Archives – October, 2005

God kväll

09:06

Sitter fortfarande i sängen och äter frukost. Jag älskar att surfa i sängen. Man kan inte göra så mycket vettigt, tex pilla i photoshop är meckigt utan mus. Men att surfa, skriva och läsa lite sådär planlöst är underbart. Laptop i knät och två kuddar bakom ryggen. Jag vill helst inte gå här ifrån. Men klockan är nio och jag måste få på lite smink och bege mig till jobbet. Undrar hur den här dagen kommer bli.

Hjälp, vad dyr Wallice and Gromit-filmen var förresten. 400 miljoner! Det är massor lera det.. Men rolig var den :)

Måste rusa. Bye!

11:54
Det här blir en sån där dag då jag uppdaterar samma inlägg.. med små meningslösa tankar som inte kräver en helt ny rubrik.

Helgen var super, men nu är jag tillbaka på jobbet och verkligheten hinner i kapp. Jag har fått lite ont i magen (av en kopp kaffe?) och känner mig redan lite nedstämd. Jag förstår inte uppgiften jag ska göra, sitter och stirrar på massor kod som jag inte kan få grepp om. Känner mig värdelös igen. Det är så mycket ångest att sitta och försöka göra saker som man inte förstår och inte heller har viljan att lära sig det. Är det verkligen värt att känna såhär på praktiken? Jag menar, det är ett skitbra företag, alla är så snälla.. Men jag kämpar ändå för att försöka koncentrera mig på arbetet istället för att kolla mailen, kolla Becka.nu, läsa mina vanliga bloggar. Hela tiden dras mina tankar bort från koden och sakerna jag borde göra, jag kan inte lyckas tycka att det är intressant längre. What happened to “I’m so eager to learn EVERYTHING!”?

Kod
Detta sitter jag och tittar på..

Puh. Hur ska jag vända det här? Jag vill vara kvar i London för att det är en härlig stad och upplevelse att bo och leva här, men min praktiksituation just nu drar ner betyget helt enormt. Jag vill känna att jag gör nytta på jobbet, känna mig motiverad och engagerad. Istället sitter jag mest och väntar på att Sara ska kommentera och skriva något roligt som jag kan svara på. Kollar becka.nu-mailen och hypermailen stup i kvarten. Jobbar inte, är inte duktig. Uscha. I need changes.

Måste återgå till koden.. försöka förstå. Försöka jobba.
Laters.

13:37(så elite, mouhaha)

Köpte lunch med Paul, Rory och David. Gott, fast lite för mycket ägg på mackan. Jag gillar inte ägg så mycket. Skönt att köpa lunch idag i alla fall, är less på att laga mat och ta med. Men måste göra, äta ute är för dyrt. Denna smörgåsen + en diet coke kostade £4,15. Det är fan nästan 60 spänn. Man tycker att 35-40 hade varit tillräckligt. Jaja.

Jag skrev nyss ett mail till Linda Skugge, som följer:

Enligt Ebbas blog:

Mäktigast i mediesverige:
Bons 10 i topp
1. (NY) Victoria, Kronprinsessa
2. (NY) Fredrik Virtanen, Journalist Aftonbladet

3. (NY) Christina Jutterström, Chef SVT
4. (NY) Ebba von Sydow, Chefredaktör Vecko-Revyn
5. (NY) Filip Hammar & Fredrik Wikingsson
6. (NY) Thomas Hall, Programchef TV 8
7. (6) Viggo Cavling, Chefredaktör Resumé
8. (1) Johan Westman, Programchef Kanal 5
9. (NY) Alex Schulman, Chefredaktör Stureplan
10. (9) Andres Lokko, Krönikör i Svenska Dagbladet

Va, var fan är du Linda?

Inom tjugo minuter kom det ett svar:

Det undrar jag också! Haha

Linda

Jag tycker att det är jätteroligt att hon tar sig tid att svara på läsares mail och åsikter, om än kort. Fler “kända” människor borde göra det! Alltså, inte på grund av kändisskapet i sig, utan för att de är människor som har åsikter, som påverkar, som folk har åsikter om osv och borde därför ha bättre kontakt med sina “fans” / läsare etc. Hon hade ju lika gärna kunnat skita i att svara, för det var ju inget viktigt och det var ingen fråga. Men faktumet att hon tog sig de där extra sekunderna och tryckte på Reply gör att man blir glad och känner att hon engagerar sig i sina läsare. Go Linda.

Precis innan lunch sa jag till Paul att jag inte förstod koden och inte visste hur jag skulle göra. Han sa att han skulle hjälpa till efter vi ätit. So I’m waiting. Och gör lite annat så länge :) Vill förbättra becka.nu. Hm.

18:27
Slutar nu.
Fy vilken värdelös dag.
Efter lunch började jag pilla med lite grejer på Becka.nu istället för att jobba, för jag fattade ju inte koden.. Så satt jag med det till typ 17 (men det blev inte så mycket gjort för jag är kass och kan ju inte direkt fråga någon här) och sen frågade Paul hur det gått med koden.. Då sa jag som det var att jag ju inte lyckades och började koda mitt eget istället. Då fick jag lite andra småsaker att fixa, ändra lite innehåll, uppdatera lite bilder etc..

Fan, nu står jag inte ut längre! Jag VET inte ens hur många veckor jag kodat bullshit och gjort nonsensjobb på The Barbican-projektet! Men det är alldeles för många, snart är det nog 6-7-8 veckor? Jag pallar inte mer.. Fan också. Dags att leta upp ett nytt företag. Jag måste fan göra det.

Ska gå hem nu.
Blä på den här dagen.

16 Comments October 31, 2005

I’m a freak magnet

Apropå att träffa på okända människor.

Igår på dagen tog jag som sagt en sväng till stan för att försöka shoppa. Jag satt och väntade på bussen när en ung kille började prata med mig. Och sedan pratade, och pratade och pratade han. Han var från Polen och hette nåt i stil med Jakri (?) och var otroligt intresserad av mig. Han frågade allt, hur många syskon jag hade, var jag bodde, vem jag bodde med, vart jag skulle, om jag hade sovit gott i natt (!.. “bara 6 timmar, men det är ju alldeles för lite, du borde sova mer”) och sen pratade han om sig själv också. Om sin familj och hur de skulle träffas i Madrid och fira jul ihop tillsammans – och han frågade om jag inte ville följa med honom? Sen berättade han om att han pluggade och att han numera bodde gratis (jag gissar i ett rivningshus, han var lite udda) och han frågade mig ganska direkt om jag hade pojkvän, nähe, vill du ha en? och om mitt telefonnummer, som jag vänligt men bestämt behöll för mig själv. När vi var framme vi Liverpool street bad han återigen om mitt telefonnummer och frågade gång på gång varför inte, han kunde ju ringa mig, vi kunde träffas.. Jag önskade honom lycka till med studierna och en bra dag. Lättad sprang jag ner till tunnelbanan.

Jag bestämde mig för att ta mig till den svenska affären igen, dels för att köpa lite godis, men också för att samtala med den namnlösa grabben från grannstaden Höör i Skåne. Det var trevligt, men sen kom det in tusen folk i affären och jag smet ut ätandes på min nyinförskaffade ostriskaka. Hur som helst, på vägen till den svenska affäeren går jag förbi en pub, utanför står ett par bänkar och bord, och en kvinna sitter vid ett utav dem. När jag går förbi frågar hon mig vad klockan är och tackar för svaret, men börjar sedan gå bredvid mig i rask takt för att hinna med i mina långa kliv. Hon jämrar sig och svamlar om att hon nu vänt sig till Gud, för ingen kan hjälpa henne och hon vet inte vad hon ska göra och hon har varit i kyrkan hela dagen, hon letade efter en nunna men hon hade inte kommit ännu.. Till slut förstår jag, hon berättar att hennes man slagit henne och nu är han på polisstationen och allt hon äger står i hans namn. Hon har inga pengar och har två döttrar hemma i lägenheten som hon måste kunna ge mat till. Jag föreslår socialen men hon säger att hon redan varit där men att de inte hjälpt henne. Efter allt det här – det måste för övrigt ha sett roligt ut, en kort, väldigt sliten och medtagen kvinna som småspringer och jämrar sig bredvid en lång flicka med kavaj – så kommer det alltså fram att hon vill ha pengar. I should have figured! Jag hade bara ett par pence i mynt och en 20-lapp, som jag förklarade att jag ju faktiskt behövde själv. Hon frågade om jag inte kunde växla, men nej, jag erbjöd henne de ynka mynten men hon sa att det inte skulle räcka till något och sedan gick vi skilda vägar.
Så mycket udda människor det finns där ute.

Nåväl.
Idag har varit en lugn dag. Thomas och jag gick och handlade mat på Sainsburys samt fyndade lite smågrejer i en 1 pound store, där allt kostar £1. Vi köpte varsin stor mugg (te i glas har det ju varit innan, remember?), en skräphink till badrummet, lite krokar och annat lustigt. Skönt med slapp söndag. Vi gjorde jättegoda hamburgare och såg filmen Finding Neverland, med Johnny Depp och Kate WInslet. Den var jättebra! Se den. Verkligen udda och fin.

Smörgås

Hamburgare

Citrus

Idag har vi även varit kloka nog att städa här hemma. Det är så otroligt äckligt med heltäckningsmatta, det blir aldrig rent. Nu hade vi inte heller dammsugit på säkert en månad så det var groteskt dammigt. Man kan bara gissa sig till vilka kvalster och andra djur som lever tillsammans med oss. Jag dammsög och Thomas städade badrummet. Blev helt svettig. Så sjukt jobbigt att dammsuga mattor, massor ludd rivs med och man får ta i för att det ska bli någorlunda rent. Puh! Efter en välbehövd dusch bestämde jag mig för att testa Brun-utan-sol-krämerna som jag fått av Aurora. En lyxig, krämig Helena Rubenstien och en annan som var mer gelé-ig. Jag blev supersnyggt brun, oh, lala! WOW tänkte jag, det här är ju för bra för att vara sant. Tyvärr försvann det mesta när jag sköljde av mig. Man kanske inte ska göra det? Men då förstör man ju sängkläder och allt man tar på sig? Hm. Får kanske ha det sittande längre nästa gång. Nåja, innan jag sköljde bort den snygga brännan tog jag några foton på en brun men osminkad Becka. Håll till godo.

Nighty night.

Solad becka

1 Comment October 31, 2005

An amazing night in Heaven

Gårdagen var otroligt rolig!
Träffade Kourtney på Royal George och tillsammans med ett par öl satt vi och pratade i en och en halv timma innan Louise dök upp tillsammans med sin syster som var på besök och ytterligare en kompis. Killen kan snacka! Helt otroligt roliga berättelser från när han jobbade i Dubai, om sitt jobb som kock, om sin barndom, familj, skolgång och liv i allmänhet. Älskar personer som kan prata så! Jag sa knappt någonting alls, jag bara lyssnade och lyssnade. Så skönt, för jag har altid en tendens att babbla på.. Vi kommer verkligen jättebra överens, han är en sådan person som ger en energi och är positiv till 100%. Så himla härligt!

Hur som helst, efter några öl och efter att ha lärt känna Louise lillasyrra och kompis litegrann så bestämde vi oss för att gå till Heaven. Grymmaste klubben, I love it! “Heaven London – The most famous gay night club in the world”. Ja, Heaven är en gigantiskt stor gayklubb med fem dansgolv, tror jag att det är. Fast det är en hel del straighta människor där också. Musiken och stämningen är så bra. Igår var det ju dessutom Halloween så överallt träffade man på skrämmande människor med påritat blod och udda kläder. De hade en “best dress”-tävling och transan som vann fick hela £1000! Gaalet.

Jag dansade som en tok hela kvällen. Helt underbart, jag har inte dansat sådär totalt på RIKTIGT, på länge. Louise syster och kompis (17 och 18) hade nog inte varit på en gayklubb innan, för när de såg två killar börja hångla på dansgolvet blev de alldeles fnittriga och pekade och verkade också en aning äcklade. Kanske var det en av anledningarna till att de faktiskt försvann från klubben innan 02. Jag och Kourtney letade efter dem på alla dansgolv tills jag såg att jag fått ett SMS av Louise. Well well. Vi stannade kvar tills tre-halv fyra nånting. Jag vet inte säkert, eftersom klockan ställdes om i natt så blev det ju lite snurrigt. Jag var hemma när klockan var 03 den nya tiden tror jag. Alltså till 04? och somnade 04, alltså egentligen 05. Äsch, jag hänger inte med. Blev alldeles trött i benen till slut i alla fall. Såå varmt också! Jättemånga killar dansade i bar överkropp överallt. Dumt att vi flickor inte kan strippa av oss hur som helst.

Hittade sedan en buss som tog mig till Liverpool street. Det var bara jag och en asiat på bussens övervåning. Ingen av oss visste säkert om vi hoppat på rätt buss, men när vi klev av vid rätt hållplats började vi småprata, han hade också varit på Heaven. Sedan väntade jag på bussen ett tag, men jag tror det skulle dröja 25 minuter och då kan man lika gärna gå. Tar nog ca 20 min från Liverpool Street till lägenheten så.. På min promenad så såg jag en kille gå framför mig och prata livligt i mobiltelefon, han hade bara en t-shirt som dessutom var sönderriven rakt från ryggen fram till magen och hängde som en slamsa på honom. Jag fnittrade och kikade lite extra noggrant på honom, jag trodde att han varit på maskerad, det var ju Halloween! Vid ett övergångsställe stannade vi båda till och han slutade prata i telefon, och började prata med mig istället. Det visade sig att han inte alls varit på någon Halloweenfest utan blivit halvt och halvt misshandlad av några idioter. Han hade pratat med en tjej (antagligen som hade en idiot till pojkvän) för plötsligt fick han ett slag i huvudet och någon rev sönder hans tröja. Stackarn! Han var från Australien, åh, deras dialekt, I love it! Sen visade det sig också att han var på väg mot Oxford Street, men var totalt bortvirrad, några av hans “polare” hade nog lurat iväg honom eller likanande. JAg informerade honom om att han gick åt helt fel håll, haha. Sen så visade jag honom vägen till busshållplatsen för 55an som går dygnet runt rakt til oxford street och han var evigt tacksam. Vi pratade en stund, sedan lät jag honom vänta ensam, det skulle dröja en halvtimma innan bussen dök upp. Otroligt glad gick jag den sista biten hem. En så perfekt kväll! Massor underbar musik, galet dansande, supertrevliga människor. Jag älskar att träffa på okända människor sådär för en pratstund och en inblick i en helt annan människas liv. Happy, happy!

Nackdelar med kvällen:
- att jag tappade ett glas öl rakt ner på golvet när två killar började tokdansa runt mig (pinsamt!).
- att Kourtney i slutet av kvällen frågade om jag hade pojkvän (ganska oskyldigt, men ändå en såndär fråga som bara är jobbig på nåt sätt)

- att jag nog inte pratade så mycket med Louise alls under kvällen, hoppas hon inte tog illa upp

Well, fördelarna väger upp tusen, tusen gånger om! Oh. SÅ bra kväll. Längtar tills nästa helg redan. Jag lever för helgerna.

2 Comments October 31, 2005

Shopping? Nej tack!

Alltså, Guuuuuuuud vad det är mycket folk i London. Överallt, alltid. Jag är på jakt efter en vinterkappa, ett par rediga stövlar och ett par jeans. Såna där stora grejer som man vill tänka över, hinna prova i lugn och ro, jämföra i olika affärer.. Heeelt hopplöst. Det är ju så satans jobbigt att ens ta sig till ett omklädningsrum att jag helst låter bli. Har varit på Selfridges, New Look, Top Shop, HM på Oxford Street. Tog en runda på Regent street och Carnaby Street och en sista sväng på Neal Street. Men jag orkar inte alltså! Inte ens i älskade Miss Sixty-affären. Prova jeans är ju påfrestande och när tusen andra människor vill göra samma sak samtidigt…. oh dear. Partytoppar och såna smågrejer är ju såå lätt, och underkläder för det mesta. Såg massa fina idag men, NEJ, det är inte underkläder jag behöver (jag har en otrolig, oundviklig dragning till dem, brukar komma hem med det oavsett vad shoppingplanen var från början).

Så nu sitter jag här hemma igen och har inte en enda fin sak med mig hem. Inget som går att ha på sig i alla fall. Jag lyckades däremot köpa en fin anteckningsbok med flerfärgade (ej randiga) blad. Det ska bli min minnesbok. Men nu ångrar jag jättemycket att jag inte shoppade nåt, känner mig helt tom, trist och tråkig! Jag borde ha köpt ett läppglans i alla fall! Ett par örhängen? En handväska! Nååågot. OOooaaah. Måste nog köpa någonting imorgon.

Jag önskar att jag fick vara ledig på vardagar ibland. Jag vet visserligen inte hur stor skillnad det är från helgen i en stad där det bor sju miljoner människor. Affärerna kanske är lika fullproppade en tisdag? Det är helt sjuk att tnka sig hur mycket folk det verkligen är här, och hur stor staden egentligen är. Bilar, människor, ljud.. dygnet runt. När jag kommer hem till lilla Lund igen kommer det nästan te sig ödsligt tyst! Nu har jag vant mig vid sirener utanför fönstret varannan timma.

Nåväl.
Dags att ta en dusch och fixa hårinpackning och färga ögonbrynen!
Puss

3 Comments October 29, 2005

Rastlös!

Åh, jag vill GÖRA något idag! Men vad? Louise svarar inte och mina pengar tog just slut på mobilen. Måste ladda på. Vill ut och göra nåt, inte sitta hemma och sega. Inte heller festa hårt, ska vara rädd om hälsan ju. Men typ sitta och ta det lugnt på nån krog, eller gå på nån föreställning eller.. nånting :) Hmmmmm!

Ska nog packa ihop mig för dagen, ladda på mobilen, gå hem och göra mig i ordning och se om det finns nån som vill göra nåt. Annars får det väl bli en av mina ny-nedladdade filmer och sen upp tidigt och utnyttja morgondagen! Vi får se vad det blir. Vill ha en trevlig helg i alla fall.

E-mailat syster och skrivit ut karta över Londons marknader.
I’m done here for the day!

2 Comments October 28, 2005

Klen tröst i tragiken

Kristian, en kille i min klass som gör praktik i Italien just nu skrev till mig på MSN för att höra om jag hade telefonnumret till en annan i klassen. Så började vi diskutera vår praktik lite och – äntligen någon som inte heller trivs. Klart jag inte önskar att någon ska vantrivas såklart, men det var såå skönt att få höra att jag inte är helt ensam…
Här följer ett utdrag ur vår konversation:

Krill says:
annars allt chill eller?

Becka says:
jodå. regnigt i London dock
hur är det i italien?

Krill says:
skit. ganska varmt men regnigt eller molnigt
jag har typ inte sett solen på ett bra tag känns det som

Becka says:
ajdå, låter ju sådär.

hur är byrån? gör du nåt kul?

Krill says:
nope
jag har fått göra skrivbordsunderlägg

Becka says:
heh okej. well jag gör inget vidare heller, typ XML.. har lessnat som fan på att programmera

Krill says:

asså jag vill snarare bara åka hem och låsa in mig i en källare till jag har lärt mig allt jag vill lära mig

Krill says:
men annars trivs du på stället eller

Becka says:
jag har faktiskt också velat dra hem till sverige och typ göra praktik del två där. alltså själva företaget och människorna är skittrevliga men det är inte så kul att inte trivas med arbetsuppgifterna

Becka says:
London är härligt dock

Men man hinner ju mest uppleva det på helgen

Krill says:
ja jag kan fatta det

Krill says:
jag ska ju hem imon och leta efter ny praktik

Becka says:
oj okej

coolt

Becka says:
fan, det känns rätt skönt att veta att man inte är den enda som inte trivs

Becka says:
alla andra är ju bara sådär “woooooah jag är i LA och det äger” osv

Krill says:
ja jag vet, jag har typ mått sämre än vad jag någonsin har mått i hela mitt liv den senaste veckan

Krill says:
eller 6 veckorna

Krill says:
första veckan var inte så farlig

Becka says:
fan, vad ärlig du är. så skönt att höra. jag har typ undrat om ALLA har perfekt praktik utom jag.

Becka says:

jag hoppas verkligen att du hittar en bra, ny praktik. själv vet jag inte riktigt … jag är så fast med min lägenhet här, den går typ inte att säga upp

Krill says:
fan vad segt

Becka says:
mmm, så jag kan inte bara dra. men jag ska se om jag kan hyra ut på nåt sätt

Krill says:
ja det tycker jag att du ska göra

Krill says:
jag är ju lite paranoid på vaad dom kommer säga när man säger att man vill sluta sen när jag har hittat nåt…

Krill says:
för jag vill verkligen hem nu

Puhu.
Ja. Det var skönt att höra, men samtidigt kändes det som att jag också borde göra något åt min situation. Ändra, åka hem, fixa ny praktik, någonting! Men så är jag sådär “men.. mamma kanske ska komma och hälsa på i December” och “och så vill jag ju åka till Stroud och Windsor.. och gå på Madam Tussauds och…” etc. Det finns saker jag vill göra här i London och England. Men.. är helgerna verkligen värda allt trassel på vardagarna? Som Sara skrev, London finns ju kvar! Jag kan ju återvända hit. Men jag kan inte få tillbaka mina 7 praktikmånader.

“xml/xsl/html kan ju bli lite väl segt i längden. ” säger Simon i min klass som jag också pratar lite med på MSN. Han är i Italien tillsammans med Krille. Fast han själv stormtrivs. Men jo.. att koda det jag gjort de senaste månaderna, JA, för det är faktiskt snart tre månader, är inte så givande. Fan, jag vill göra något annat nu. Jag vill skaffa en annan praktikplats. Åh. Inte nu igen Becka, det går så himla mycket upp och ner. Fan då..

Borde kanske skaffa en ny praktik här i London, det hade löst det mesta. MEN, jag oroar mig för att inte hitta ett företag som vill ha projektledarpraktikanter, och tänk om det sedan visar sig att kollegorna är skittråkiga och bossar runt mig och det blir allmänt miserabelt? :/ Då kommer jag ju ångra att jag lämnade de-construct med alla snälla människor och avslappnade attityd. Hu, varför är allting så svårt? Jag blir tokig.

Back to work.. :(

Leave a Comment October 28, 2005

En månad

Idag är det den 28 Oktober och jag fyller 22 år om precis en månad.

Jag tror inte att det blir någon hemresa till Sverige då. Det finns nog inte tid, jag bör nog inte ta ledigt och dessutom känns det kanske lite onödigt att lägga pengar på när det är jul bara en månad senare och jag då kan vara hemma längre. Fast det hade varit trevligt att få komma hem lite..

Woah. Fått lön nu, för 5 veckor, £750. I like it. Fast snart ska det betalas räkningar och såna tråkigheter. Ringde just upp council tax och gav dem £103 för en månad. Bläää. Men det delar vi iaf på, Thomas å jag alltså. Sen ska jag skicka över halva hyran på £487,50 till honom snart. Så mycket pengar som bara försvinner! Hu. Nåja. Hoppas att det blir lite över så att jag kan köpa en kappa, kanske ett par jeans, och eventuellt ett par stövlar. Igår var jag i alla fall duktig och betalade tillbaka en hel del till mina föräldrar. Hade ju lånat 22 000 för att kunna skaffa lägenheten i London. 15 av mamma och 7 av pappa. Till pappa som är lite mer stressad över pengar gav jag tillbaka hela summan direkt. Mamma säger att jag inte behöver betala just nu, vilket är skönt, men jag vill inte ha skulder. Jag betalar alltid tillbaka så fort jag bara kan. Skickade över 5 till mamma, så nu är 12 000 av 22 är betalade. Mamma ska få tillbaka sina 10 000 under vintern, helst innan jag kommer tillbaka i mars. Känns i alla fall bra att jag fortfarande har nästan ett helt CSN på kontot och kanske har jag lite över från jobblönen också.

Jag måste fortsätta jobba lite nu, men ska snart svara på mail från syrran. Hon kommer snart hit, wee! :)

Puss

6 Comments October 28, 2005

Känner mig vemodig.

Vemod, en blandning av upprymdhet och nedstämdhet på en och samma gång. Jag skulle vilja säga att jag trivs så bra i London, men det är väl en sanning med modifikation. Jag hat-älskar staden. Det är en frihet med en så stor, anonym stad. Att snabbt kunna ta tunnelbanan från ena änden till den andra. Ändå är det så långt ifrån natur och landskap, det är stress och opersonligt. Jag hade nog trivts bättre om jag haft några närmre tjejkompisar här, någon att GÖRA saker med. Ska ringa Louise idag tror jag, men hon har nästan alltid besök av kompisar.. Vill göra någonting av den här helgen, se något speciellt, utnyttja tiden. Jag hade velat åka till Windsor eller Stroud, men det är väl tyvärr lite sent påtänkt.

Sebastian blev glad för tröjorna. De passade i storlek och jag tror att han gillade stilen. Jag tyckte att de var fina iaf, borde ha tagit ett foto på trycken. Ena hade ett tryck med en nintendo 8-bitskontroll och den andra en gammal skivspelare. Beige och brun. Jag fick ett tackfoto :) He is sweet that boy. Vi har också en slags hat-kärlek. Eller, nä, inte hat alls egentligen. Mer vemod-kärlek. “Är det här värt att satsa på?”, “Varför dras vi till varandra hela tiden, är det bara av vana och feghet?” och så vidare, i all oändlighet. Men vi är ju inte tillsammans nu. Vi har inte bestämt något mer om att han skulle hälsa på I London. Det är nog ingen bra idé. Livet har sin gång, vi får se vart vi hamnar.

Seb

Jag gör ganska tråkiga saker på jobbet. Det är OK, men inte så givande. Sitter och kodar ett par sidor i html, kopplar ihop XML och XSL. As usual. Gör en HTML-version av flashprylarna på siten. Klockan är 11:41. Oh where is my motivation? Önskar att jag var lika entusiastisk och eager to learn igen, men jag vet inte om den känslan någonsin kommer infinna sig vad gäller programmering mer. Det är en massa saker jag skulle vilja förbättra med Becka.nu. Arkivet för inläggen, jag har ju digitala dagboksanteckningar som sträcker sig tillbaka till 2000. De borde finnas på sidan, år efter år, månad efter månad. En röstningsfunktion hade varit underhållande, koda ett eget fotogalleri likaså. Men inspirationen att sätta sig ner och koda är som bortblåst. Även för privat bruk, just nu, eftersom att jag måste göra det dagarna i ända på jobbet. Ser fram emot en förändring i mitt liv där jag jobbar mer med människor i en härlig kombination med teknik, på något vis, vad vet jag ännu inte. Då jag tycker om att programmera på fritiden för egen vinning och älskar att gå till jobbet varje dag.

Nåväl. Dags att återgå till HomeSite and keep codin’.

2 Comments October 28, 2005

I många skepnader

Becka i många skepnader

Idag har jag varit en glädjespridande flicka.
På lunchen fann jag söta vykort i en mysig liten bookshop underground, jag köpte fem och sade “Have a nice day!” till den leende mannen bakom disken. Jag struttade vidare och var lika upplyftande på postkontoret och jag såg hur folk vände sig om när jag kvittrade bort med ett leende på läpparna.

Jag är frisk, jag är tillbaka bland människor, jag har sorterat lite i både dator och liv. Medan Windows formaterades skrev jag listor på vad jag ska göra, listor över min ekonomi, önskelistor. Jag älskar listor. Jag skulle vilja ha en stor whiteboard som täcker en hel vägg, bara för att kunna skriva på. Jag har upptäckt den analoga lyckan! Jag vill ha en minnesbok att skriva i och klistra in saker. Jag ska köpa en adressbok där jag kan förvara och bevara kontakter i mitt nätverk. Jag vill börja skriva analogt igen, bli bekant med min egen handstil.

Klockan har rusat över halv ett och det är åter dags att krypa ner i säng. Ser fram emot helg. Vill göra något vettigt av den!

Puss

Becka

2 Comments October 28, 2005

Back at work

Idag är jag frisk!

Jag gick upp i god tid och tog en lång dusch, fönade håret och åt frukost på sängkanten. Thomas låg fortfarande i sängen när jag tassade ut i köket. Måste ha haft en gräslig hosta? Han har varit borta från jobbet i snart TRE veckor. Galet.

Idag fick jag lov att formatera min dator, vilket vad väldigt behövligt. Den har varit full med skräp och varit seg, hängt sig och varit odräglig på alla sätt. Så jag har spenderat hela förmiddagen med att installera program, återställa mail och bokmärken. På eftermiddagen fick jag hjälpa till med lite ASP, formulär och sånt.

Dagen har gått relativt fort och är nu över. Jag ser fram emot att gå hem och laga mat. Kanske har jag fått ner ett par nya filmer också, vill se något roligt idag. Såg Bewitched igår, den var söt! Sådär lättsmält, man behöverinte tänka och inte kämpa, man bara småler litegrann och är på gott humör när filmen är slut.

Imorgon är det redan fredag, underbart. Skönt att det blir helg så fort igen eftersom jag inte fick chansen att njuta av förra. Kommer nog inte gå ut och festa imorgon som planerat dock, vill inte få återfall och bli sjuk igen. Ska nog pyssla istället, läsa och skriva och sånt där.

Idag har det varit sommarväder här. Sol, blå himmel och 21 grader ute. Helt otroligt, det är ju snart första november. Men imorgon ska det bli regn. Då blir det gigantiskt paraply. Ser förresten fram emot besök nästa vecka, wee! :)
Jaja, dags att promenera hem.

2 Comments October 27, 2005

Previous page


Hej!

Becka.nu handlar om mitt liv - min vardag, min man Richard och våra barn Samuel och Isabella, om jobb, hus & trädgård och tvåbarnskaoset!

När jag inte är föräldraledig arbetar jag som projektledare på en digital kommunikationsbyrå i Malmö. Tidigare bestod mitt liv av kärriär, deadlines och resor till världens alla hörn, men i juli 2014 föddes Samuel och i maj 2016 fick vi Isabella. Så nu handlar mitt liv och bloggen mest om kidsen och vårt liv som nyblivna husägare i fina Lomma :)

Kontakta mig på becka [at] becka.nu

Sök på Becka.nu

Följ Becka.nu

bloglovin

Senaste kommentarer

Kategorier

Arkiv

RSS

Statistik

Online nu:
Idag:
Denna vecka:
Denna månad:

Länkar