Archives – November, 2005

Potentiella hyresgäster

Oh, jag blev alldeles glad när jag gick in på min egen sida, en sån färgklick! Hah, ja, det kan man behöva.

Hur som helst, jag har fått fler mail angående annonsen. Igår mailade en 27-årig spanjor, icke-rökare, skulle jobba två månader vid ett universitet i närheten så det lät seriöst och bra. Dessvärre var han i Madrid nu och skulle tidigast kunna se rummet i mitten av december. Så vi bestämde att han skulle höra av sig när han hade bestämt datum för att åka hit, men att jag fortsätter leta någon som kan bo här tills vidare.

Sedan fick jag (eller ja hon trodde hon skrev till Thomas) mail från en tjej som verkade en aning skeptisk till att han bor i vardagsrummet.

Dear Thomas,

I was interested to read your flat advertisement and was wondering if you sleep in the lounge area does this mean its a one bedroom flat? If so how would you combat being disturbed by flatmate coming in and out. Not that Im out all hours! I need somewhere for those two months so perfect timing but am not sure about you sleeping in the lounge.

Kind Regards,
Kate

Bara att hon börjar med “I WAS interested…” bådar ju illa. Jag svarade hur som helst så sympatiskt och ärligt som möjligt. Ja, det är en one bedroom flat och ja Thomas bor i vardagsrummet. Att hon själv fick avgöra om det skulle vara för jobbigt att smyga upp och äta frukost etc, men att han brukar vara uppe sent så att det inte störde honom om hon kom hem sent iaf.

Puhu, det är ju i alla fall bra att folk fortfarande svarar på annonsen. Jag har satt hyran på £550 all inclusive. Det täcker hyran (487,50) och council taxen (51,50), dvs sammanlagt £539. Då är det £11 pund till för annat. Det räcker inte så långt om vi får en saftig el- och gasräkning, men jag betalar det i så fall.

Känner mig helt nervig, dels måste jag hitta en människa som jag känner att det är OK att hyra ut till, som inte kommer sabba någonting etc. Sedan måste det vara en person som Thomas trivs med och inte minst en person som trivs med Thomas. Om människan bara drar efter en månad så står jag ju där utan hyra. Kanske kan fixa så att de betalar en deposit eller.. fast det är ju bara 2 mån! Så illa kan det inte vara. Men svårt att hitta någon som pallar bo så som vi gör, med vardagsrum, sovrum och kök i ett. Gah, vi borde ha tagit den där andra lägenheten som låg längre ut…. Men men. That’s life.

Måste ringa landladyn idag. Måste prata med Fred, handledaren, snart också. Så scary allting är. Måste fixa detta nu. Måste måste. Ska nog maila Åsa nu, hon är så snäll. Har ändå NADA att göra, känner mig helt meningslös som bara sitter av tiden här. Det står “flash” på mitt schema, typ att jag ska få sitta och lära mig det och så nu men.. jag gör inget. Uaaah.

Jaja. Nu ska jag maila. Har nästan bara mailat hela dagen känns det som.

Puss

1 Comment November 30, 2005

Som en påminnelse bara

6 Whitmore House
140 Whitmore Estate
London N15LJ
England

Ja, sådär om någon skulle vilja skicka ett litet hej. Innan den 22 december. För då ska jag fanimig hem. Hoppas bara att den engelska, usla posten inte slarvar bort något. Brevbäraren la Thomas bankpapper fel så att han fick beställa nya och sen en månad senare kom grannen och sa att de legat i deras låda. Jävlasig.

Trött. Nu sova.

4 Comments November 30, 2005

Som en lärka, nästan. Nästan.

Okej, så är man alltså tillbaka i London.
Redan när jag kom in genom dörren i natt kände jag hur humöret dalade. Var det verkligen i natt jag kom, runt halvettsnåret? Det känns redan efter en enda dag på jobbet som om jag hunnit vara här en vecka, så snabbt fastnar jag i mina gamla rutiner.

Förra veckan gjorde jag och Thomas en massa trevliga saker, såg på serier, firade min födelsedag, hade roligt ihop helt enkelt. Men mer och mer irriterar jag mig på att bo såhär med någon. Missförstå mig inte, Thomas är en skitsnäll person och under det året vi umgicks i Karlskrona var vi verkligen superbra vänner. Det är bara påfrestande att bo med någon dygnet runt, om det är en människa som är ganska olik en själv till sättet. Att han sedan börjar en halvtimma senare än jag och slutar en halvtimma tidigare, gör att jag aldrig får vara ensam. Självklart kan jag stänga in mig på mitt rum men då får jag antingen sitta i sängen med laptopen, läsa en bok, eller eventuellt pyssla med min minnesbok. De tre sakerna är i princip de enda jag kommer på att man kan göra.

Life on hold, det känns verkligen så.
Jag har fått ett till svar på annonsen om lägenhet, en 27-årig spansk kille, icke rökare och med fast jobb. Låter seriöst och bra. Mailade tillbaka och gav mitt nummer. Hoppas-hoppas. Ska ringa landlorden (eller ja, ladyn) snart och fråga om jag får hyra ut. Heh, ja, för det står ju i kontraktet att vi inte får det. Men jag tänkte mer sådär säga att jag “behöver” vara i Sverige i januari och februari och att jag bara vill försöka slippa en dubbelhyra och att thomas kommer se till att allting blir betalt i god tid och att hon inte behöver oroa sig etc. Hoppas det går bra. Om lägenheten väl ordnar sig så fixar sig allt annat också. Kristian sa att jag absolut kunde vara på Clavis. Känns bra, då har jag en praktik direkt även om det är en liten reklambyrå. Vill ju helst till SVT, Sony Ericsson, Sydsvenskan eller nåt sånt större men vi får se..

Jag försöker hålla humöret på topp. Har gått ganska bra idag ändå. Jobbade inte så mycket, gjorde mest en liten html-sida för en tävling och sedan uppdaterade jag Becka.nu istället. Men jag har känt mig glad för att det var så roligt hemma i Sverige och för att allting känns så bra med familjen, vännerna hemma och Sebastian också. Fick en lång underbart 20 minuters massage idag igen och det var såååskönt. Sedan har jag studsat runt hemma och pipit som en lärka (medan Thomas varit helt tyst och sur?) och köpte Skittles inför senaste avsnittet av Desperate Housewives.

Men gladheten är en fasad här, för nu när jag bestämt mig för att jag verkligen vill hem så känns ju den sista tiden lite meningslös på något sätt. Jag har ingen lust att gå ut och festa på de hippa klubbarna (dessutom blir jag bara sjuk) och jag har inte mycket att göra hemma. Dagarna på jobbet är långa och sega. Men jag försöker. Klockan är strax tolv och jag ska sova. Jag vet att jag kommer att vara på bättre humör imorgonbitti, får jag hoppas i alla fall. Jag var tyvärr inte det i morse, men.. vi får se. Kom igen, var-glad, var-glad.. you can do it!

Kanske ska hinna pyssla lite innan jag somnar, har fina presentpappersbitar och saker som ska in i boken. Men jag vet inte om jag orkar, trött nu. Behöver nog sova faktiskt.

Puss och godnatt

1 Comment November 30, 2005

Ny design på Becka.nu

I flera månader hade den somriga, blommiga designen hängt med. Nu kände jag att det var dags att byta utseende lite – om än mer höstigt än vintrigt! En del småsaker har förbättrats men det är nog egentligen inget som är direkt märkbart för er läsare. Mina roliga länkar är dock tillbaka här på vänsterkanten samt en liten “hej-det-är-jag-som-är-Becka”-ruta, för de främlingar som trillar in här då och då.

Jag har även lagt upp lite foton från min födelsedagshelg i Lund. Annars är Becka.nu sig ganska likt. Kanske har jag glömt att uppdatera något, så om ni hittar en bugg eller något som ser konstigt ut får ni gärna säga till!

Nu har jag slutat för dagen och ska gå hem! :)
Puss

11 Comments November 29, 2005

Becka 22 år.

Jag har haft ännu en superbra dag här hemma. Jag vaknade vid 10 och tog en lång dusch, åt sedan frukost i lugn och ro och läste kära Sydsvenskan. Ah, skönt att tassa runt i huset tyst för sig själv. Jag tog sedan bussen till stan för att titta på kappa, stövlar och jeans. Visst är det en aning bisarrt att vilja handla i pyttelilla Lund när man själv bor i shoppingparadiset London? Jag håller med. Jag älskar London, att det finns så mycket att välja på och så stort utbud av allt. Det jobbiga är att det finns ett par miljoner fler människor också. Att prova jeans eller vilka kläder som helst en lördag är helt hopplöst. Jag är ju aldrig ledig på vardagar så jag kan bara shoppa på helgen, då de andra miljonerna tänkt samma tanke.

I Lund var det lugnt idag, omklädningsrummen lediga och det var bara ett par få människor som pillade bland galgarna. Jag hittade ett par jättefina jeans på Vero Moda, gråsvarta med stora fickor på framsidan. I love them. Är lite orolig för att de ska töja sig för mycket dock, för de sitter perfekt just nu. De kostade bara 700:-, vilket är riktigt nice för ett par jeans om man jämför med exempelvis Miss Sixty som gärna går på minst 1300. Sedan fyndade jag två linnen och en långärmad tunn, svart tröja på HM också, riktigt bra nu när det är kallt och man behöver klä sig lager på lager.

Jag träffade Helena och vi fikade återigen på Mikai, drack cappuccino och åt en bit kärleksmums. Så mysigt. Jag fick prova Helenas fina kappa, oh, fusk! En aning korta ärmar men annars perfekt. Men det fanns inga kvar på Åhlens, buhu. Får leta i London istället. Men jag är hur som helst mycket nöjd med dagen!

Jaha. Då var man alltså 22, och tillhör nu de som börjar få rynkor, som Sara så fint uttryckte det. Haha. Jag känner mig inte direkt äldre. Men det låter lite mer än 21 ändå. Tjugotvå. Ett fint tal. Jag gillar det. Dessutom känns det fortfarande som att min födelsedag var igår, så jag tar det hela med ro.

Jag har nu packat ihop mig i min svarta ryggsäck och lämnar kvar resväskan med de saker jag inte använder så mycket. Det är ju trots allt bara ett par veckor till jul nu. Flygbussen går vid åtta och just nu väntar jag på att få lyxig lax i ugn med potatisklyftor. Mmm! Det känns lite konstigt att åka hem, men jag har ändå utnyttjat mina dagar här väldigt väl och jag känner mig faktiskt lite lycklig :) Glad, glad, glad Becka. Det är bra!

Puss

3 Comments November 28, 2005

En jättefin dag.

Frukost på sängen, fina paket, en underbar promenad i skogen och pulsande i snö. Prinsesstårta och chokladtårta, pepparkakor och saffransbröd i vardagsrummet med solsken. Promenad genom Lundagård förbi det stora trädet med alla lampor. Trerätters fantastisk middag med Sebastian.

Om två timmar föddes jag, för tjugotvå år sedan. 03:20 en novembermåndag var det dags att ta ett första andetag i den här världen. Det känns redan som att min födelsedag har varit, för jag har haft en alldeles perfekt, underbar första advent.

Jag längtar hit, jag längtar inte tillbaka till London. Men jag ser fram emot morgondagen, en förhoppningsvis solig dag för lite shopping i min lilla favoritstad och fik med Helena. En middag hemma innan jag måste stiga på flyget som ska ta mig “hem” till det andra landet.
Alldeles, alldeles snart är det min födelsedag!

Födelsedagsfika

4 Comments November 28, 2005

Lördag, Lund, barndomsrummet.

Jag sitter i mitt lilla, lilla rum. Det kan inte vara mer än 15 kvadrat tror jag. 3×5 meter. Jaa. Det var så mycket större när jag var liten. Ändå är det belamrat med otroligt mycket. Två garderober, en 140cm bred järnsäng, ett stort skrivbord med skrivbordsstol, en bokhylla, ett hörnskåp, en vit mindre byrå, en större byrå i trä, två små hurtsar, ett datorbord, en stor träfotölj och utöver detta tre datorer (två macar och en pc) med skärmar samt en 14″ tv. Låter det jävligt mycket på liten yta? Det är det. Ändå är det otroligt skönt att vara hemma.

Resan gick bra, trots en aning hjärtklappning då chauffören i flygbussen sa att bussen var full och endast de som reserverat fick plats. Som tur var hade jag bokat via nätet en dag i förväg. Men stackars den tjej som jag stått och pratat med en kvart, som varit orolig att bussen inte skulle dyka upp, hon trodde hon skulle vara tvungen att ta en svindyr taxi för att inte missa flyget. Kanske gjorde hon det, eller hann med ett tåg. I will never know.

Jag satte mig bredvid en söt kille som snarkade och ibland nästan vilade sitt huvud mot min axel. Jag kunde inte somna, trots att jag var trött efter den ynka en och en halv timma jag lyckats sova. Väl på flygplatsen gick allt smidigt, jag läste om ett par kapitel i Charlottas bok “Busenkelt” och somnade sedan in i min flygstol vid fönster och fick vila nästan hela resan.

När vi var på väg ner förundrades jag av de bomullslika molnen. Så mjuka, jag fantiserade likt ett barn att hoppa bland dem. När Skåne bredde ut sig under mig kände jag ett styng av lycka! De vackra fälten i olika jordnära färger, skogspartier och sjöar och här och där bredde puderlätta, vita fläckar ut sig; snö. Det var glashalt när jag steg ner för flygplanets trappa men det var en otroligt ren, frisk luft som jag tog in i mina lungor. Åh, Sverige. Den första tanken var, “Gud, vad tyst här är!” Hästar gick på fälten och frustade i kylan. En vacker lördag morgon!

Något som gnager i mig är hur kort tid jag ska vara här. På vägen ut från flygplatsen träffar jag plötsligt på min klasskamrat Andreas (blomman) vid passkontrollen (ja, världen är liten). Han och flickvännen är på väg hem från London för en två veckors semester hemma i kära Sverige. TVÅ veckor? Jag blev så fruktansvärt avundsjuk. Varför var jag så dum att jag enbart vågade fråga om en enda dag ledigt? Varför inte två, tre? Jag fyller ju ändå 22. Om blomman kan ta ledigt två hela veckor när det bara är fyra veckor kvar till jul…? Jag är för dumsnäll och har för mycket respekt för min arbetsgivare eller något i den stilen.

Hur som helst.
Pappa välkomnade mig med en bamsekram i hallen. Jag tog mig sedan en lång varm dusch och därefter en sen frukost, vörtbröd och ett ljust bröd vi här hemma brukar kalla “godisbrödet” för att det är så gott och onyttigt! Skinkinnanlår från Ica Tuna! Kamomillte med honung från Österlen. Ett kylskåp fullt med välbekant mat. Mamma kom hem från stan med tio vita rosor, rosor till födelsedagsbecka! Åh, älskar rosor.

Vid tio i två var jag inne vid Botulfsplatsen. Jag skulle ringa Helena när jag var framme, men hade helt och hållet glömt bort att jag hade så lite som 6 öre kvar på det svenska kontantkortet. Stressat springer jag in i närmsta shop och köper ett värdebevis för 100 kronor. Men inget händer när jag ringer 220 för att ladda på. Hm. Jag minns inte snabbkoden för att ladda på direkt i displayen heller. Hm igen. Jag går tillbaka in och frågar tjejen i kassan, hon vet inte. Men så ligger ju Vodafoneaffären tvärs över gatan. Jag springer över och undrar vad sjutton det är för fel. Jajjamänsan – felet är mitt minne! Mitt kontantkort går enbart att ladda på via Internet. Ja, det valde jag ju för att jag skulle flytta utomlands. Min dumme fan! Här står jag med ett nyinköpt värdebevis på 100 kronor och det känns som om jag fastnat med näsan i brevlådan. Åh så korkat! Jag kan inte ringa Helena, klockan är redan tio över två fast jag sa att jag skulle vara framme tio i.. Hjälp! Jag slår mig för pannan och undrar vad jag kan göra. “Jo, du ka nju konvertera det till ett vanligt, minutpriset är.. blablabla..” Nej, men jag måste ju bara ha pengar på så att jag kan ringa NU! Grabben är snäll. Han ringer kundtjänst och lyckas efter ett par minuter fixa så att mitt värdebevis går in på min mobil trots allt. Tack, Vodafone för att ni hjälper en senil soon-to-be 22-åring.

Helena och jag tar en sväng om på stan, tittar på kläder och jag suckar över hur skönt det är att vara hemma! Helena tycker att det är jättemycket folk på Åhlens. “Så här mycket folk har jag nog inte sett här inne förrut!”. Jag själv tycker däremot att det är härligt att det faktiskt går att ens vända sig om i affären utan att stöta in i en annan människa! Det är konstigt vad snabbt man vänjer sig vid sitt “andra liv”, Londonkulturen. Jag tänker genast på att alla som där ständigt och jämt säger “Sorry” så fort man så mycket som råkar nudda vid någon främling, medan de ohyfsade svenskarna istället utbrister “OJ” och, ibland, ett tyst “förlåt” och går sedan vidare.

Helena och jag fikar på restaurangen/caféet med de söta asiatflickorna. Kaffe latte och en underbart god bit “Kärleksmums”. Vilket sött ord! Med ett fulare namn “snoddas”. Mmm. Fick jättejättefint paket. Omslagspappret var randigt och så Helena:igt, så fint, så fint. Kommer att hamna i minnesboken.

Fick inte tag på Sara idag. Men för min hälsa är det väl lika bra att jag stannade hemma, för redan vid 17-tiden började jag få alldeles för ont i halsen för att fortsätta fika och prata, hur trevligt det än är. Lite ynklig sa jag hejdå till Helena och tog bussen hem till mammalagad middag. Jag tror att Londonvädret gör mig sjuk. Det har hållt på i flera veckor nu. Huvudvärk ett par dagar, små känningar i halsen, sedan brutal hosta i en vecka, sen rinnande näsa, och nu halsont. It never ends. Den fuktiga luften som försöker tränga sig in i kontrast till den äckeltorra luft elementen spyr ut gör att det hela tiden växlar mellan att vara kallt och varmt och jag blir aldrig frisk.

Somnade medan jag låg i soffan i vardagsrummet och såg på en dokumentär om Turning Torso. Drack koppar med pepparmintste och honung till Junior Eurovision Song Contest där jag hejjade på den söta 10-åriga norskan Malin som sköng om “sommar och ledighet”. Svenskarna kom näst sist. Haha. Sorry “M+”.

Jag är så jääävla trött och sjuk och ynklig nu. Hade kunnat somna för flera timmar sedan men vill ju inte sova bort min dyrbara tid hemma.. Så deprimerande att jag måste härifrån redan i övermorgon. Uah. Måste sova nu innan jag blir ledsen! I mitt pyttelilla rum behöver jag inte ens resa mig upp, jag bara vrider på stolen och faller ner i sängen som står ett par centimeter bakom mig. Home, sweet home.

Leave a Comment November 27, 2005

Mot flyget

Dags att bege sig hemmåt mot Sverige. Ska alldeles strax gå ut och hoppa på en buss mot Liverpool Street station, hoppas den kommer i tid! Flygbussen går 04:20 och sedan flyget 06:45. Landar i Skåneland 09:30 svensk tid. Sedan tar det ytterligare någon timma innan jag är hemma i Lund. Jisses vad många timmar som går åt trots att jag bara är i luften knappt två ynka timmar.

Saknar er där hemma!
Snart ses vi.
Puss

2 Comments November 26, 2005

1 ½ timmas powernap

Jahapp, det här med att sova klockan 23 blev ju inte riktigt av. Ska försöka sova 1 ½ timme eller 2 nu, så mycket jag hinner. Upp strax efter 03, flygbuss kl 04. See ya in Schweeeden!

Puss och godnatt

Leave a Comment November 26, 2005

Nästan-födelsedagsmiddag

Hihi när jag kom hem från jobbet idag fick jag en fin rosa hyacint av Thomas! Så fint och juligt!

Hyacint

Jag och Thomas har just ätit jättegod middag på Shish, supergoda små förrätter -hummus och auberginröra var de godaste – och sedan ett kycklingspett med ris och vitlöksås. Jag blev proppmätt!

Nu ska vi se de senaste avsnitten av Lost och Desperate Housewives och sen måste jag sova, så att jag lyckas få ett par (3-4) timmars sömn innan jag måste upp klockan 03.

Thomas
En aning suddig Thomas

Leave a Comment November 25, 2005

Previous page


Hej!

Becka.nu handlar om mitt liv - min vardag, min man Richard och våra barn Samuel och Isabella, om jobb, hus & trädgård och tvåbarnskaoset!

När jag inte är föräldraledig arbetar jag som projektledare på en digital kommunikationsbyrå i Malmö. Tidigare bestod mitt liv av kärriär, deadlines och resor till världens alla hörn, men i juli 2014 föddes Samuel och i maj 2016 fick vi Isabella. Så nu handlar mitt liv och bloggen mest om kidsen och vårt liv som nyblivna husägare i fina Lomma :)

Kontakta mig på becka [at] becka.nu

Sök på Becka.nu

Följ Becka.nu

bloglovin

Senaste kommentarer

Kategorier

RSS

Statistik

Online nu:
Idag:
Denna vecka:
Denna månad:

Länkar