Archives – October, 2006

På Arlanda

Goddag.
Nu sitter jag på Arlanda och väntar på flyget hem som går om en timme. Helgen i Sthlm har varit fantastiskt rolig! Jätteskönt att komma bort lite, träffa folk, promenera i en så otroligt vacker stad.. I’m in loooove with the city! Fast antagligen bara som besökare. Jag skulle vilja bo där, men tanken är mest trevlig när det är fint väder och när man umgås med trevliga människor. Hade jag flyttat upp nu vet jag att jag hade känt mig jätteensam efter ett tag. Jag tror att jag skulle behöva en väldigt nära tjejkompis eller en trygg pojkvän med mig. Annars hade jag fått hemlängtan inom ett par veckor. London hade ju den effekten! För mycket jobb, inte så många riktigt nära vänner.. Ne, så vill jag inte bo och leva just nu. Men Vega och jag har ju sagt att vi flyttar dit om två år :D Vi får se vad som händer. Jag måste börja hälsa på oftare i alla fall.

När jag kommer hem ska jag ladda in lite foton och visa lite shopping :) Fast jag ska hinna jobba, dansa och möblera om hela lägenheten också.

Puss å kram från SthlmsBecka

Leave a Comment October 30, 2006

Mot Sthlm!

Nu ska jag strax springa bort mot centralen för att inte missa bussen och sedan flyget till Sthlm som går 14:05. Ska bli jätteroligt att åka till huvudstaden en sväng :) Ska försöka koppla av lite!

Förresten, åh, vad jag saknar att ha badkar! Måste ha badkar i nästa lägenhet.

Gotta go! Vet inte om jag kommer sitta vid någon dator under helgen. Det återstår att se. Ha det bra allihop!
Puss

Leave a Comment October 27, 2006

Under ljuskronan

Nu sitter jag hemma i vardagsrummet hos mamma och pappa. Mammas dator är jättelångsam. Det är faktiskt min allra första PC, den som hon har nu. Den fick jag 1999, en pentium 350 mhz och jag har för mig att den kostade 10 000! Det låter helt sinnessjukt nu, men det var också ganska många år sedan. Dock råkade moderkortet brännas sönder en gång, så jag fick byta det och uppgradera till en processor på HELA 450 mhz ;) Det är vad den här stackars burken fortfarande lever på. Ett under att den startar, sötnosen.

Hur som helst. Busy-busy dag som vanligt. Det kändes lite konstigt att vakna i morse i min gamla säng här på nedervåningen (i gästrummet/mammas lilla arbetsrum). Jag åt frukost – lyxigt med färskt “godisbröd” (dvs onyttigt mjukt, vitt) och skinkinnanlår! – och sedan tog jag bussen till jobbet. Jag trivs så bra, det är så himla skönt att känna sig behövd och göra vettiga saker varje dag. Jag hade blivit gaaalen om jag var arbetslös. Usch, jag är inte bra på att vara osysselsatt eller rastlös. Jag blir en knäpp människa då! (knäppare än vanligt, haha)

Idag lanserade vi en sajt som det nästan bara är jag som har jobbat på, min chef har inte ens träffat kunden. På papprena fick det stå att jag är projektledare och webdesigner. Jag får fler och fler titlar, haha. Projektledare, utbildare, designer, implementerare, programmerare, support… what else? ;) Min chef sa spontant att jag “är bra” idag. Blir så jätteglad av sådana bekräftelser! Det gör att jag verkligen tycker om att jobba, att jag vill gå till jobbet varje morgon och vara produktiv! Jag har faktiskt inget emot att jobba över lite nu när det är mycket på gång. Det kan vara rätt mysigt faktiskt. Jag kan ändå ta ut det i ledighet sen. Fast, jag längtar rätt mycket efter nästa helg (efter denna i Sthlm alltså), att bara få ligga HEMMA och ta det lugnt. Fast risken finns väl att jag går ut och gör något både fredag och lördag och sen försöker utnyttja söndagen till max också så att det knappt blir så mycket slappande. Tidsfascist, yes I am.

Det negativa med att jobba heltid, och speciellt om det blir lite övertid, är att man går upp innan det blivit ljust och går hem när det redan är mörkt. Det är visserligen oundvikligt ju närmre vintern man kommer såklart.. Men det känns hemskt att missa dagens LJUS. Jag är ljusälskare. Sol, vitt, speglar, öppenhet! Undrar om man skulle investera i någon slags ljuslampa eller nåt? Ljusterapi i deppvintern skulle jag definitivt behöva. Helst en solsemester :) Men nu jobbar man ju och har bara 25 semesterdagar per år. Det är en konstig känsla! Nu måste man spara sina semesterdagar hela tiden.. planera väl och fundera på när det är värt att vara ledig. Jag hade hemskt gärna velat resa bort till solen över jul. Men vet inte hur det går ihop med jobb och huruvida man kan hitta en sista minuten som matchar just rätt dagar. Oh well. Vi får se när det närmar sig. Man ska ju helst ha någon att resa med också. Även om jag inte skulle ha nåt emot att sola en vecka på egen hand så är det ju roligast att ha någon att dela minnena med! Men jag vill inte ta ut för mycket semesterdagar över jul, måste spara till sommaren..

Nyss körde jag och mamma ner till min lägenhet, jag fick övningsköra. Det går rätt bra. Jag tror att körkortet inte är alltför avlägset! Men jag skippar nog det i höst, jag orkar inte gå på körskola och köra upp i snö å slask.. Jag hade ju tänkt att jag skulle hinna ta det innan jag fyller 23, men det är ju bara en månad kvar så det är inte så rimligt! Men innan sommaren. Så ska jag spara ihop pengar och köpa en liten skruttbil för typ 10 000. Sen kommer jag känna mig SÅÅ fri i sommar; kunna köra till havet, till skogen.. överallt! :) Weee.

I lägenheten var det fullt med färgpytsar och det luktade nymålat. Väggarna var riktigt vita. Nästan lite för kallt vita för att vara ärlig.. jag borde kanske ha tittat på den där färgpaletten ändå. Kanske hade det varit snyggare med en lite mer gräddvit. Oh well. Nu blir det i alla fall vitt och rent och fräscht. Jag har inte tänkt bo kvar där i all evighet ändå. Jag lyckades få fram mina röda mysbyxor ur en inplastad byrålåda. Så nu har jag något att gå runt och slappa i. Skönt.

Jaaa, klockan närmar sig redan elva. Jag ska nog sova. Måste vara pigg och utvilad imorgon! Ska orka jobba intensivt på förmiddagen och sedan hugga en flygbuss till sturup. Hoppas inte att den här stormen som är på väg ska försena flighten eller nåt sånt galet. Det vore jobbigt.

Dags att plocka ögonbrynen lite och sen sova.
Nattinatt.

Leave a Comment October 26, 2006

Hihihih

Jag ringde till Palladium och fick veta att killen som jobbade igår heter Kristoffer. Så jag lämnade mitt namn och nummer till personen jag pratade med, som sa att han skulle lägga en lapp i killens skåp!

Undrar om han ringer/smsar. Spännande! Hoho.

Leave a Comment October 26, 2006

På hugget

Vet ni vad?
Jag är faktiskt redo att dejta!
I can feel it!

Jag har känt mig så deppad för att förlora Sebastian och inte höra av honom.. och det är HEMSKT vad tomt det känns ibland..(när jag har tid att tänka och känna). Det är nästan som om en människa har dött ju. OK, inte riktigt. Men.. tomheten är påfallande. Men, samtidigt så hade jag bearbetat den här breakupen i mitt huvud så himla länge att det ändå känns som att jag redan var en bra bit på väg innan jag tog steget och verkligen avslutade förhållandet.

Så nu vill jag träffa killar.
Jag ska fixar dejter. Ja nu jävlar.
Jag ska ringa Palladium :D
Och så hoppas jag att jag får nåt svar på ett mail (helena knows, hohoho).

Fast jag har absolut inte haft tid för communityn senaste dagarna. Helt försummade. Oh well.

God natt.

1 Comment October 25, 2006

Bor i resväska, trött och sliten – men glad

Hjälp, jag är så trött att jag nästan ramlar omkull.
Gick upp 06:10, rev bort lakanen och välte upp sängen på långsidan och täckte den med plast. Kvart över sju knackade målaren på dörren och sedan stack jag direkt till jobbet. Jag jobbade från kvart i åtta på morgonen till halv sju på kvällen. Stressa med projekt, utbilda en kund i CMSet, fortsätta stressa. Lunch hade jag inte tid med utan det fick bli en skål yoghurt framför datorn innan jag skulle åka till Malmö för utbildning hos en annan kund. Tillbaka till kontoret, jobba mer, möte med Andreas. Puh!

Skyndade sedan iväg för att hinna köpa en falafel att äta på tåget till Malmö där jag såg en dansföreställning på Palladium, vid namn “Chez Mamselle”. Det var riktigt bra, älskar dans! Dörrvakten var skitsnygg också ;) Jag borde gett honom mitt visitkort, haha!

Nu sitter jag alltså hemma hos mamma och pappa, ska sova här två nätter innan det är dags för Sthlm. Vill ju inte sova i målarångorna i min lilla lägenhet.

Så här tjusigt tomt lyckades jag få det igår kväll;


Rummet. Sängen ställde jag sen där bredvid till höger.


Byrå och prylar i “köket”.


Bokhylla i badrummet.

Det har varit ett par hektiska dagar och än är det inte slut. Imorgon blir det intensivt och likaså fredag. Jag hoppas att Sthlmsvistelsen ska bli skön. Jag hoppas också att det här hemska ovädret som är på väg in inte ska göra att flyget blir försenat eller nåt sånt…

Men trots trötthet och mycket jobb är jag glad. Jag gör roliga saker, har mycket ansvar, träffar vänner och går på grejer.. Det är härligt! Fast någon fritid har jag alltså inte. Men jag hoppas att det kan börja bli lite bättre nästa vecka, så att jag kan börja träna igen och ha lite mer tid till mig själv. Gäääsp.

Nu är det akut sovdags.
God natt!

Leave a Comment October 25, 2006

Bokhylla i badrummet, byrå i kokvrån

Här är det kaos.
Imorgonbitti klockan 07:15 (okristligt tidigt!!) kommer målaren Ingemar hem till mig för att börja riva ner tapeter. Så igår kväll fick mamma hjälpa mig att släpa in bokhyllan i mitt lilla badrum. Det är rätt trångt vill jag lova. Min ena byrå står i “köket” (kokvrån på 2×2 meter) så att man bara precis kan öppna kylskåpet. Ikväll ska jag flytta ner en del saker till mitt (redan proppfulla) källarförråd. TVn ska jag försöka knöka in i klädkammaren. Sängen, skrivbordet, andra byrån får stå i mitten av rummet. De lösa hurtsarna och nattduksbordet får pulas in under skrivbordet. Sen helst plast/en presenning över allt. Undrar hur detta ska gå… Jag säger bara en sak; jag har ALLDELES för mycket saker för att bo på 26 kvadrat. Alldeles, alldeles. Jag måste flytta (suck)!

Nu ska jag borsta tänderna och slänga på lite smink. Sedan får det bli bussen till jobbet igen; det ÖSER ner ute. Vaknade av smatter mot rutan och det har inte avtagit än. Icke att jag cyklar. Icke!

Leave a Comment October 24, 2006

Things change, and people change. Or do they?

Idag fyllde Sebastian år.

Det är lustigt hur jag har ändrat mig. Eller hur mina tankar har utvecklats, kanske. I övermorgon har det gått 4 veckor sedan jag gjorde slut med Sebastian. Och tiden läker såren.. tror jag?
I alla fall;

För en vecka sedan var jag i färd att göra ett gulligt, nostalgiskt fotoalbum som present. Sedan insåg jag att det inte alls var en bra idé (Sara förbjöd mig). Jag hade redan köpt färgpatroner och sorterat ut en massa gulliga foton från vår tid tillsammans. Men det blev inget med det. Absolut inget fotoalbum.

Sedan tänkte jag att jag givetvis skulle ringa och gratulera. Det tänkte jag ända tills i förrgår. Sedan sa Jonas någonting på MSN om att jag var modig som tänkte ringa, och att han personligen nog bara hade skickat ett SMS. Men givetvis ville jag ringa, jag menar, vi har ju ändå varit tillsammans till och från i över fyra år och nu hade vi inte hörts av ALLS sedan det tog slut. Såklart jag skulle höra av mig.

Men så idag så kände jag bara att näe. Varför ska jag ringa? Det finns ju ingenting att säga. Jag skulle säkert bara blivit känslosam och börjat gråta och han skulle bara varit likgiltig och normal som vanligt. Så skulle jag bli sur och ledsen och upprörd. Vad väntade jag mig att han skulle säga när jag ringde för att gratulera? Tack? Ja, men sen då? Nä. Det fanns ingen mening att ringa faktiskt.

Klockan 20:00 brummade alarmet på min mobil igång för att påminna mig om att höra av mig till honom. Jag greppade mobilen, tog ett djupt andetag och skrev:

Grattis på födelsedagen Sebastian! Jag hoppas att du mår bra och att du haft en fin 22-årsdag. Ta hand om dig. Varma kramar från Rebecka

Kort, koncist och inte känslosamt (ok, “varm” kram kanske var lite over the top? men iaf). När jag hade tryckt på “Skicka” kunde jag inte koncentrera mig på någonting över huvudtaget i typ 20 minuter. Jag försökte diska, försökte städa, försökte laga mat. Gick inte! Satte mobilen på profilen “Utomhus” så att jag inte skulle missa något eventuellt SMS eller samtal.

Efter en stund pep mobilen och mitt hjärta slog en gigantisk frivolt. Sebastian hade svarat.

Han skrev:

Tackar tackar, jag har jobbat och ätit på restaurang med mamma :) hoppas du mår bra och att jobbet flyter på. Kram

Ja, det var det. Inget konstigt. Ett vanligt, intetsägande men trevligt svar. Men ändå säger det allt. Det finns inget kvar. Inga känslor, ingen passion. Och han nämnde jobb två gånger. Inte konstigt att vårt förhållande inte fungerade..

Om han hade svarat något känslosamt, speciellt eller typ “jag saknar dig”, så hade jag blivit glad och jag hade antagligen blivit nostalgisk och velat prata med honom och träffa honom. Men samtidigt är det ju just det jag INTE vill. Jag vill nog inte höra något gulligt för jag VET ju att han inte plötsligt kommer att vara annorlunda. Han har den personlighet han har, och det är ingenting jag kan göra något åt. Jag vill men jag vill inte. På samma gång. Men det var tur att han inte skickade något sött. Så slapp han riva upp fler känslor i mig.

Livet går vidare.
Kanske skickar han ett SMS när jag fyller år den 28e november. Eller så glömmer han det. Skulle inte förvåna mig. Vi får väl se. Men vårt förhållande är i alla fall helt över. Det är sorgligt men sant.

God natt.

Leave a Comment October 24, 2006

Nyklippt

I morse fick en frisör vid namn Emma lov att klippa av massor av mitt långa hår. Jag brukar ju mest ha det långt och rakt, och inte någon särskild frisyr. Jag har haft det uppklippt förr, men nu var det ett bra tag sedan jag var hos frisören. Efter färgning och blekning och sedan sol och bad på Bali hade mitt stackars hår hunnit bli riktigt misshandlat. Inte för att det såg så slitet ut, men det kändes verkligen. Det trasslade sig lätt och gick knappt att kamma igenom. Min frisör förbannade blekningsspray och sa att det får jag INTE använda. Och att bleka hemma är också livsfarligt. Hur som helst. Idag var det alltså dags att göra något åt det.

Jag hade med mig ett foto på en tjej från en HM/Rowells-katalog som hade jättefin uppklippning. Det blev lite kortare än så, och sammanlagt försvann .. ja. Rätt mycket hår! Men det känns skönt. Det var slitet och jag fällde så mycket, men nu blir det nog bättre. Jag har ju väldigt tjockt hår, så nu känns det plötsligt ganska tomt på huvudet, haha! Fast det är rätt mycket kvar ändå :)

Självklart har jag egofotat.. ;)

Här kommer en före-och-efter-bild. Fast före-bilden kanske inte riktigt gör sig rättvist eftersom mitt hår var blött där..

Nyklippt

Nyklippt

Sidan, framåt, sidan..

Nyklippt

Man kan ha lite snedbena. Man kan ha uppsatt. Man kan ta passfoto!

Nyklippt

..och så kan man slänga med håret tills man får huvudvärk.

Nyklippt

5 Comments October 23, 2006

Deprimerande måndagsväder

Jag drar inte upp persiennerna förrän precis innan jag behöver gå hemifrån på morgonen. Orkidéerna måste ju få lite livskraft. Men eftersom att det är så mörkt ute och gärna grådaskigt så trivs jag bättre med bara taklampan tills jag måste gå ut genom dörren och möta vädret. Jag gick nyss ner för att ta min cykel mot stan. Men jag stannade i dörröppningen. Regn. Inte jättemycket. Men duggande stänk som irriterade mig. Näe, jag vill inte cykla. Jag vill inte bli småblöt, svettig och få smink och hår förstört idag. Idag får det bli buss. Dessutom tänkte jag ta till kontoret så att jag var där redan 08, för att sedan klippa mig kl 09. Men så kände jag att det faktiskt inte är vettig disponering av tid. Jag skulle ändå inte hinna komma igång med så mycket på den timman innan jag behövde rusa iväg igen. Bättre att istället gå till frisören först. Sen ta foton i automaten inför mitt nya ID och därefter kan jag koncentrera mig på att jobba ordentligt idag. Ska nog köpa med mig lunch också så att jag slipper lämna kontoret i det här skitvädret resten av dagen.

Idag skulle jag ha träffat Ida, men jag hinner inte.. Måste börja packa ihop mina saker här i lägenheten så att det går bra för målaren att börja jobba här. Jag behöver ta hand om mig själv lite, inte stressa så mycket. Jag har umgåtts med människor i princip hela tiden de senaste veckorna. Det har varit skönt men samtidigt har all tid försvunnit. Jag har inte hunnit dammsuga, laga mat eller göra något annat vettigt här hemma. Inte för att min lägenhet är så spännande.. det är mest ganska ensamt faktiskt. I alla fall kändes det så igår kväll. Ensamt och tomt. Och stökigt. Blev så otroligt sugen på att flytta till något större, vackrare.. Men samtidigt kanske det bara känns ännu tommare om man inte delar en sådan lägenhet med någon (jag råkade skriva “honom” först..). Jag funderade en stund på hur det skulle vara om man skaffade en trea och så hittade man en tjejkompis som ville bo med en. Men näe. Jag tror inte att jag skulle gilla det. Alltså, det kan vara hur mysigt som helst att bo ihop med någon (jag och Helena trivdes ju jättebra på Gunnesbo!). Men jag behöver mitt utrymme. Tycker om att få vara ifred. Det inte riktigt samma sak att dela lägenhet med en bra vän som med en kärlekspartner. Jaja..

Nu ska jag gå till bussen så att jag inte kommer försent till frisören. Det ska bli lite uppklippning á la Jennifer Aniston eller något sådant. Vi får se. Ha en trevlig måndag i detta bedrövliga väder.
Puss

Leave a Comment October 23, 2006

Previous page


Hej!

Becka.nu handlar om mitt liv - min vardag, min man Richard och våra barn Samuel och Isabella, om jobb, hus & trädgård och tvåbarnskaoset!

När jag inte är föräldraledig arbetar jag som projektledare på en digital kommunikationsbyrå i Malmö. Tidigare bestod mitt liv av kärriär, deadlines och resor till världens alla hörn, men i juli 2014 föddes Samuel och i maj 2016 fick vi Isabella. Så nu handlar mitt liv och bloggen mest om kidsen och vårt liv som nyblivna husägare i fina Lomma :)

Kontakta mig på becka [at] becka.nu

Sök på Becka.nu

Följ Becka.nu

bloglovin

Senaste kommentarer

Kategorier

Arkiv

RSS

Statistik

Online nu:
Idag:
Denna vecka:
Denna månad:

Länkar