Min förlossningsberättelse – Första barnet

1 September 2014 14:39 | Kategori: Graviditet, Nybliven förälder

Edit: Jag la även till bild på värkarna från värkappen nedan! :)

Okej, bättre sent än aldrig. Jag hade ju tänkt skriva denna förlossningsberättelse bara några dagar efter men.. dagar och veckor har bara försvunnit i ett nafs. Förhoppningsvis har jag kvar detaljerna i minnet fortfarande. Det var ju en ganska speciell upplevelse :)

Så, det började med att jag på torsdagskvällen den 17 juli ungefär klockan 21 kände att det som tidigare bara varit sammandragningar som jag knappt märkt över huvud taget, nu kändes lite, lite grann. Det var absolut inget som gjorde ont eller var obehagligt, det bara kändes i kroppen som om någonting eventuellt var på gång. Men jag ville inte heller hoppas på för mycket, det finns ju de som har förvärkar i veckor innan förlossningen, så jag tog det lugnt och vi gick och la oss som vanligt ungefär vid midnatt.

02:45 vaknade jag och tänkte “hmm, jo, det här är nog en värk”. Det gjorde inte ont, men det kändes som mensvärk och att livmodern spände sig ordentligt. Jag somnade om, och sedan vaknade jag till några gånger under natten, gick upp och kissade etc typ kl halv fyra, fyra, halv fem, fem.. Då kändes det som tydliga värkar men det gjorde inte direkt ont. Sedan klockan 06:00 steg jag upp och kände att ja, jo, nu kommer det ju faktiskt värkar rätt så ofta. De gjorde fortfarande inte så ont men jag var nu säker på att det var förlossning på gång. Jag blev plötsligt lite illamående och fick kräkas på toaletten. Så jag förstod helt klart att det skulle bli barn idag! Värkarna kändes inte riktigt regelbundna tyckte jag, men 06:23 satte jag igång min värkapp på iPhonen och började klocka. Det visade sig att de faktiskt var rätt regelbundna, de kom redan ungefär var tredje minut. Ibland var det bara två minuter emellan. Men de var ganska korta och varade ca 30-35 sekunder.

140718-001
Här ligger jag, glad i en värkpaus, i soffan i stugan med iphonen med värkappen i handen. Jag tror att klockan är 07:15.

140718-002
Här pågår en tidig värk och jag är fullt koncentrerad.. :)

Riktlinjerna för att åka in till förlossningen är ju att man ska ha värkar som är ca 1 minut långa med ca 3-4 minuters mellanrum (eller ca tre värkar på 10 minuter). Så jag låg i vår soffa i sommarstugan och räknade värkar, Richard gjorde smörgåsar och funderade på om han skulle hinna måla något på huset innan det var dags att åka in :) Värkarna började öka i intensitet, det började göra lite mer ont, och ca 08:20 ringde jag förlossningen i Malmö för att kolla om de hade plats för mig. Jodå, de sa att det var ganska fullt men än så länge inga problem att få plats. Jag sa själv att jag nog hade en del värkarbete kvar att göra hemma eftersom att värkarna var för korta och att jag fortfarande klarade av att andas mig igenom smärtan. Barnmorskan tyckte att det lät bra och sa “ja, vänta gärna tills att värkarna är lite över en minut långa innan du åker in, du är ju ändå förstföderska”.  

Efter att jag pratat med förlossningen gick det dock ganska snabbt från att inte göra så ont till att vara ganska smärtsamma värkar. Jag låg i soffan och andades och var sjukt koncentrerad. Då och då sprang jag till toaletten och när de täta värkarna kom fick jag hålla mig hårt i handfatet för att klara av dem. Jag hade ett väldigt graciöst moment då jag gick in på toaletten för att både göra nummer 1 och 2, och samtidigt som jag sitter på toaletten känner att jag verkligen måste kräkas, så jag lutar mig framåt åt vänster och kräks rätt in i vår duschkabin. Hahaha! Sedan spenderar jag en bra stund i badrummet och försöker torka/spola bort kräks samtidigt som det kommer täta värkar. Det var jobbigt! Jag ville liksom inte att Richard skulle behöva komma in och se allt kräk, haha.

140718-013
Här är mina värkar som jag registrerade i värkappen! Kanske missade jag att klocka någon värk när jag var i badrummet, men i princip har jag fått med alla värkar från klockan 06:23 till och med 10:19, sedan var vi i bilen på väg till förlossningen! Lite kul att ha kvar och kunna jämföra med nästa förlossning.

Runt klockan 10 gick jag in på toaletten igen och det kändes då som att jag behövde gå på toaletten och göra “nummer 2″ igen – och plötsligt inser jag att nej, jag är inte bajsnödig, det är bara ett riktigt tryck nedåt och jag fattade att shit, det är nog inte långt från att bebisen vill ut nu! Jag fick lite lätt panik, att föda barn i toaletten i sommarstugan var inte riktigt så jag tänkt mig min första förlossning! Jag ringde förlossningen igen (ca 10:20, två timmar efter att jag ringde första gången), samtidigt som Richard började göra smörgåsar att ta med till oss. Barnmorskan sa att det lät som att det verkligen var dags att köra in till förlossningen nu, och jag kände mest att ja jävlar, nu måste jag typ knipa och hålla igen. Jag la på och sa till Richard “eh du hinner nog inte göra det där, vi måste åka NU!”. Richard packade ihop alla väskor och hämtade bilen från parkeringen och körde fram till stugan. Nånstans ungefär då gick jag in på toaletten igen, det kom först lite slem (slemproppen) och sedan vatten. Jisses, vattnet gick alltså på toaletten i vår sommarstuga och det bara sipprade och sipprade rakt ner på golvet. Jag försökte torka och samtidigt fick jag ju väldigt täta värkar, så det var jävligt kämpigt att ömsom hålla sig i handfatet för att ta en värk, ömsom slänga massa papper i en hög på det blöta golvet.

Richard packade ut allt i bilen och på något sätt lyckades jag ta mig ut i bilen, sittandes på en handduk, i framsätet. Richard hade gett mig en blöt handduk som jag höll för pannan, åh, guud vad det var skönt. Det var den bästa smärtlindringen just då! Jag svettades och var varm och högröd i ansiktet, baddade mig med handduken och försökte liksom hålla emot medan Richard körde så snabbt som möjligt in till förlossningen. Vi ställde bilen rakt utanför på uppfarten och rusade in. Det dröjde någon minut innan de förstod att det var bråttom. Jag svettades och tog flämtande emot en värk i väntrummet. Sedan fick vi ett rum och blev inskrivna ganska exakt klockan 11:00.

Väl inne på rummet kom en barnmorska och en undersköterska och sa att de skulle kolla hur långt gången jag var. Jag minns att jag sa “hoppas att jag inte kommer in för tidigt!”. Haha, jag trodde nog nästan att de ändå skulle säga “nä du är bara öppen 3 centimeter, du kan nog åka hem igen”. Fast nånstans i bakhuvudet så visste jag att jag inte skulle behöva åka hem i detta skicket. Men det kom som en total chock för både mig och Richard när barnmorskan sa “du är fullvidgad, 10 centimeter”. Och att om jag kände ett tryck nedåt så kunde jag få börja krysta snart. Herrejävlar. Richard sa att han var så stolt över mig och jag kände mig faktiskt ganska grym där och då! Men det var en väldig lättnad att ha fått komma in, att jag inte skulle behöva föda barn varken på toaletten i stugan eller i bilen.

Jag var dock lite stressad över bilen, Richard måste ju flytta bilen, men han kan ju inte lämna mig för tänk om ungen kommer ut NU när som helst!? Men efter några minuter sa barnmorskan att det nog ändå skulle ta lite tid, så Richard skulle hinna flytta bilen. Så han stack iväg och hann tillbaka (phew!).

Jag minns att jag sa typ “kan jag få lite lustgas nu eller?”, haha, och det fick jag. Undersköterskan sa att det ju var försent för Epidural, och det fattade jag också, men det kände jag inte att jag hade behövt ändå. Jag var ju fullvidgad, hade gjort allt värkarbete hemma själv utan någon smärtlindring. Nu ville jag bara ha lustgas den sista stunden! Bebisen fick en elektrod på huvudet och allt var bra (tror jag, jag var lite luddig i huvudet vid det här laget), förutom att det verkade som att bebisen hade bajsat i fostervattnet för det var lite grönfärgat. Det hade jag inte tänkt på själv när vattnet gick i stugan men det kan tydligen indikera att bebisen är stressad. Ja, sen låg jag där och tog lite fler värkar, Richard baddade mig på pannan med en handduk (sååååå jävla skönt) och barnmorskan och undersköterskan stannade hos mig. De fick ett larm och jag hörde hur barnmorskan sa att det får någon annan ta – och jag fattade att det blir barn här väldigt snart.

Själva krystskedet var lite svårt tyckte jag, först hade jag ju andats ut hela tiden genom värkarna och nu plötsligt skulle jag andas in, sedan hålla andan, dra ner hakan mot bröstet och trycka, utan att andas ut. Skitsvårt faktiskt. Och ja, här gjorde det ju jävligt ont. Det var en brännande/svidande känsla i underlivet och barnmorskan sa att hon kunde se huvudet. Allt var lite luddigt i mitt huvud här men jag försökte göra som barnmorskan sa och mellan värkarna drog jag in ordentligt med lustgas. Jag bad barnmorskan att hålla en varm kompress mot underlivet för att undvika bristningar och jag minns att jag vid ett tillfälle bad dem byta till en ny varm kompress för att den gamla svalnat. Man tappade verkligen greppet om tid, men jag tror att själva krystskedet bara varade ca 15-20 minuter, jag är inte säker, men plötsligt var bebisen ute! Klockan var då 11:42. Fyrtiotvå minuter efter att vi blev inskrivna var han ute! Helt sjukt.

Och ja, vi visste ju inte vad det var för kön, men jag hörde barnmorskan säga till Richard “du har sett vad det är va?” och jag bara “vad är det?!” och Richard sa “det är en liten pojke!”. Efter att han torkats av lite grann (vilket jag bett om i mitt förlossningsbrev) så fick jag upp honom på bröstet. Ofattbart! Vilken märklig, otrolig känsla att få upp sin nyfödda, pyttelilla bebis på bröstet. De första minuterna där var lite luddiga :) Barnmorskorna fick ge mig någon medicin för att det tydligen sprutade ut lite mer blod än vad det ska, själv märkte jag ju inte detta men Richard sa att det kom rätt mycket blod. Hehe, jag är glad att jag själv slapp se hur det såg ut mellan mina ben faktiskt. Sedan fick barnmorskan och undersköterskan trycka på magen och jag fick krysta så att livmodern och blod och slem etc skulle komma ut, usch fyfan det gjorde så ont när de tryckte! Efter en stund sydde de också mig, och det var inte heller skönt. Jag var orolig för att ha spruckit mycket eftersom att hela förlossningen gick så fort, men det var bara “normala bristningar” (vet inte vilken “grad” de räknades som). Barnmorskan sa att hon skulle sätta 4 stygn, två yttre och två inre. Hon sa något om att hon kunde sätta nåt till för att det skulle läka snabbare, jag minns inte riktigt mer än att jag sa nånting typ “ja ok det låter bra”. Sedan i efterhand läste jag i min journal att hon hade satt 6 totalt, tre yttre och tre inre, men ja, det var i alla fall normala bristningar och inget allvarligt.

Tiden från att vi kom in till att Samuel var ute och tiden strax efter gick väldigt fort och jag minns inte riktigt vad jag sa eller vad sköterskorna sa. Richard har nog ett tydligare minne av själva förlossningsögonblicket. Men samtidigt var jag väldigt medvetande hela tiden tyckte jag, väldigt.. ja, det kändes overkligt verkligt. När Samuel var ute kände jag mig rätt så lugn och bara “jaha, nu var det klart?!”. Vi stannade ca 4 timmar totalt i rummet innan vi fick åka till patienthotellet i Lund. De tre timmarna efter att han kommit ut gick också fort, Samuel vägdes och mättes, jag fick duscha och kissa, och efter ett tag fick vi den klassiska brickan med flagga och goda smörgåsar!

140718-003
Den allra första bilden på Samuel! Richard dokumenterar när han vägs; 3075 gram. Hår på huvudet har han också :) Och han håller i sig ordentligt i kanten på vågen. Här är han bara en halvtimma gammal tror jag.

140718-004
Här undersöks han av sköterskan och är inte alls så glad :) Alldeles skrynklig och pytteliten!!

140718-005
Här ammar jag för första gången, vilken känsla! Ett litet, litet huvud med vit mössa ligger vid mitt bröst.

140718-006
Lycka :) 

140718-007
Vår lilla fina son med sin söta lilla näsa!

140718-008
Den klassiska brickan med svensk flagga, goda smörgåsar, varm choklad och juice!

140718-009
Sjukt gott var det att äta efter förlossningen!

140718-010
Stolt nybliven pappa!

140718-011
Lilla sötgrisen i Richards famn.

140718-012
Stolt nybliven mamma! Samuel har ätit färdigt för stunden, ligger och tittar på oss och ser hemlig ut.

Ja, sedan åkte vi alltså till patienthotellet i Lund, och sedan dess har ni ju fått följa vårt nya liv med bebis :) Det tog tid att skriva detta inlägg, nästan omöjligt att få två timmar i sträck i lugn och ro framför datorn. Men nu har Samuel snällt sovit i mjukliften och jag har äntligen, ÄNTLIGEN, fått skriva min förlossningsberättelse och fått dela med mig av några fina bilder från de första timmarna i Samuels liv. Så skönt. Puh!

För att summera: Jag hade en helt fantastisk förlossning. Provocerande bra för många säkert.. Att inte behöva nästan någon smärtlindring, komma in fullvidgad och ja, att helt enkelt få uppleva en 42-minuters förlossning utan komplikationer. Men alla är olika och jag är väldigt glad för hur allt gick för mig. Framför allt är jag glad att vi hann in till förlossningen, som förstföderska tror man ju verkligen inte att det kan gå så snabbt. Det hade varit traumatiskt om vår bebis velat komma ut när vi var ensamma i stugan eller till och med i bilen!

Efter förlossningen har allt också varit väldigt bra. Jag har inte haft ont i underlivet nästan alls, det läkte fint, stygnen trillade av och jag har kunnat röra mig utan problem nästan direkt. Avslaget blev mindre redan efter 1-2 veckor och nästan helt borta efter 5. Det enda som jag känner av ibland är en tyngdkänsla i underlivet om jag går längre sträckor, lite som om “något ska ramla ur”. Jag är livrädd för att få så kallat framfall, men jag pratade med min barnmorska om detta och hon förbannade mig för att jag inte knipit efter förlossningen. Så nu gör jag det, och får helt enkelt träna upp bäckenbotten ordentligt.

Det var min första förlossning det. Visst gjorde det jävligt ont, särskilt när huvudet skulle komma ut, men det var inte alls så jobbigt som jag trodde att en förlossning skulle vara. Jag hade ju förväntat mig 30 timmars kämpande. Men jag hade tur och det är jag tacksam för. Jag ser redan fram emot att skaffa fler barn :)

Nu ska jag göra en kopp kaffe och njuta av faktumet att jag lyckas skriva hela min förlossningsberättelse. Yey! Sedan vaknar nog Samuel och vill ha mat igen :)

Lämna en kommentar

Fina bebispresenter

1 September 2014 13:03 | Kategori: Nybliven förälder

Vi fick jättefina bebispresenter av Richards morfar och hans sambo i lördags. Gulliga silverburkar att lägga en första tand och en första hårlock i, tre par stickade strumpor i olika storlekar, ett par gulliga skor i form av hundar, och så en jättefin släkttavla med Samuels anfäder på båda sidor 5 generationer tillbaka. Riktigt roligt att ha!

Man får verkligen jättemycket presenter till sin nyfödda unge. Samuel är helt bortskämd redan! :) Ska visa fler saker vi fått från mina kollegor, från Sara, från Malin, från mamma.. ja hur mycket som helst :)

140901-004

140901-005

140901-006

Lämna en kommentar

En god natts sömn

1 September 2014 12:48 | Kategori: Nybliven förälder

God dag!
Inatt sov Samuel först 4h 20 min, sedan 3h 15 min, och därefter ytterligare en kort sovstund! Så jag själv fick 4 h + 3 h + säkert en timma till eller mer när Richard tog  hand om Samuel på morgonen. Himla härligt :)

Jag måste säga att sömnbristen med bebis har varit mycket bättre än väntat. Han är strax över 6 veckor nu och det känns ju ändå som att “den värsta” tiden med nyfödd bebis är över. Det vill säga det blir förhoppningsvis mer och mer rutiner nu ju äldre han blir. Jag tycker inte att dessa veckor varit särskilt jobbiga, förutom allt fram och tillbaka med amning/matning och vikt i början. Men det har vi fått rätt bra ordning på nu tycker jag. Jag ammar alltid först och sen får han alltid ersättning efteråt. Det känns OK. Jag vet inte om det går att få upp mjölkproduktionen så att den skulle kunna ta över helt men jag känner inte att det är något “måste”. Det är faktiskt rätt skönt att Richard kan ta en matning helt själv om det behövs. Jag har även köpt nya nappflaskor som ska likna bröstet mer, Medela Calma, där bebisen måste suga och “kämpa” mer för mjölken på samma sätt som på bröstet. Detta för att han inte ska sluta vilja ta det riktiga bröstet för att det är lättare att äta ur flaska. Det funkar bra att kombinera än så länge!

Förresten så har amningspassen kortats ner rejält nu, nu är det oftast bara 8-15 minuter per bröst, och sen ersättning. Så tiden i soffan är inte lika lång, så det finns faktiskt knappt tid att se några långa avsnitt av serier längre. Det är rätt stor skillnad jämfört med första två veckorna då han kunde ligga 1,5h på varje bröst liksom. Nu är det istället mer tid som går åt att vagga, bära, gosa, leka i babygym, låta honom sitta i babysitter osv.

Tack vare de många sovpassen denna morgon är dock klockan redan över halv ett och jag har bara hunnit med två amningspass samt äta frukost. Det vore gött med en dusch, en kopp kaffe och sen en promenad! Ska se om vi lyckas med det :)

140901-001

140901-002

140901-003

Lämna en kommentar

Bruna ögon

31 August 2014 17:10 | Kategori: Nybliven förälder

Alla säger att Samuel är sååå lik Richard. Och ja, han har onekligen fått sin pappas bruna ögon! Och lite lite uppåtböj på näsan. Men kanske har han ärvt några smickrande egenskaper från mig (förutom att snarka högt..) som t.ex en len och fin hy? Det kommer säkert ändras men just nu har han inget skorv, exem eller röda partier, han är bara såååå len :) Lite torr i pannan men det råder jag bot på med Weledas baby oil.

Jag försökte ta några closeups för att fånga ögonfärgen. Fast lite svårt att få till skärpan med sprallig bebis! Undrar om färgen kommer att ändras något, ibland tar det ju upp till ett år innan man ser den slutgiltiga ögonfärgen. Han är i alla fall så himla fin när vi gosar i vår stora säng i sovrummet, där vi har ett enormt fönster som gör att hela rummet blir ljust och det lyser i hans ögon.

140830-005

IMG_7112-0.JPG

IMG_7107.JPG

140830-006

Lämna en kommentar

Släktfika i stugan

31 August 2014 17:02 | Kategori: Familj, Sommarstugan

Igår bakade vi fem pajer och bjöd ut hela Richards närmaste släkt på fika i stugan. Jättekul att låta alla träffa Samuel och även visa upp renoveringen som Richard hann med innan vår son bestämde sig för att anlända. Jag gjorde två rabarberpajer och tre äppelpajer. En av varje gjorde jag utan kanel men det var ett big mistake, för alla ville ha MED kanel :) Haha. Men det blev gott och trots att vi var 16 personer (Richard har STOR familj!) så fick alla plats inomhus runt det stora bordet samt runt ett mindre “barnbord”. Det var ju tyvärr inget superkul väder men det var i alla fall inget regn, utan uppehåll, så kidsen kunde leka massor utomhus. Tur!

Jag var dålig på att dokumentera dagen, det blir lätt så när man både försöker vara social och samtidigt ska passa/vagga/amma/byta på bebis. Men det var en trevlig eftermiddag och vi fick dessutom fina presenter till Samuel! :)

140830-003
Häng i trädgården

140830-004

140830-001
Skivat massor äpplen och rabarber

140830-002
Paj in the making..

Lämna en kommentar

Översvämning

31 August 2014 09:53 | Kategori: Malmö

På grund av regnet är det översvämning i källaren i vårt bostadshus! En snäll granne knackade på och informerade oss så att vi kunde gå ner och titta till förrådet. Det är någon centimeter vatten på golvet i ena hörnan av vårt förråd men som tur är har vi bara plastlådor på golvet, phew! Tidigare hade vi papplådor i mängder.. Det är typ en decimeter vatten på vissa ställen i källaren och det rinner kraftigt in från ena hörnan av huset. Jag gick runt i flipflops, för alla andra skor hade bara blivit genomdränkta. Har ju ett par stövlar i stugan men borde nog skaffa ett par här hemma också!

Men det är inte bara källaren, jag vaknade av att det droppade i sovrummet – det har kommit in vatten genom listerna i fönstret och det rann ner på golvet. Tur att vi var hemma och kunde stoppa upp med handdukar! Annars hade nog golvet blivit förstört.

Richard är just nu nere i källaren och försöker ösa ut vatten med en svart sopsäck. Han har även hjälpt en granne som bor i andra hand att bryta upp ett förråd för att kolla om grejerna är ok. Själv har jag messat en granne som jag har på Facebook men inte har telefonnumret till. Man får ju försöka hjälpas åt!

Nu är jag dock i lägenheten och passar vår son (som sover gott än så länge). Senare idag kommer nog Richard åka ut till stugan, för vår minikällare där kommer nog också stå i vatten..

Tydligen är även källarna på akuten i Malmö översvämmade och man uppmanas att inte köra på vissa vägar i Malmö och Vellinge. Det är nog ett jobbigt läge för alla försäkringsbolag just nu..!

IMG_7126.JPG

Lämna en kommentar

Besök på kontoret

30 August 2014 11:06 | Kategori: Karriär och jobb, Nybliven förälder

Det var himla trevligt att hälsa på kollegorna på jobbet igår! Vår receptionist hade köpt jättegoda muffins så det blev en riktig fredagsfika med alla samlade i köket. Och flera av mina kvinnliga kollegor var förstås vääääldigt sugna på att hålla bebis, haha :) De som själva har barn verkar alla önska sig en liiiten bebis igen.

Jag saknar kollegorna, flera har jag blivit riktigt god vän med. Ska iaf snart boka in några luncher på barnvagnsvänlig restaurang och middag någon kväll när Richard tar hand om Samuel. Självklart ska jag njuta av mammaledigheten (det gör jag verkligen redan!) men det hade nog funkat att jobba halvtid nästa vår, kanske 50% från mars eller något. Vi får se. Har verkligen ett underbart jobb, härliga kollegor och en toppenchef!

IMG_7125.JPG

Lämna en kommentar

Ligga på mage

30 August 2014 10:35 | Kategori: Nybliven förälder

Nu försöker jag träna Samuel att ligga lite på mage varje dag, så att han kan träna upp styrkan i nacken och lära sig att lyfta på huvudet. Men åh vad han får kämpa, det är inte alls populärt.. Han ger ifrån sig jättegnälliga ylande kattliknande ljud som han aldrig gör annars! Stackars :)

IMG_7115.JPG

IMG_7116.JPG

Lämna en kommentar

Ska träffa kollegorna idag!

29 August 2014 09:47 | Kategori: Karriär och jobb, Nybliven förälder

Ja, idag ska jag till kontoret och hälsa på kollegorna och visa upp vår lille skrutt. Yey, roligt! Jag hoppas att jag ska lyckas duscha, göra mig i ordning och klä på mig vettiga kläder och komma dit i tid. Man kan ju aldrig vara säker när man har en spädis :) Idag är han exakt 6 veckor och det är hög tid att komma och visa upp honom på jobbet. Men shit vad tiden går fort alltså.

För att inte det ska bli ännu en bebisbild som ackompanjerar blogginlägget, får det bli en egobild tagen för några dagar sedan. Har helt glömt att ta egobilder nu på sista tiden. Måste göra det mer!

140824-007

1 kommentar

Bara bara bebis

28 August 2014 21:42 | Kategori: Nybliven förälder

Ja herregud, jag har BARA bebisbilder på kameran nu. Spädbarnsmorsa ut i fingerspetsarna. Och jag lägger ju inte upp några bebisfoton på Facebook eller andra sociala medier så på bloggen blir det helt enkelt bebis i överflöd :) Samuel är ju så jävla gullig hela tiden så det är omöjligt att låta bli att dokumentera honom och allt han gör. T.ex är han så fantastiskt söt när han ligger på skötbordet och ler och skrattar åt den färgglada mobilen som hänger ovanför honom. Han verkar älska den!

Idag var jag iväg på fika med tjejerna från föräldrautbildningen, det var jättetrevligt. Jag glömde helt att dokumentera det, fast det gör iofs inget för jag hade ändå inte lagt upp foton på andras bebisar hur som helst. Vi satt på Kommendanthuset vid Malmöhus, där har de gott om plats inomhus så att man kan sitta med fyra barnvagnar runt bordet. Skönt att träffa andra med bebis i exakt samma ålder, då går man igenom ungefär samma sak samtidigt. Det skiljer bara några dagar mellan ungarna, de är typ födda 12, 18, 20 och 28 juli eller något liknande. Roligt! Det blir nog en fika igen nästa eller nästnästa vecka :) Idag satt vi där i tre timmar i sträck, kan tänka mig att personalen var väldigt förtjusta, hehe. Åh-hå-hååå jag har gått och blivit en lattemamma. Haaah.

Och Richard är hemma igen! Yeey! Så jag lyckas skriva ett blogginlägg på datorn utan bebis på armen, wow :) Men nu är det strax amning och sen nattning. Om ungjäkeln vill sova alltså.

140828-001

140828-002
Jag vet, visst matchar jag snyggt turkos handduk med vårt gröna kakel? ;)

Lämna en kommentar

Previous page


Hej!

Rebecka, 30 år.
Bor i underbara Slottsstaden i Malmö!

Till vardags arbetar jag som projektledare på en kommunikationsbyrå, och när jag är ledig reser jag gärna till världens alla hörn. Jag väntar mitt första barn i juli och försöker just nu vänja mig vid tanken på att bli mamma (!).

Becka.nu handlar om mitt liv - min vardag med jobb, resor, sommarstuga, graviditeten och självklart min man och kärlek Richard. Häng med :)

Kontakta mig på becka [at] becka.nu

Sök på Becka.nu

Följ Becka.nu

bloglovin

Senaste kommentarer

Kategorier

Arkiv

RSS

Statistik

Online nu:
Idag:
Denna vecka:
Denna månad:

Länkar