Archives – September, 2005

Helena varnar

15-åring hittades styckmördad i Croydon, söder om London. Tur att jag inte bor så nära. Två flickor har blivit mördade där sen senaste veckan! huuuuu.

Ska se till att inte gå ensam om natten :)

2 Comments September 30, 2005

Det kittlar i magen

Idag känns det som att jag är kär ungefär!
Men det är ingen speciell som fallit offer för min affektion, det bara pirrar i magen av ingen speciell anledning. Kanske är det för att jobbet känns kul idag, kanske är det för att jag är lite hungrig och väntar på lunch. Nu kurrar mig mage litegrann, så det senaste kan nog stämma.

Jag är festsugen, jag har ju inte druckit en droppe på två veckor nu och jag ser verkligen fram mot kvällen! Ska bli trevligt att gå ut med kollegorna, se till att ta ett riktigt ordentligt good bye av Steffi, dricka öl, dansa! Tyvärr brukar vi väl mest hänga på pubar, jag vill på klubb och dansa ordentligt! Kanske kan bli imorgon annars, om denna kvällen inte blir alltför heavy :) Weee!

Nu är det lunchdags, de flesta på kontoret gick precis ut och jag tänkte, fan, jag kanske skulle följt med, det är ju fredag! Men sen så såg jag att det REGNAR ute, och jag har ju faktiskt en utmärkt tonfisksallad med mig. Så nu är jag väldigt nöjd med att jag sitter inne i värmen och kan ta det lugnt. Jag tycker att det är skönt att ta med sig mat till jobbet, inte minst för ekonomins skull. Visst, det är inte lika lyxigt som att gå ut och äta, men de flesta dagar köper ju grabbarna här ändå bara sandwiches av olika slag.. men ändå kostar det kanske £3-5 per dag (mellan 40 och 70kr typ). Jag vill hellre lägga de pengarna på ett par nya jeans eller en ny kappa! Hihi, jag ska se om jag hittar något av det i helgen. Ska prova jeans i Miss Sixty-affären. Jag vet ungefär hur jag vill att min kappa ska se ut, men har ingen aning om var man kan hitta en. Kanske inte ens är modernt just nu.. då är det svårt! :)

Puh, mätt.
Imorgon, förutom att leta kläder, så ska jag nog köpa några fashiontidningar och ligga och gotta mig! Elle, Vogue.. jag behöver inspiration! Vill se snygga kläder och allt sånt roligt. Det var länge sedan jag köpte tidningar. Nu när jag inte spenderar något på lunch får jag ju unna mig annat :) Här är en trench coat-liknande kappa, men den var inte så jättefin. Men det är något åt det hållet, typ med stor “krage” och två rader knappar.. hm. Svart, beige, grått. Nånting. Jag har googlat och kollat in Elle, Style, Dior med flera, men hittar fan inga bra kappor. Ge mig tips nu!

Back to work!
Hejhopp.

Leave a Comment September 30, 2005

Frukoststund har guld i mun

Gick upp klockan 07 och tittade ut genom fönstret. Grått. Blött. Fuktigt. Kallt. Jag kröp ner i sängen igen och funderade en stund på om jag skulle gå ut och gå i alla fall. Svaret blev nej :) Sov vidare till åtta. Kom på att jag igårkväll upptäckte att båda våra påsar med bröd var mögliga. Jag hoppas att brödet jag åt i går morse inte hade hunnit bli mögligt! Kan man bli sjuk av det?

Som tur är har vi ju en affär mitt emot lägenheten. Supersmidigt. Köpte nytt grovt bröd (jag är ju såå nyttig nu!) och mjölk. Sitter nu här och dricker hallonte och funderar på vad jag ska ha på mig på jobbet idag. När vi slutat för dagen ska vi nämligen ut på puben för en sista kväll med Stefanie som ska flytta hem till Tyskland. Svarta toppen?

Jag längtar tills min kamera kommer. I want it now! Störigt att det ska ta sådan tid innan den kommer in i affärerna. Snart har ju två månader gått, det börjar bli höst och regnigt i London. Inte lika kul att fota då! Grrr. Men men. Nästa helg kanske..

Nu måste jag göra mig iordning. Det är FREDAG! Wohoo! :) Heeeeeeeelg. Jaaaaaaaaaaaa.

Puss

1 Comment September 30, 2005

Promenader och celebrity spotting

I morse gick jag upp klockan sju och sedan promenerade jag längs kanalen i en timma. 5,5 km, 7500 steg. Jag älskar morgonpromenader! Ska fortsätta med dem. Den enda nackdelen är att ju tidigare jag stiger upp, desto senare kommer jag till jobbet ;) Nä, inte riktigt, men något åt det hållet. Jag älskar att utnyttja morgonen, äta frukost och surfa lite, duscha, klä på mig och sminka mig utan att stressa.

Idag gick jag hela vägen till Victoria Park och hann även gå runt i en en del. It’s huge! Det är små söta ekorrar som springer på varje gräsmatta och leker med varandra i träden. Såå söta. Det finns en stor damm i parken också, med svanar och ankor. Och så träffar man på en massa andra morgonpigga människor som tränar eller rastar sin hund. En tjej hade en personlig tränare också, bah, avis är jag! Fan vad grymt med en egen personlig tränare, det vore sjukt bra. Det enda störiga med morgonpromenaderna är att folk får CYKLA på den smala vägen bredvid kanalen. Sjukt störigt är det.

Men haha, förresten! Detta är så jävla kul. De flesta har väl sett Eric Prydz “Call on me”-videon, den porriga med tjejerna som gör aerobic? Hon som är ledaren, den blonda med den galna träningsdressen som visar hela rumpan – hon var inne på vårt kontor idag :D Deanne Berry. Haha, ja, Ben och Jakob träffade henne på en klubb i helgen och ska nu göra en hemsida åt henne. Så jävla komiskt. De fick en CD-skiva full med porriga modellbilder på henne också. De fick dessutom höra att hon dejtat Robbie Williams ett tag. Crazy.

Annars har jag inte sett några kändisar, förutom Kate Thornton som är en brittish programledare (har varit med i Top of the Pops etc). Men det var kollegorna som sa att hon var känd när hon gick förbi vår pub för några veckor sen, själv hade jag ingen aning :)

Time to go home.

2 Comments September 29, 2005

Lättnad.

Så, jag har nu pratat med min handledare Fred om min praktiktid so far. Han frågade hur det var och jag sa “sådär”, och han nickade och sa att han märkt att jag inte var helt nöjd. Jag har ju gjort ungefär samma sak de här 7 veckorna och det har blivit lite för enformigt, tanken var ju mer att jag skulle få lära mig flash och inte bara sitta och koda html, xml och xsl etc.

Så vi hade ett långt och bra samtal. Jag framförde att programmering inte var så tillfredsställande, att de bästa stunderna med de-construct hittils har varit när vi haft möten och diskuterat saker. När jag suttit själv vid datorn och bara slavkodat har jag känt att det varit lite slöseri med tid, och att jag är intresserad av att testa mer av projektledning. Han sa att han skulle kolla upp vad för projekt vi har på inkommande och försöka se till att jag får lite mer projektledar-uppgifter, även om jag inte direkt kan gå över och bli fullfjädrad projektledare helt plötsligt. Jag hade ju inte förväntat mig att de-construct skulle kunna erbjuda det alls heller, men detta känns ändå som en bra “kompromiss” eller vad man ska säga. Jag kommer att jobba vidare på The Barbican nu (och programmera), det är en hel del som ska göras där och jag behövs faktiskt. Det är ganska skönt när man inser det också. Även om det jag gör är ganska enkelt och inte direkt kräver tankeverksamhet, så behövs det. Jag är behövd.

Fred sa att han skulle skicka ett mail till Kevin (som är typ “högsta” projektledaren) och Matthew (som är “högsta” programmeraren) och berätta lite om vad jag vill och så. Det känns jättebra att folk får veta hur jag känner och vad jag vill åstadkomma med min praktik. För det känns som att jag varit oärlig den senaste veckan eftersom jag suttit och varit väldigt oengagerad och surfat istället för att jobba. Men bara genom att berätta att man är missnöjd med något (på ett bra sätt) så känns allting lättare. Då blir jag dessutom mycket mer engagerad och kan också göra det “tråkiga” kodjobbet med större glädje, om jag vet att andra, mer intressanta saker väntar. Jag förklarade för Fred att jag ju fortfarande håller på att lista ut vad det är jag vill göra och behöver få testa på lite allt möjligt. Fred sa att jag ju är intern och att jag absolut ska få den friheten, jag får gärna gå över och fråga folk vad de jobbar med och testa på lite olika grejer osv. Jag ska inte alls behöva känna att jag måste sitta och vänta på att få mer jobb att göra, jag kan utforska annat under tiden och lära mig det jag vill lära mig.

Så ja, jag är lättad. Under hela vårt samtal satt jag med en klump i halsen och fick akta så att min röst inte svajjade till, men så fort vi hade pratat klart så kunde jag verkligen andas ut! Jag kommer ju fortfarande att programmera och jag vet att jag inte bara plötsligt kan konvertera till projektledare här, men om jag kan få göra lite andra saker kanske det räcker för att jag ska känna att jag utnyttjar tiden rätt. För som sagt, jag älskar verkligen företaget och folket här, så det är tråkigt om jag ska må dåligt för att arbetsuppgifterna känns fel. Men om det inte ändras tillräckligt mycket, om jag fortfarande känner att jag lägger ner för mycket tid på programmering, så kommer jag att prata med Fred igen. Kanske kommer jag att vilja byta till en renodlad projektledarpraktik till period två i november. Men jag ska ta en sak i taget, detta känns ok nu.

Förresten, GUD vad det är bra att ha en privat dagbok. Här kan jag gnälla och klaga precis hur mycket jag vill. Jag kan lämna ut mig och vara ledsen, ha ångest, vara töntig och feg – och det känns så himla bra att bara få ut allt! Eftersom det bara är vänner och bekanta som får läsa de privata inläggen så känns det tryggt, jag kan skriva precis vad jag vill. Ett ställe där jag bara kan välla ur mig känslor, oavsett om de är glada eller ångestfyllda, det är helt underbart! Vissa dagar är det ner, ner, ner och deprimerat, men att bara få skriva om det och få ut känslorna gör allt lite lättare. Sedan är andra dagar helt underbara, när allt är rätt och roligt. Livet går ju upp och ner, jag låter bara andra människor få ta del av de känslor jag har.. Därför tycker jag om dagböcker så mycket, de som är ärliga och känslofyllda alltså.

Om alla människor hade varit ärliga och kunnat prata om vad de kände hade världen varit en bättre plats, det kan jag lova. Det är så mycket som är missförstånd och bristande kommunikation. Själv brukar jag ha lätt för att prata om det mesta, men detta – att prata med min chef om vad jag varit missnöjd med på jobbet – är det SVÅRASTE jag någonsin pratat om tror jag. Kärlekskänslor eller ångest kan och vågar jag uttrycka. Men ett seriöst jobb gjorde att den modigaste lilla Beckan ville springa och gömma sig i ett litet hörn. Vilket jag också gjort. Idag är första dagen som jag verkligen pratat och skrattat ordentligt med mina kollegor på två veckor. För jag har helt enkelt dragit mig undan och velat vara för mig själv, för att ingen skulle se att jag inte trivdes eller att jag skämdes. För jag har skämts för att jag inte varit passionerad över arbetet.. Jag har skämts för att jag suttit och surfat och pratat på MSN. Jag vill inte att någon ska tro att jag är lat, för jag är allt annat än det! Jag VILL vara passionerad och brinna för mitt arbete. Jag vill älska det jag gör!

Klockan är nu tio över nio på kvällen, jag sitter fortfarande på jobbet och Mike (flashdesigner) har just satt på en skitbra låt ashögt så att hela kontoret nästan skakar! DET är det här jag älskar med de-construct. Människorna. Det är så avslappnat och icke-corporate. Folk tankar ner film och serier och delar ut på nätverket, jag sitter just nu och kopierar 7 nya filmer av Mike. Dricker en Stella, ja, vi har öl i kylskåpet på kontoret! Varje fredag spelar grabbarna Quake 3 när vi slutat och sedan bär det av till puben. Ja, det är faktiskt ett superbra företag. Jag hade kunnat tänka mig att stanna här länge! Faktiskt, bara jag älskar det jag får göra här. Så jag hoppas verkligen att det kommer att kännas bättre.. att det blir så som jag tänkt mig.

Så, i alla fall, jag har tänkt att jag ska skriva ett mail till Matthew och förklara lite varför jag varit lite ineffektiv de senaste dagarna, för det har säkert märkts. Sen ska jag se till att börja umgås med kollegorna igen, komma in i gänget och inte stänga mig själv ute. Imorgon är det sista dagen Stephanie är här (designintern från Tyskland) och vi ska alla ut på puben efteråt. Brabra!

Så, en lättad Becka är det som sitter här.
Alla ni som vet hur deppig jag varit för jobbet kommer tänka “Vad var det jag sa, ALLT löser sig” – ja, det gör det. Det vet jag också. Men jag behöver inte höra det, för det är hur man känner just i ögonblicket som räknas. Jag har kanske varit “fånig” som gjorde det här med att prata med chefen om missnöjet till en skitstor grej. Men man kan inte bara stänga av sina känslor, inte om man är en känslomänniska som jag. Jag älskar faktumet att jag KÄNNER så otroligt starkt och mycket, även när jag är miserabel och har ångest, så tycker jag bättre om att känna det jag gör, än att vara en blank zoomie med känslor djupa som en vattenpöl.

Kärlek,
Rebecka

3 Comments September 29, 2005

Klockan 18:00 gäller det.

I morse mailade jag Fred, min handledare, och sa att jag ju varit här i 7 veckor nu och skulle vilja ha ett möte med honom och prata lite. Han mailade tillbaka och sa att kl 18 idag skulle gå bra.

Uaaaahaaa!!
Okej, så nu är det 2 timmar kvar till mötet, och jag är nervös! För liksom, jag vill vara ärlig och säga som jag känner, men inte heller häva ur mig saker som kommer låta.. helt fel. Det jag tycker är jobbigt är faktumet att jag har ändrat uppfattning om vad jag vill göra och att jag kan inte riktigt förklara varför. Plötsligt känns det inte alls lika kul att programmera längre, och det är väldigt svårt att framföra för den som “anställt” en i tron om att jag är jättesugen på att lära mig allt om programmering. För jag LÄT så när jag var här i våras på intervju och den första veckan här. Jag var sådär “Oooh, jag vill lära mig ALLTING på en gång!!”. Nu är det plötsligt helt tvärt om. Det är svårt att framföra till sin chef..

Puhu, oh well, idag har jag i alla fall jobbat lite, har ett par sidor att skapa. Det kräver inte så mycket tankeverksamhet, mest copy and paste. Så det är OK, MEN, jag vill inte att min praktik ska innebära att jag tycker att det är skönt när det jag gör inte kräver nån tankeverksamhet!

Det jag vill få fram till Fred är att jag gärna vill gå över till projektledning istället för programmering, men kanske inte sådär över en natt, utan kanske att det blir när Barbican-projektet är klart eller tills period två. Om det inte finns någon möjlighet att alls gå över till det så kommer jag säga att jag då eventuellt vill byta praktikplats till period 2..
Är rädd att han ska säga att jag ju kan få börja göra lite flash istället, men jag vill ju inte bara byta programmeringsspråk.. jag vill byta UT programmeringen.

Jaja. Ska jobba vidare lite med mitt copy and paste nu.

5 Comments September 29, 2005

progress and setbacks so far

Idag började jag kolla upp webbyråer som ligger här i närheten och som jag vet något om. Två av dem besökte jag när jag var här på intervju i mars, och båda verkade trevliga; “Poke” och “Lateral”. Poke har dock redan två praktikanter från Hyper, Mattias som programmerare och Dan som designer. Ska absolut höra om de kan tänka sig en projektledarpraktikant. Ska ringa någon dag och prata med deras Creative director.

Lateral vet jag inte så jättemycket om, det är ingen från klassen som är där nu. Mattias skulle egentligen vara där, men bytte till Poke i sista stund. Han sa i alla fall att de var trevliga och avslappnade och gav mig namn på vem jag kan prata med. Good good.

Mattias sa också att “Mook” verkade bra, och Andreas Bonell som är där konfirmerande att han trivdes mycket väl. MEN! Tydligen så ska Elin i klassen komma dit och vara just projektledarpraktikant för period två :(

Fick svar av Åsa (medarbetare på skolan som jag mailade igår) och hon sa att hon tyckte att jag först skulle fråga om jag kunde byta arbetsuppgifter på de-construct, annars skulle jag komma överens med dem om att jobba kvar tills jag hittade något nytt. Själva kontraktet vi skrev på spelar ingen roll bara jag kommer överens med dem om hur det ska bli. Sålänge jag stannar i London och skaffar ny praktikplats påverkar det inte Leonardo-stipendiet. Hon skrev också att “Du kan bli en ännu grymmare projektledare än andra just för att du valde teknik på HI.” True. Känns bra i alla fall.

Huah.
Dagen har varit lång och inte särskilt bra. När jag hade researchat lite mer om “Ajax” så fick jag nog och frågade David om jag kunde hjälpa till med något annat. Så sedan har jag suttit och kopierat in lite data i en databas till The Barbican-projektet. Puhu, inte vidare givande. På eftermiddagen kom Matthew tillbaka, precis efter att jag mailat honom och sagt att jag gjort research på Ajax men eftersom att jag inte kan programmera JavaScript så kunde jag inte åstadkomma så mycket och därför gått över till att hjälpa David. Då svarade han “javascript is pretty simple really well show you some basic stuff tomorrow/fri”. Men.. noooo… Jag vill inte lära mig koda JavaScript :( Jag har visserligen läst en 5 poängskurs i det för två år sedan men,.. jag vill inte. No more code! Fan. Ja, jag vet att jag lät så positiv och förnuftig i morse. Men, 2 månader? TVÅ MÅNADER. Det är ju längre än jag varit här redan. Åh, jag vet inte vad jag ska göra. Det blir bara värre varje dag! I början var det kul att lära sig XSL och det kändes lite givande på nåt sätt. Sedan har det bara gått utför varje dag och jag har nu verkligen börjat känna mig så ANTI allting. Allt blir bara dåligt.. Sitter och oroar mig när folk går förbi min skärm att de ser att jag inte jobbar och tror att jag är lat och dålig :(

Vet inte hur jag ska ta upp det här heller..
Jag vill nog inte prata med de programmerare som jag jobbar med dagligen, borde väl förstås prata med Fred som är creative director, min “handledare” eller vad man ska säga. Inte mycket till handledare dock.. det var väl mest att han skrev på kontraktet. Men vi sitter ju alla i samma rum, och bara att fråga om vi kan prata ostört känns fan jobbigt. I’m such a whimp! Huuuäääääääääääääääääääh. Får fega och skicka ett mail eller nåt :( Blä Rebecka, fan vad allt är fel! Så här ska det ju inte vara! Urgh.

Kom att tänka på en grej nu. Inte för att detta skulle vara särskilt populärt att framföra till Thomas, men i alla fall, Elin ska ju hit för att jobba andra perioden. Mook som hon ska vara på ligger FEM minuter från vår lägenhet. Ni förstår vad Becka tänker? Om det på något sätt hade gått att Elin och Thomas bodde ihop hade jag kunnat göra praktik i Sverige. Hade inte behövt säga upp lägenhet, så inga kostnader där, stipendiet gäller ju faktiskt 15 veckor så jag hade nog inte blivit skyldig att betala tillbaka något där heller. Jag hade kanske kunnat hitta en praktik i Sthlm eller varför inte Köpenhamn? Danska kanske funkar. Nä, nu fick jag förhoppningar. Inte bra.. Jaja. Dagen är nu till ända. Jag ska bege mig hemmåt. Kanske en promenad till Sainsburys och köpa nyttig mat.

Puss.
Allas vår trassel-Becka

Leave a Comment September 28, 2005

Sorglig blogg

Inget för känsliga, men en väldigt hemsk och gripande berättelse om flodvågen i Thailand förra året.
En storasysters kamp efter Flodvågskatastrofen.

Leave a Comment September 28, 2005

28, ett magiskt nummer

28 September idag.
28 November om precis två månader. Det betyder min födelsedag, men även då “period 2” av praktiken börjar. Det vill säga, då 15 veckor har gått, och det är 15 kvar. Jag har funderat på om jag kanske ska börja se om jag kan hitta en annan praktikplats lagom till period två.. Visserligen ville de-construct ha en praktikant för hela perioden, men om jag nu känner att jag måste byta så är det ju bättre att göra det efter halva tiden, lite mer legitimt. Det betyder visserligen två månader till på de-construct men det betyder också två månader att hitta en byrå här i London som vill ha en projektledarassistent. Det betyder även att jag har ganska gott om tid att kanske förbereda de-construct på att jag inte riktigt vill jobba med programmering. Tänkte att jag försiktigt börjar med att säga att jag vill testa på lite annat och så får jag se vart det leder. Skulle det plötsligt fungera så att jag får göra jättebra saker här så kommer jag ju stanna, annars får jag bara i lagom tid göra klart att jag vill byta praktik.

Oh well. Morgonpromenader kanske gör susen. Ska försöka ta mig genom dagen, antagligen inte fokusera så mycket på jobbet som jag borde men, det kommer kanske en bättre och mer produktiv dag imorgon.

G’day.

4 Comments September 28, 2005

Morgonpromenad längs Regent’s Canal

Gick upp vid 07:10 idag, himlen var knallblå och solen på väg upp. Gick österut längs kanalen med solen i ansiktet. Vattnet är så smutsigt att man knappt ser mer än några centimeter ner i sörjan. Men under en bro låg vattnet stilla och jag såg en jättefisk som simmade runt. Den kan inte må bra. På botten fanns skräp av alla de slag, läskburkar, röda vägarbetskoner, plast, slem, skräp. Vid gräskanten på min vänstra sida hittade jag höstblommor, lila, sådana som vi har i vår lilla trädgård hemma i Lund. Jag minns inte vad de heter.

Efter två kilometer kom jag fram till Victoria Park. Jag visste inte att den fanns här, men den är glatt välkommen. Stor! Tyvärr var jag tvungen att vända om och bege mig hemmåt innan jag hann utforska parken. Imorgon kanske jag hinner upp tidigare och går i snabbare takt? Jag behöver lite gräs och träd, det är så mycket betong i storstäder.

Promenerat 4 km idag, 45 minuter.. Så skönt. Jag måste utnyttja dagarna till fullo, när jag kommer från jobbet har det redan hunnit bli mörkt. Ska börja gå och lägga mig tidigare och använda mina morgnar väl. Sova 23, upp 06?

Dags att klä på sig.
God morgon!

2 Comments September 28, 2005

Previous page


Hej!

Becka.nu handlar om mitt liv - min vardag, min man Richard och våra barn Samuel och Isabella, om jobb, hus & trädgård och tvåbarnskaoset!

När jag inte är föräldraledig arbetar jag som projektledare på en digital kommunikationsbyrå i Malmö. Tidigare bestod mitt liv av kärriär, deadlines och resor till världens alla hörn, men i juli 2014 föddes Samuel och i maj 2016 fick vi Isabella. Så nu handlar mitt liv och bloggen mest om kidsen och vårt liv som nyblivna husägare i fina Lomma :)

Kontakta mig på becka [at] becka.nu

Sök på Becka.nu

Följ Becka.nu

bloglovin

Senaste kommentarer

Kategorier

RSS

Statistik

Online nu:
Idag:
Denna vecka:
Denna månad:

Länkar