Vanity Fair

30 January 2006 13:59

Igår träffade jag alltså Helena, Nina, Danni och Ammy (stavn?) för att laga mat och se film. Vi gjorde god grön ärtsoppa och pannkakor, samt brände våra bullar svarta :) Mycket trevligt. Sen då till filmen, som gjorde kvällen en aning udda. I videoaffären valde vi “Vanity Fair” med Reese Witherspoon. Ingen visste egentligen någonting om den men omslaget såg spännande ut och texten på baksidan varnade om en förförisk mansslukerska.. Det lät ju roligt för en filmkväll med tjejerna.

Omslaget:

Vanity Fair

Texten på baksidan:

Vad skulle du tycka om kvinnan på framsidan var din mans nya sekreterare? Se på hennes ögon. Självsäker. Hänsynslös. Hon vet att hon kan stjäla din man precis när hon vill.

Och det är precis det som händer i denna film. Driven av en desperat önskan om att undslippa barndomens förödmjukande fattigdom, förför och charmar hon sig fram igenom samhällsskikten till gräddan av sociteten.

Mycket underhållande! Så länge det inte är du själv som blir drabbad

Det allra första problemet var att vi höll på att äta pannkakor och drällde med sylt och grädde medan vi satte igång filmen så vi – i alla fall jag – missade egentligen vad som hände de första 5-10 minuterna. Bara det är ju typ dödsstraff. Jag hatar att missa början av en film. Vi missade att hon kom från en så pass fattig familj att hon lämnades till ett barnhem, vilket var en ganska väsentlig del av handlingen och anledningen till att hon ville “bli någon” i det hierarkiska samhället. Det enda jag uppfattade av början var att någon sålde en tavla (hennes pappa?), sedan var hon plötsligt vuxen och skulle skickas iväg som barnflicka till en rik familj. Texten på baksidan av DVD:n var rätt konstig och det kändes inte som att det stämde så bra – “sekreterare” var hon inte och hon uppfattades inte alls som den mansslukerska som omslaget utlovade.

Ett annat stort problem vi hade med filmen var att det bara var jag och Nina som hade förstått att den utspelade sig på 1800-talet. Helena och Danni trodde att det var nutid. Så ja, då blir det kanske inte som man tänkt sig direkt. Efter 15-20 minuter började historien bli invecklad, det var många människor med i bilden. Systrar, bröder, män, vänner, släktingar. Huller om buller. Det blev väldigt mycket “men vem är det? vad händer nu? varför gör hon så?” och så vidare. Det diskuterades om vi skulle stänga av filmen men jag ville gärna se och Nina var väl lite sugen på att se också.. men Helena började sticka, Ammy somnade och Danni satt mest och frågade förvirrat vad som hände hela tiden.

Jag blev irriterad, för när jag ser film så vill jag koncentrera mig på filmen och hänga med i handlingen. Jag tycker inte om när folk pratar så att man missar vad som händer. Det säger ju sig självt att man tycker att en film är tråkig om man inte engagerar sig och knappt kollar. Jag tycker att det är fel att säga “GUD vad dålig”, när man inte ens vet vad den handlar om.

Vanity Fair är ursprungligen en roman skriven av William Makepeace Thackeray, en invecklad societetshistoria med många relationer och människor inblandae. Det är nog inte en bok som gör sig så bra på film, för i en bok kan man bläddra tillbaka ett par kapitel och ta reda på vem som är vems bror, syster, kusin och så vidare. Det kan man inte i en film och det blir svårt att greppa vad som händer. Dessutom var det i filmen väldigt svårt att förstå sig på huvudpersonen Becky (Reese Witherspoon) för – i alla fall jag – sympatiserade med henne och trodde att hon var snäll och hade goda intentioner. Men egentligen var nog tanken att hon skulle vara väldigt bitchig och lurig (därav texten på omslaget). Men Reese Witherspoon är en alldeles för “snäll” skådis, hon var inte trovärdig i rollen helt enkelt. Jag funderar på att läsa boken, om den inte är alltför tjock (vilket den antagligen är).

Nåja, det var nog fel film när man är fem personer som ska titta. Jag tyckte inte heller att det var en särskilt bra film allt som allt, men jag uppskattade ändå att se den. Bara alla de underbara klänningarna, vackra håruppsättningarna och de gammeldagsa miljöerna gjorde att jag njöt av spektaklet!

Profil på IMDb.
Tittarkommentarer på IMDb.

Kategori: Min vardag

Lämna en kommentar

(required)

(required), (Hidden)

XHTML: You can use these tags: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

TrackBack URL  |  RSS feed for comments on this post.


Hej!

Hej! Jag heter Rebecka. Becka.nu handlar om mitt liv - min vardag, min man Richard och våra barn Samuel och Isabella, om hus & trädgård och tvåbarnskaoset!

Till vardags arbetar jag med kommunikation och teknologi på en global digital byrå i centrala Malmö. Tidigare bestod mitt liv även av resor till världens alla hörn, men i juli 2014 föddes unge nr 1 och i maj 2016 damp nästa mirakel ner. Så nu handlar mitt liv och bloggen mest om kidsen och vår vardag som nyblivna husägare i fina Lomma :)

Kontakta mig på becka [at] becka.nu

Sök på Becka.nu

Följ Becka.nu

bloglovin

Senaste kommentarer

Kategorier

Arkiv

RSS

Statistik

Online nu:
Idag:
Denna vecka:
Denna månad:

Länkar