Livet förändras med barn. Eller kanske snarare, jag är en annan människa nu.

Livet förändras med barn. Eller kanske snarare, jag är en annan människa nu.

Jag har faktiskt inte riktigt bestämt mig än om barnen ska synas i bloggen eller inte. Troligen får de göra det, men i lagom mängd. Jag har verkligen saknat att ha bloggen SÅ jäkla mycket, inser jag. Att dokumentera mitt liv, våra liv. Att skriva om vad vi gör och hur vi har det. Men precis innan jag slutade blogga blev det kanske lite FÖR mycket fokus på barnen, jag hade inte ork till något annat. Då var Isabella knappt 2 och Samuel knappt 3,5 och livet var ganska ofta kaotiskt. Men nu är Isabella 3,5 och Samuel 5,5 år. De blir mer och mer självgående. Det gör att jag också får mer tid och ork att faktiskt fokusera på mig själv, och det jag tycker om att göra, FÖRUTOM att vara med, och ta hand om barnen.

Något jag i alla fall vet med säkerhet är att livet inte är detsamma längre. Jag är inte samma person som innan barn. Det vet man ju förstås, alla säger att livet aldrig blir sig likt och så vidare. Men jag har kanske inte förrän nyligen insett hur stor skillnad det är för mig som människa, som Rebecka. Jag är inte längre den jag var 2013. Inte alls.

Sedan knappt ett år tillbaka har jag börjat göra vissa livsstilsförändringar. Jag började träna regelbundet i januari och har förutom vissa avbrott för sjukdom (och jobbaktiviteter) försökt styrketräna 3-4 gånger i veckan. Jag har successivt börjat äta mindre och mindre kött. Och nu känner jag så otroligt starkt att det finns fler förändringar jag vill göra. Saker som känns meningsfulla på riktigt för mig.

Jag återkommer till detta hela tiden – meningsfullheten. Att jag behöver leva mer meningsfullt. Det handlar inte nödvändigtvis om “lycka”. Lycka är nog i mina tankar något kortvarigt, ett ögonblick, en känsla under en kort period. Meningsfullhet däremot, det är något större. Och en del i allt det här är att börja blogga igen, ta mer foton på familjen och på mig själv, dokumentera livet. Så tills vidare får barnen hänga med. Men jag har tänkt att jag ska vara noggrann med att tagga alla blogginlägg som har bilder på dem med deras namn, så att det är enkelt att gömma alla inlägg i ett svep vid ett senare tillfälle.

Nu ska jag sova, så att den här kroppen får vila och bli frisk och stark!

Hejdå fransförlängning. Hej fransfärgning.

Hejdå fransförlängning. Hej fransfärgning.

Under ganska lång tid hade jag ögonfransförlängning. Jag ska medge att jag älskar att ha det. Att vakna på morgonen och känna mig snygg och fixad direkt och knappt behöva sminka mig alls. Men i våras tog jag en paus, och var utan under sommaren. Det var skönt att vara “au naturel” och kunna gnugga mig i ögonen utan att tänka mig för. Sedan började jag på nytt jobb och ville optimera morgnarna och vara lite extra fin. Så jag skaffade nya. Och det blev faktiskt för mycket! De var för böjda och för maffiga. Det var inte “singelfransar” som jag brukar ha, utan “volym”. Och det blev för glammigt, det kändes inte riktigt som jag. Det var jättesnyggt på ett sätt, men jag kände mig… lite överdriven? :)

Här var de helt nygjorda. Kanske lite svårt att se, men de var väldigt mycket böjda uppåt. Fint men för mycket på mig!

Kanske syns det mer på dessa foton nedan?

Långa fransar!

Hur som helst. Jag bestämde mig i alla fall för att inte gå tillbaka och göra om dem igen, utan bara låta dem växa bort. Nu har jag varit helt utan i någon vecka, och fransarna har såklart känts ovanligt ljusa. Korta också, men allra mest bleka och osynliga. Så jag gick och färgade dem svarta (samt gjorde ögonbrynen mörkbruna). Det blev fint, jag går till en väldigt duktig hudterapeut i Lomma som gör det väldigt bra.

Lite olika nyans på fotona pga ljuset, men det är mycket mörkare fransar iaf!

Men. Nu när jag tittar på den här jämförelsebilden.. så tycker jag att jag ser så mjuk och fin ut på “före”-bilden?! :) En tanke som flög igenom huvudet var “ja man ser ju verkligen hur mina naturliga färger passar ihop!”. Håret (utväxten), ögonbrynen, fransarna. Allt i ungefär samma nyans.

Det är faktiskt en rätt märklig värld vi lever i, med de ideal som råder idag. Well. Det fanns ingen sensmoral i det här inlägget. Mest ett konstaterande, att jag är snygg och tjusig i långa svarta fransar. Och att jag är söt och vacker i bleka också. Jag kommer säkert skaffa förlängning igen, men inte just nu. Det är inte direkt ekonomiskt att betala 550 kr för påfyllning var tredje vecka.. Istället blir det en färgning någon gång då och då, när jag känner mig alltför blek och urvattnad.

Promenad vid havet

Promenad vid havet

Idag har jag varit hemma och hostat. Grubblat på livet. Gjort egen granola så att hela huset luktar kanel och kardemumma. För att inte vara lika stillasittande som igår så tog jag en timmes promenad vid havet i morse. Det var rått och grått, men ändå härligt. Lomma är så vackert!

Jag har ändå känt mig lite bättre idag. Ser ljuset i tunneln! Nu hoppas jag bara på att energin verkligen ska vara tillbaka i helgen. Vi har nämligen en träningshelg bokad för första gången någonsin! Det känns ganska trist att jag kommer få uppleva den i urdålig form, trött och svag efter sjukdom. Men det är inte så mycket att göra. Vi har frågat om hotellet har reservdeltagare som står i kö som eventuellt vill ta våra platser (som vi redan betalat för), de skulle kolla, men det är inte så sannolikt.

Jag har pratat en lång stund med mamma idag. Har vridit och vänt på mina snurriga, grubblande tankar som upptagit väldigt mycket av min hjärnkapacitet på sistone. Jag tror att jag kom fram till någon form av beslut. Hmm. Livet är klurigt. Alltid bra att prata med mamma :) Nåväl. Nu är det sovdags!

13 år tillsammans!

13 år tillsammans!

Idag är den den 18 november 2019, och det är 13 år sedan jag och Richard blev tillsammans! Tänk att vi blev ihop 2006. Så många år! Det här firar vi tyvärr med att jag är ruskigt förkyld och har sprängande huvudvärk :(

Därför blir det inte mycket firande ikväll. Jag ska gå och sova snart. Och hoppas på att de senaste dagarnas ingefära, citron, vitlök, honung etc snart hjälper mig att besegra det här viruset. Förutom halsont och huvudvärk får jag den här EVIGA hostan som jag blir fullkomligt galen på. Urgh. Jag var på Vårdcentralen i morse och de sa som de alltid säger: det är bara att vila. Såvida jag inte haft hosta i flera veckor i sträck ger de inte någon receptbelagd hostmedicin heller. Det är i princip bäst att nu bara dricka honungsvatten och vänta.

Oh well. Jag hoppas att jag snart blir frisk och att livskraften återvänder. Har inte varit på gymmet på en och en halv vecka heller, bu. Idag har jag givetvis googlat på hur man ska hålla sig frisk och jag lovar och svär att jag numera ska bli extremt mycket bättre på handhygien och allt möjligt som går att göra för att undvika virus. Jag gick till Apoteket direkt efter Vårdcentralen och köpte en stor pumpflaska med handsprit och en liten reseflaska till handväskan.

För att undvika förkylningsvirus framöver ska jag:

  • Träna!!! Bästa sättet att skaffa ett starkt immunförsvar.
  • Sova 7-9 timmar per natt.
  • Tvätta händerna ofta och använda handsprit.
  • Ha handskar/vantar på i offentliga miljöer.
  • Äta mycket frukt och grönt. C-vitamin varje dag är bra.
  • Dricka mycket vätska (kokhett vatten med ingefära, honung, citron).
  • Tugga färsk vitlök – ja det är sant, det dödar bakterier.
  • Skippa värktabletter om det går. Förkylning kan faktiskt fördröjas lite av febernedsättande. Febern finns ju av en anledning. Hostan också, tyvärr. För att skiten ska komma ut!
  • Nässkölj läste jag om idag – en sån måste jag köpa!
  • Eventuellt ska jag köpa hem ett gäng naturläkemedel som Echinagard, Esberitox, ColdZyme etc som främst är förebyggande (att ta vid supertidiga symptom) och som ev. kan förkorta sjukdomsförloppet med någon dag.
  • Sen finns det säkert en del andra små knep typ gurgla äppelcidervinäger, eller saltvatten, eller acetylsalicylsyra… men det har jag inte testat (än!).

Ja.. så romantiskt detta blev. Nåja. Vi ska fira en annan dag. När jag är frisk. Nu ska jag gå och sova så att jag får många timmars sömn och kroppen får vila ordentligt!

Bloggen återuppstår!

Bloggen återuppstår!

Men HEJ! Jag har inte bloggat sedan mars 2018. Ett och ett halvt år har försvunnit i ett nafs. Småbarnslivet gjorde att jag inte orkade med bloggen, men nu känner jag nästan en liten sorg över att jag inte dokumenterat mitt liv ordentligt på så länge. Jag har verkligen saknat bloggen på sistone. Så nu återuppstår den!

Exakt i vilken form vet jag inte än. Kanske mindre fokus på barnen, kanske inte. Men mer fokus på mig själv kommer det i alla fall bli. För det är nog det jag saknat allra mest – att skriva! Att skriva ner mina tankar och funderingar. Och att dokumentera, fotografera. Men på slutet innan jag tog en paus så innehöll bloggen inte så mycket tankar, och inte heller särskilt inspirerande bilder. Det blev mer en slags pliktskyldig rapportering av vardagslivet. Det kändes inte så roligt till slut.

Men nu! Nu har jag lust att skriva igen. Jag grubblar mycket över livet just nu, jag behöver skriva av mig. Och jag har tagit fram mina kameror. Har saknat dem också!

Idag har jag varit hemma med huvudvärk och halsont. Ändå kände jag för att ta några “egobilder”. Solen sken en liten stund (kort efter att det kom hagel!) och min gamla Sony-kamera la ett mjukt filter på mitt osminkade ansikte som jag gillade.

Sen bestämde jag mig för att lägga orimligt mycket tid på att försöka få min WordPress-sajt i bättre skick. Det är inte klockrent än, men det gör inget. Ett nytt tema och alla mina gamla inlägg är kvar (såklart!). Det är ju över 9 000 blogginlägg som jag skrivit sedan augusti 2003. Just nu är de gömda (privata), men jag kommer nog successivt att publicera dem igen.

Vad jag också tänkte göra, är faktiskt att summera den försvunna tiden! Ja, kanske ett inlägg per månad eller så från april 2018 till november 2019? Jag har ju givetvis foton och en del bilder och stories från Instagram. Det vore så roligt att fylla igen hålet, på något sätt!

Bloggpaus

Bloggpaus

Hej!

Som ni antagligen redan räknat ut så tar jag en bloggpaus på obestämd tid. Jag har bloggat på Becka.nu i 15 år, det har varit jätteroligt och nästan som ett beroende att uppdatera varje dag. Men nu med två små barn har jag helt enkelt inte så mycket lust eller energi till att skriva om mitt liv. Istället fixar jag i trädgården, umgås med familjen eller ser på Game of Thrones :)

Ni får väl titta in nån gång ibland och se om det händer något här. Kanske att jag får mer lust när jag har semester efter midsommar?

Vi hörs!

Påskafton 2018

Påskafton 2018

Morgonen började med att barnen tittade på allt pynt, sen åt vi finfrukost med nybakade bullar och perfekt kokta ägg. Medan Richard lekte med barnen i lekrummet smet jag ut och gömde påskägg under snödropparna i trädgården. För att det skulle bli lite roligare satte jag ut Samuels och Isabellas gosedjurskaniner också, med gult snöre runt halsen. “Nämen titta! Påskharen har varit här!! Och han har bett era kaniner att vakta äggen..” :-D Sen smaskades det en lång stund. Båda fick varsin chokladkanin (en sån som är tom inuti). Det var nog Isabellas första godis? Ack ja, svårt att hålla undan saker för barn nr 2. Men sen fick Isabella russin, bokstavskex, bananchips och två “smarties”. Samuel fick också russin och kex men även ett par chokladägg, som han var mycket, mycket glad över :)

Efter lunch hann jag duscha och duka och pynta lite till innan min mamma och pappa kom hem till oss. Mina syskon hade andra planer så det blev alltså en ganska liten samling på påskafton i år. Lite synd såklart men också rätt skönt. Barnen får ha sin mormor och morfar

Några foton blev det från dagen, dock flest på barnen såklart. Så jag fick kompensera med lite selfies ;)

Puh, vilken dag!

Puh, vilken dag!

Ahh, nu sover barnen och lugnet har lagt sig efter en intensiv påskafton.

Jag vet inte om det är för att jag haft ganska mycket på jobbet och inte riktigt hann varva ner innan ledigheten, men jag har haft svårt att njuta av dagen idag. Alltså det har varit jättemysigt, men jag har mest pustat och stönat och sagt “oj oj oj”… :) Båda barnen har varit väldigt uppspelta och uppe i varv idag, såklart. Det är kul att se hur spännande de tycker att allt är, det är ju mycket därför jag lägger massor tid på att pynta och göra fint. Deras glada och förtjusta utrop om allt – från att det är gula kuddar och handdukar nu till att det är massor roliga hängen och fjädrar i påskriset. De tittar på alla små kycklingar, tuppar, kaniner och vill pilla på allt allt allt :)

Jag har nog bara lite svårt att själv gå ner i varv och koppla av. Det är så mycket fokus på ungarna som har så mycket vilja och som vill ha så mycket uppmärksamhet, och som fortfarande behöver så mycket hjälp. Och inte lyssnar de heller. Ibland blir man ju bara helt matt. Efter påskmaten började Samuel plötsligt hälla vatten i en plastpåse och jag sa att “nä den vill jag inte att du leker med” (såg stora vattenpölar på vardagsrumsgolvet framför mig) och tog påsen ifrån honom. Samtidigt skrek Isabella “bajsa!!” och så började jag hjälpa henne på toaletten. Samuel kom då efter några sekunder direkt med en ny, identisk påse och började hälla vatten i den, medan jag torkade Isabella, och jag försökte igen säga “neej inte hälla vatten i den, det är ingen leksak..”. Men han fortsatte och ignorerade mig totalt och till slut fick jag spel och bara skrek; “NEJ SA JAG JU!!” och tog påsen och han började vråla och gråta (helt rimlig reaktion) och Isabella blev livrädd. Richard kom och tog Samuel och bar iväg honom skrikande – allt medan min mamma & pappa satt i vardagsrummet och försökte njuta av kaffet. Jag kom ut och sa förlåt till Samuel, att jag inte ville skrika på honom, och han kontrade med “DUMMA MAMMA!!”. Jaa-aaaa…

Det är verkligen ironiskt det här med att när ungarna är små vill man bara att de ska växa till sig lite, och sen när de är större kommer man säkert längta tillbaka och önska att tiden ska gå långsammare..

Våra barn verkar dessutom bli små monster när de får äta sötsaker. Det är klart att de varit extra uppspelta för att det är påskafton och mycket spännande saker skulle hända. Men man märker verkligen skillnaden i humör när de, eller ja, framför allt Samuel, fått något sött. Det blir som en berg-och-dalbana och dessutom verkar vanlig mat bli helt ointressant.

Nåja. Kanske hade jag kunnat njuta lite mer om jag haft mer tid, och bättre framförhållning. Jag hade ju kunnat pynta huset för en vecka sedan. Och visst var det skönt att få storstädningen gjord, men… antagligen hade det sett ungefär lika rent ut om jag struntat totalt i det ;) Ungarna stökar ju till så snabbt överallt att man nästan inte hinner märka att det var rent och undanplockat i ett par mikrosekunder. Men men. Det blev en väldigt mysig påskafton. Nu ska jag nog hälla upp lite påskmust, tända ljus, äta lite påskgodis och NJUTA!

Och kanske ladda över foton från systemkameran, jag tog en hel del fina bilder idag :)