Archives – June, 2005

Dags att bli eremit

Jaha.
Ingen solsemester.

Jag hade föreslagit ett antal sista minuten-resor, Cypern på måndag (igår), Bulgarien på onsdag, eller Turkiet på torsdag kanske? Fick SMS: “Nu på torsdag eller nästa? Nästa hade varit bäst för jag måste prata med min chef…” blabla. Suck. Kände på mig att det skulle bli problem. Självklart menar jag nu på torsdag. Sista minuten betyder ju SISTA MINUTEN!

Igår pratade vi i telefon. På grund av att någon på jobbet ska ta semester vecka 27 så blir det problem med att hitta vikarier.. Emma säger att hon inte kan åka förrän den 9e juli.

9 juli! NIONDE?
Jag hade ju redan tidigt sagt att jag behövde åka direkt efter midsommar för att jag har andra planer i juli. Min sommar är inte så lång och jag vill hinna med mycket innan London. Jag har vid upprepade tillfällen frågat om hon kunde ta ledigt när jag slutat skolan, efter midsommar. Inga problem, det går så bra så, behöver bara säga till några dagar i förväg. Men nu är det ju 2 veckor i förväg! Jag undrar varför hon inte kunde tagit semester veckan efter midsommar från början? Sista minuten finns ju alltid..

Fan, vad bitter jag var igår alltså.
Fan för kompisar tänkte jag. Alltid måste man kompromissa! Jag ska bli eremit! Funderade starkt på att åka själv.. För jag menar, jag tror inte att jag hade haft så tråkigt själv. Då kan jag gå på mina promenader och sola hur tidigt jag vill, slippa rätta mig efter andra! (egoist, javisst!). Även på tidigare resor med tex Becci & Anna samt med Vega så har jag ändå varit en del för mig själv, gjort saker som jag vill göra som de inte ville göra.

Men OK, jag tycker bra om Emma, det är inte så.. Men besviken, ja, det kan man säga. Jag ska aldrig mer planera semestrar sådär, folk kan inte hålla saker de lovar. Nästa gång någon försöker planera en semester med mig ska jag bara säga “kanske” och “vi får se om det blir av”. Så kan jag själv välja när jag kan åka och med vem. Emma smsade i natt och sa att hon var jätteledsen att det blivit såhär och att hon förstod om jag vill åka med någon annan. Ja.. tyvärr verkar ingen annan ha cash just nu. Inte Helena, Sara eller Thomas.

Funderar på att strunta i solsemester nu och åka en sväng till Sthlm nästa vecka istället. Bo hos Thomas, åka runt i Sthlm, minilana lite, fika med Jonas och träffa Bengt. Sen veckan efter bo ensam här hos föräldrarna och passa katter och kanske få besök av Thomas som aldrig varit nere i Skåneland. Sen Österlen. SEN kanske man skulle kunna se om det går att ta en sista minuten-resa då.. sista veckan i juli. Sen måste jag förbereda mig inför flytten till London. Jaja. Ska prata med Emma idag, om hon ringer.. I lördags smsade hon “Jag ringer imorgon”. På söndagen smsade hon “Jag ringer imorgon”, igen. Igår ringde jag vid 21:40 för att jag antog att hon inte skulle ringa då heller. Gah, bitterheten i mig måste bort!

Jag såg första avsnittet av The 4400 igårkväll, satan vad spännande!
Idag bestämde jag och Sara att vi ska tågluffa i Skåne hela dagen imorgon, det ska bli intressant att besöka små hålor man aldrig varit i innan. Ska föra loggbok, ta med kamera och eventuellt bikini.

Nu glass och smoothie med Helena i stan.
Puss

Leave a Comment June 28, 2005

Gräsklippare i mitt huvud

Aaaaaaaaaaaaaaaaa.
Jag blir tokig. Kommer ingen vart.

Min bror har klippt gräset utanför fönstret i säkert en timma. Jag kan inte tänka. Jag ska gå till Willys.

Leave a Comment June 27, 2005

När verkligheten hinner ikapp

Mitt i en dröm var han plötsligt där.
Va, vem är det, huh? Är det Kristian, min bror? Vem lutar sig över mig?

Sebastian.
Verkligheten hinner ikapp mig.

Kanske har jag förändrats en aning, för nu känns det självklart. Istället för att lura mig själv så känns det rätt att prata, att säga allt som jag skrev i natt. Som det är, inte förvirra något, inte förvärra något. När han reste sig upp för att gå mot dörren kändes det tungt i hjärtat som det alltid har gjort när vi på något sätt har lämnat varandra. Men den här gången kändes det bra. Vi har inte förstört vänskapen som vi vårdat över Internet och telefon under våren, vi har inte heller sagt adjö för alltid. Vi har bestämt att vi ska äta glass någon varm dag snart.
Det känns bra.

Leave a Comment June 27, 2005

dina andetag mot min hals

Att träffa Sebastian var magiskt så som det är när vi ses för första gången på länge, samtidigt som det var precis som det alltid är. Det dröjer inte mer än en minut så är tryggheten total, vi är så vana vid varandra och känner till varje liten kroppsrörelse utan och innan. Jag känner hans leenden och blickar, hur han rör vid mig och hur han pratar. Trots att det var fem månader sedan vi sågs senast är det som att tiden stått stilla. Det är skrämmande på samma gång som det är fascinerande. Betyder det inte att det måste finnas något speciellt som gör att vi inte kan slita oss från varandra, en stark känsla som inte går att förneka trots att klockan tickar och tiden rinner under våra fötter. Eller är det bara en tragisk påminnelse om att allting är likadant, att vi inte förändras utan går i samma destruktiva mönster, att ett framtida förhållande är för evigt utdömt?

Väldiga känslor bubblar i mig. När vi kramas och jag står med min näsa i hans halsgrop och inandas den välkända doften av min, min, min alldeles egen Sebastian går känslan att missta med verklig kärlek. Inbillar jag mig eller är det sant? Ligger de och lurar under huden, känslorna som gör mig maktlös och knäsvag? Jag kan inte vara säker. Ibland har jag tänkt på honom, vid herrunderklädesavdelningen på HM, när jag bakat en sockerkaka, när jag lyssnat på vår musik. Men tankar och känslor har alltid varit ihopblandade hos mig, jag kan inte skilja dem åt och oftast tar känslorna överhanden över huvudet. Kan jag lita på mig?

Jag motar ut honom genom ytterdörren, du måste gå nu, annars kommer jag att vilja kyssa dig. Han ler, “du är så söt”. Ljuger min kropp? Jag söker ärliga relationer, men vad kan jag lita på? Han vet inte exakt vad jag menar, men jag tror att han förstår. Det är inte värt att bolla med farliga känslor i några veckor när ett oundvikligt slut kommer i augusti, det vet vi båda två. Utan tvekan hade vi kunnat fumla hela sommaren lång om han fick bestämma, det är jag som måste tänka. Jag är inte redo för ett förhållande, jag vill inte ha något. Jag och Sebastian har kemi, men jag känner inombords att det fortfarande inte räcker. Kanske finns det en framtid där vi möts och allting stämmer. Men jag känner hur jag tvekar, jag vet att vi enbart hade slitit på något som inte går att upprätthålla just nu. Fram till den första riktiga kyssen hade allting varit magiskt, men efter den kommer förtrollningen att vara bruten och vi är tillbaka där vi alltid varit. Jag vill inte att det ska hända. Upprepning, om och om igen. Det är nog inte förrän den dag då vi är en aning stela och obekväma med varandra som jag kommer att kunna veta om det finns en fortsättning på sagan. Inte förrän något förändrats, något stort som gör oss till andra människor. Något som kanske kan få den sista biten att trilla ner. Eller gå förlorad för alltid?

Thomas och jag pratade i natt.
De tankar han bär på måste man dra ut med våld och tvång. Känslor som sitter djupt inne och som är svåra att prata om. Jag kände att jag inte kan undvika en pinsam och känsligt fråga längre. Har du känslor för mig som är mer än vänskapliga? “nope”. Jag funderar en stund på om det är sant. Jag drar och sliter. Jag förstår inte. Allt det här med att han är bedrövad för “girls” och “stuff” och att det är så knepigt att prata om det. Jag är inte farlig. Jag lyssnar. Tror människor att bara för att jag är obarmhärtligt öppen med mina känslor och pratar och skriver om dem, så kan jag inte lyssna? Han berättar om sitt ex, med ungefär samma story som jag fastnat i med mitt. Varför kan han inte berätta det för mig? Jag som babblar om Sebastian och! … Men ja, kanske har han ibland tyckt om mig lite för mycket, men mest för att jag funnits där när ingen annan fanns. Det var så skönt att höra, kanske främst för att jag skulle ha trott att jag tappat mitt sjätte sinne om han bedyrade att han inte någonsin varit det minsta intresserad. Jag är inte helt blond, ändå. Det är lätt att känna igen känslor när man är känslomässigt överaktiv, som jag. Vi pratade länge och bra, även om jag fortfarande leder i antal bokstäver och meningar så öppnade han ändå upp sig så mycket som var nödvändigt. Vi har kommit fram till att nära vänskapsrelationer ÄR svåra, men att ingenting är värt att förstöra en sådan vänskap som vi har.

Jag kommer att somna glad.

Leave a Comment June 27, 2005

Självömkan del 1

Varför går första bussen 06:37?
Det kommer bli många tidiga promenader hem från stan den här sommaren. Sara vaknade vid halv nio igår kväll när jag ringde henne. Här hade jag suttit färdigmejkad i en timma och väntade på party. Möttes av en extremt yrvaken och bakfull röst i luren. Nej, inte ställa in, nej, inte nu när jag har sminkat till och med övre globlinjen med kajalpenna och ögonlocket med flytande eyeliner. Det som är så jobbigt att tvätta bort. “Vi kanske kan göra nånting annat…”. Då kanske jag inte ska ta med vinet, inte kul att dricka om du inte är sugen? “Nej nej, ta med det du! Man vet ju aldrig med mig..”. Stora trädgårdsgatan, våning 3. Litet rum med svart katt och porriga foton på väggarna. Ann Summers har haft sin inflytande, helt klart.

Vitt vin, körsbärslikör och envetet övertalande från min sida. Sara med eyepatch och smink på ena ögat följer med ut! Ja! Hon äter en 15-kronors falafel på vägen, jag snyltar. Klubben är ganska tom, men vi dansar och kollar in bartenderns snygga rumpa. Karaoke-baren är en hit. Vi vågar inte sjunga, trots att vår, min och Saras ångest-högstadie-revy-låt finns med på listan. Flachdance har de stavat det, med c. Jag minns hur svetten lackade med glitter i hårt knutna nävar minuterna innan vi skulle upp på scen. Så stolt att vi gjorde det, trots falsk sångröst.

Den sista timmen är lång, väntar mest på att tiden ska rinna ut. Sover på 05:15-bussen och vaknar lagom att stiga av vid bankgatan. Solen skiner, jag släpar benen efter mig och försöker gå i skuggan. Väl hemma vid djingis får jag flashbacks från en LAN-sommar med bliss i daggvått gräs. Det var Helsingborgssommaren. Vad tiden går fort. Det var innan Sebastian.

Vi ska ses idag, det är nervöst och smått skrämmande. Jag både vill och inte vill träffa honom på samma gång. Jag tror att han är solbränd och snygg och det är livsfarligt. Jag vet att vänskap mellan oss bara funkar på nätet och över telefon, inte i det verkliga livet. Men kärlek fungerar inte heller och jag vill inte trassla in mig i någonting. Jag vill inte ha något förhållande, inte lyckas fastna i något invecklat rebound-fenomen. Jag ska flytta till London om några veckor. End of story.
Jag måste byta lösenord.

Jag är så fattig jämt. Det tär på mitt sinne jämt och ständigt. Jag är aldrig snål i sällskap med andra, men mot mig själv är jag smärtsamt sparsam. Bara en drink under utekvällen igår. Ingen glass på stan i förrgår, jag borde hålla in, ekonomiskt och i godisväg. Jag har inga jeans som jag känner mig snygg i, för hur fan ska jag ha råd med ett par miss sixty för över tusenlappen?

Jag köper bara basic, billig mat. Mat är ju bara mat, det är ett nödvändigt ont och jag lägger aldrig ner dyra pengar på lyxprodukter som kycklingfilé eller lax. Makaroner och bacon funkar ju. Mat är så tråkigt ensam. Det är lyx att bo hemma hos föräldrarna nu och få middag serverad. Ändå är jag fattig. Inga pengar under sommaren, inget sommarjobb.

Klaga, klaga, klaga.

Jag har enbart två vänner i Skåne som jag kan umgås med i sommar. Sara i Malmö, Helena i Lund. Jag har faktiskt börjat räkna bort mina Internetvänner och killkompisar. De är mina vänner, men de är inte mina VÄNNER. Sara och Helena är de enda jag kan umgås med privat. Samt Emma och Thomas som inte finns i Skåne. Internetvänner är alltid ett dilemma. De finns alltid där, men ändå så finns det inte alls där. Hur många ord man än får på en skärm eller mjuka ord i telefonen, så är det inte riktigt på riktigt. Killkompisar är mer som ytliga bekanta, man kan ta en öl med dem och sen sitta och fundera på om kärvänligheten enbart beror på ölkonsumtionen och glatt humör eller om “vänskapen” egentligen har underliggande kärleksfulla baktankar. Jag brottas alltid med det problemet.

Thomas är en av få manliga vänner som jag verkligen känner är en riktig vän. Jag vill aldrig att den vänskapen ska förstöras. Ändå undrar jag ibland om det inte finns andra känslor där också.. Må dessa aldrig uppdagas. Jag lever hellre i ovisshet. Jag vill bara ha en vän, jag vill inte ha något förhållande. Förhållanden är så krävande. Speciellt när man egentligen passar bättre som vänner. Som jag och Sebastian. Eller? Åh, jag kommer aldrig reda ut det här med vänskap vs. kärlek och hur den bästa kombinationen egentligen är för ett lyckat förhållande.

Framtidsångesten pockar. Varför valde jag de-construct, de sysslar ju bara med Flash. Jag som inte kan Flash. Jag kommer sitta där och känna mig dålig och dum. Folk som känner mig säger “Åh, nej, men du är ju sååååå duktig, jag har allt sett dina hemsidor!”. Mina gamla hemsidor är känslostormar, ego, inte genomtänkta för fem öre och inte minst fullkomligt oprofessionella. Varför är alla i min klass så duktiga? Björn har just gjort ett helt community för alla i klassen där de kan blogga. Det ser så enkelt och snyggt ut. Varför kan inte jag göra sånt där? Ångest. Har jag ens gjort rätt “karriärsval”? Är det verkligen det här jag vill syssla med? Kanske är det bara min hobby som jag nu börjar växa ur. Jag har tröttnat mycket på Internet. Ändå har jag fullkomligt levt för det sedan 1997.

Klockan är 18:01, jag måste sminka mig.
Varför har man tvångstankar och måste alltid se fruktansvärt snygg ut när man ska träffa ett ex?
Ååh.

Leave a Comment June 26, 2005

Falsterbobränna

Helena och jag hade en väldigt härlig dag i Falsterbo igår. De hade varnat på tv om den extra höga UV-strålningen och att man bara skulle vara i solen en halvtimma. Vi var där i fyra timmar. Jag blev röd och benen brände i natt. Men härligt var det. Bästa Helena.

Leave a Comment June 24, 2005

Tillbaka i Skåne

Tre nätter i Karlskrona gjorde susen.
Det har varit riktigt mysigt. Att bo hos Emma var jättebra (förutom att undulaterna väckte mig på morgonen), att äta lunch med Thomas varje dag var jättetrevligt och att träffa klassen och lärarna de sista tre dagarna kändes också riktigt bra.

Resan upp till Karlskrona i söndags började bra redan den. En ung kille från Göteborg satt mitt emot mig och vi pratade om allt mellan himmel och jord på tåget från Lund till Kristianstad. Det var jättetrevligt, fast jag fick aldrig veta hans namn ens. Men jag gillar sådana möten, där man bara delar med sig lite av sitt liv och får höra lite av någon annans.

På måndagen lämnade jag in min stipendieansökan, och på tisdagsmorgonen fick jag veta att jag nästan säkert kommer att få stipendiet. Jag kommer att få veta slutgiltigt om ett par veckor. Men det känns väldigt bra redan nu! I så fall skulle jag få ca 5000:- i månaden när jag är i London, samt resan dit och hem betald. Det hade varit superbra för stackars fattig Becka.

Sommarjobb, hjälp, någon?

Myskväll på måndagen med hemmalagad middag och Cappuccinotårta med Em, trevligt restaurangbesök i form av tacobuffe igårkväll med Thomas, grekiska gyros på restaurangen Santorini med Emma ikväll innan jag åkte hem.

Det har varit härliga, givmilda dagar :)
Igår fick jag en nalle som jag och Wannerstedt haft i vår cell sen i julas (då han tog dit den tillsammans med juleljus etc). Jag gav den till Emma som blev glad. Wannerstedt hade också en extra datorväska som han tänkte göra sig av med, så då fick jag den. Väldigt glad blev jag, den är jättefin och min förra var dålig. Idag så mailade Ana ut att hon hade en guldfisk med tillhörande skål, pump och mat som hon inte kunde ha kvar när hon flyttade. Jag frågade Emma om hon ville ha den, och ja, så jag har nu hjälp henne att utöka hennes zoo till lägenhet. 2 undulater, en galen hund och nu även en söt guldfisk vid namn Stella! Sen fick jag en söt ram av pärlor som Emma hade gjort på jobbet, tyvärr kom jag just på att jag glömde den hemma hos Emma idag.. Men jag kanske kan få den när vi ska på vår solsemester.. :)

Tågresan hem idag gick bra, jag mötte ytterligare en pratglad person mellan Kristianstad och Lund. En äldre man som var jättesnäll och rolig att prata med. Han berättade små roliga detaljerade berättelser och vi pratade om lite allt möjligt i livet. Innan jag gick av så räckte jag fram handen och sa “Jag heter Rebecka, förresten!” och fick ett “Håkan!” till svar. :)

Jag har dragit slutsatsen att en laptop är en skitbra raggnings-pryl. Folk vill gärna kommentera ens dator på nåt sätt (“Sitter du och jobbar?”, “Vad tittar du på för nånting?”, “Pluggar du..?”, “Åhå, en Acer Travelmate…”) etc etc. Det leder alltid vidare till att ja, jag gillar datorer och att jag pluggar digitala medier, sen kommer man eventuellt in på praktik i London vilket leder till samtal om världen, livet, universum och allting. Det funkar enbart på killar dock.

Klockan är 00:13 och jag ska sova.

Leave a Comment June 23, 2005

Smått ynklig Rebecka

Uah, vilka jävla dag..
Jag och Helena hade tänkt gå på långpromenad idag men jag vaknade av att det smattrade på rutan. Jag sov vidare tills klockan blev 12 och jag tvingade mig själv upp.. Ringde och sa Godmorgon till Leni och vi bestämde att gå en annan dag när det är sol. Huh.

Dagen gick långsamt. Jag satt mest i mina mysbyxor och gjorde mest ingenting tills Helena ringde och frågade om jag ville med till Malmö och ta en öl med henne & Andreas samt hans kompis och nya “flickvän”. Det lät bra, skönt att få komma ut. Det har varit en del jobbiga saker på sistone och jag vill inte bara sitta inne och inte göra någonting. Så Malmö lät bra. Tyvärr var det ganska segt. Vi satt på en mörk, dyr krog som inte riktigt föll mig och Helena i smaken. Hon var hungrig men ville inte äta där, Andreas var trött efter jobbet och ville ha flera öl. Man kände litergann i luften att allt kanske inte är 100% i deras förhållande och jag kändes mig lite som femte hjulet till de två paren. Leni och jag gick ut, sa att vi skulle käka nånstans och komma tillbaka. Tog milkshake på McD och efter det gick vi tillbaka mest för att säga att vi ville åka hem igen. Så det gjorde vi.

Ska åka till Karlskrona på söndag igen för att vara med de sista tre dagarna i skolan. Jag vill såklart träffa Emma och Thomas, samt lämna in ett par viktiga papper till en lärare. I övrigt känns det meningslöst, jag vill vara här och ta hand om mig. Är lite ynklig idag tror jag.

Hu..
Jag vill ha godis. Ge mig.

23:28
Varför är inte Sara hemma?
Din bitch! ;( Jag vill ju ut imorgon, Wonk eller Köpenhamn. Vill ut och dricka alkohol (fast jag inte borde pga antibiotikan) och bli lite berusad, dansa galet, bara förlora mig själv lite..

Leave a Comment June 17, 2005

Lördag 11 juni 2005

Jag saknar Emma.

Leave a Comment June 11, 2005

En låång helg.

Jaa, detta har varit en lååång dag.
Jag flyttade ner alla möbler och prylar till förrådet samt en del prylar till Thomas lägenhet (hurra för extranyckel!) inför besiktningen av lägenheten. Jag hann inte städa så jättenoga så städningen blev inte godkänt av lägenhetskontrolleraren Bengt. Hehe, jag måste städa lite mer innan jag åker på söndag helt enkelt. Sen efter en kvart när det var klart så flyttade jag in mitt nattduksbord och lite sånt som jag temporärt ställde hos thomas.

Sen dess, kl 14, har jag suttit vid datorn. varning för geekbecka. men det är rätt trevligt att vara nördiog en fredagkväll ibland ändå. Thomas har underhållt mig med att spela lite alfapet online. Hm, jag börjar bli rastlös. Kanske ska se lite mer L word eller nån film och sen sova..

Vill ha söndag nu.
Puss

Leave a Comment June 10, 2005

Previous page


Hej!

Becka.nu handlar om mitt liv - min vardag, min man Richard och våra barn Samuel och Isabella, om jobb, hus & trädgård och tvåbarnskaoset!

När jag inte är föräldraledig arbetar jag som projektledare på en digital kommunikationsbyrå i Malmö. Tidigare bestod mitt liv av kärriär, deadlines och resor till världens alla hörn, men i juli 2014 föddes Samuel och i maj 2016 fick vi Isabella. Så nu handlar mitt liv och bloggen mest om kidsen och vårt liv som nyblivna husägare i fina Lomma :)

Kontakta mig på becka [at] becka.nu

Sök på Becka.nu

Följ Becka.nu

bloglovin

Senaste kommentarer

Kategorier

Arkiv

RSS

Statistik

Online nu:
Idag:
Denna vecka:
Denna månad:

Länkar