Mycket tankar

12 August 2011 13:46

Hej hej!

Idag träffade jag en av de ansvariga på byrån och försökte förklara vad som inte kändes bra och varför jag valde att bara lämna. Mötet i sig gick fint, kvinnan jag pratade med var förstående och hon bad verkligen om ursäkt och sa att det ju inte ska kännas så första dagen på sitt nya jobb. Hon sa att om jag ville försöka igen så var de villiga att göra vad de kunde för att få mig att trivas. Hon pratade om att jag kanske skulle kunna ta en annan roll på en annan avdelning osv om det mest var människorna på min avdelning som kändes fel. Men jag tror bara att det är fel ställe i allmänhet. Jag tror inte att jag vill försöka trivas.. Om det var det enda jobbet jag kunde få i världen så hade jag självklart ansträngt mig. Men det känns som att det skulle vara omöjligt att ändra på kulturen på ett sådant företag, det hade varit jag som hade varit tvungen att anpassa mig. Och även om det nog hade varit lärorikt och nyttigt så tror jag inte att jag hade mått bra av det. Jag är ändå här för att ha roligt också, ett fint namn på sitt CV är inte allt.

Jag måste säga att jag är på väldigt konstigt humör. Hemma i Sverige så hade jag mina rutiner och mitt sätt att leva och det var så självklart. Nu plötsligt känns allt annorlunda. Det är svårt att förklara. Det känns som att det är svårt att veta vad som är “meningen” i livet. Äsch, det här låter ju så fånigt och flummigt.. Hemma hade jag antagligen varit uppe i min vardag med tankar på smulorna på matbordet eller vattenläckan i taket eller funderat över när jag ska ha tid att organisera mina papper i mina pärmar. Nu vet jag inte riktigt vad jag ska tänka på. Förra veckan var jag så uppe i varv, sprang runt till reklambyråer i stan och försökte göra ett så gott intryck som möjligt. Sen blev det tvärstopp och jag insåg att oj, det är inte företagen som ska välja mig, det är jag som ska välja företag. Jag känner mig lyckligt lottad men också lite tom och lite hopplös.

Hm. Det är lärorikt att göra det här, att lämna livet hemma och påbörja ett helt nytt. Jag är glad att Richard är med mig, det känns som att vi kan göra vad som helst. Märklig känsla. Han är och jobbar just nu, kommer inte hem förrän ca 20:30. Vet inte riktigt vad jag ska göra tills dess. Nu sitter jag på vårt stammis-Internetcafe men har just kollat upp var man kan hitta gratis Internet och det verkar som att det ska finnas på biblioteken i stan. Och vi har ett precis här intill. Så när min tid är slut här ska jag gå över och fråga. Man känner sig minst sagt lite handikappad när man är van att ha tillgång till Internet hemma och här får kämpa (eller iaf betala dyrt) för att använda det.

Det blir mest text och inte så mycket foton på bloggen just nu. Själv tycker jag att det borde vara intressantare, med tankarna och inte bara den ytliga vardagen. Jag vet inte vad ni tycker. Undrar vad ni vill veta om mig och varför folk läser min blogg.. :) För mig är det i alla fall helt underbart att ha den här platsen där jag kan skriva av mig. Om allt möjligt. Utelämnande ibland, ytligt ibland. Mmm..

Nu ska jag väl fortsätta att leta lägenhet och fundera på livet.

Vi hörs!

Related Posts with Thumbnails

Kategori: Tankar

2 kommentarer Lämna en kommentar

  • 1. Dessi  |  12 August 2011 at 23:07

    Jag gillar verkligen att du skriver mer text nu. Jag tycker det var oerhört modigt av dig att berätta för byrån vad du kände och att du inte vill vara kvar.

    Jag har tänkt en del på det här med utelämnande texter hit och dit.. Har själv varit ganska “rädd” för det i min egen blogg, samtidigt som folk faktiskt beskriver bloggen som “ärlig”. Jag berättar när det går dåligt i t.ex. löpningen men jag skulle ha väldigt svårt för att skriva om det som går dåligt i mitt privatliv, t.ex. om jag har det eknomiskt svårt eller problem på jobbet.

    Men när jag läser andra bloggar som skriver om just dessa saker tänker jag ju inte alls att det är särskilt utelämnande eller att personen har brist på integritet eller hur man nu ska säga. Jag tycker bara att bloggen blir mer personlig, och det tycker jag är bra!

    Inläggen du skrivit om nu i Australien och ditt jobbletande är några av de bästa inläggen jag läst i din blogg :) Hoppas du fortsätter i samma spår.

  • 2. Becka  |  16 August 2011 at 12:43

    Tack, det är trevligt att höra :)

    Jag har de senaste åren blivit mindre “självutlämnande” men sen när man plötsligt står inför hela nya utmaningar så känns det bara ganska självklart att skriva precis som det är. Rätt skönt också. Dessutom känner jag att jag “funnits på Internet” så länge att det är för sent att vara alltför privat, haha.. Jag försöker såklart att inte skriva något som kan skada min karriär eller så, men i övrigt är det mest befriande att få vara ärlig :)

Lämna en kommentar

(required)

(required), (Hidden)

XHTML: You can use these tags: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

TrackBack URL  |  RSS feed for comments on this post.


Hej!

Rebecka, 28 år. Tillbaka i mitt kära Malmö efter ett 9 månaders äventyr - har bott & jobbat i Sydney, upplevt Nya Zeeland och roadtrippat längs med Australiens östkust.

Nu börjar jag nytt jobb som produktionsledare på en digital byrå i centrala Malmö. Becka.nu handlar om mitt liv, min vardag med jobb, resor och självklart min kärlek Richard. Häng med!

Kontakta mig på becka [at] becka.nu

Sök på Becka.nu

Senaste kommentarer

Kategorier

Arkiv

RSS

Statistik

Online nu:
Idag:
Denna vecka:
Denna månad:

Följ bloggen

bloglovin

Tidskillnaden

Malmö:


Sydney: