Jag är så långsam

24 October 2011 01:12

Nu har jag spenderat kvällen med att läsa bloggar, ringa hem till mamma och pappa (så härligt att få prata på riktigt!) och till sist skrivit långa svar på kommentarer på bloggen. Hinner inte gå igenom foton från helgen och lägga upp som jag planerat.. Klockan är redan 00:45 och jag borde varit i säng för länge sedan. Suck. Jag är långsam. Jag är verkligen långsam. Och lite lat också? Fast nä, urgh, när jag skriver “jag är lat” så blir det direkt kortslutning och uppror inom mig. Jag vägrar erkänna att jag skulle kunna vara lat. Men tyvärr är det nog lite så. Jag skjuter på mycket saker hemma. Som att diska, eller plocka undan mina kläder som ligger utspridda över lägenheten. Eller plocka ihop mitt smink eller datorprylar som ligger och skräpar i varje hörn. Eller att svara på de där privata mailen med röd flagga i inboxen. Jag bara skjuter på det. Manãna, manãna. Usch, jag hatar det! Jag hatar att vara sån. Jag försöker intala mig att det är någon slags reaktion på hur min jobbsituation är. Jag tänker att jag blir så påverkad av mitt arbete och när det är stressigt på jobbet så blir jag som en snigel på min fritid. På jobbet måste jag vara väldigt organiserad och därför blir jag totalt tvärt om off work? Men när jag rannsakar mig själv så är det nog inte bara det. När jag har varit ledig och inte jobbat så har jag ändå skjutit på saker och varit lika lat med att städa eller plocka undan efter mig. Richard suckar kärleksfullt och säger att han vant sig. Men jag vägrar tro på att det är sån jag är innerst inne. Är det inte konstigt det där? När man kan ha en bild av sig själv och så vill man verkligen inte erkänna att bilden man har är felaktig. Jag har en bild av mig själv som driftig och engagerad och en som styr upp saker. Jag har alltid sagt att jag är “spontan och flexibel”. Jag brukar dra upp urgamla exempel som att jag när jag var tonåring och kom på att jag skulle börja möblera om så gjorde jag det direkt, även om klockan var 02 på natten. Och jag var länge stolt över mitt egenpåhittade motto “Om något ska göras, ska det göras NU!”. Men är det verkligen fortfarande sant?

Jag hatar tanken på att vara långsam och seg! Kanske är det därför som jag känner mig så jobbig när jag inte är “i balans”. Om jag har alldeles för mycket att göra blir jag stressad och börjar tvivla på meningen med livet, om jag har alldeles för lite att göra blir jag rastlös och börjar tvivla på meningen med livet. Det är en väldigt fin tråd där emellan som får mig nöjd och belåten med livet.

Just nu slog en sak mig. Kanske är jag långsam för att jag är noggrann? När jag bloggar så kan det ta mig en timma att skriva ett vanligt basic inlägg. Och även i mitt jobb som ofta kräver snabba beslut kan jag nog vara ganska långsam i vissa situationer, t.ex när jag ska formulera ett mail till en kund. Jag är väldigt mån om att det ska vara 100% rätt och korrekt formulerat. Hm.. Fast jag är långsam med att äta frukost, dricka kaffe och göra mig i ordning också. Hehe.

Jag gillar att fundera över min personlighet och mitt sätt att agera och tänka. Ja, det kanske ni märker ;) Tyvärr är jag bäst på att börja göra det sent på kvällen, helst sena nätter. Nu när Richard jobbar natt så fastnar jag uppe. Han försöker att få mig att ta det vettiga och vuxna beslutet att gå och sova i bra tid, men jag blir lite av en självplågare när jag är på det grubblande humöret och håller mig vaken trots att jag vet att det inte är det bästa valet. Men lite är nog i protest också. “JOHO, jag kan visst det vara uppe sent om JAG VILL!”.

Ack. Nu ska jag nog ändå sansa mig och gå och sova. Är så trött. Ser inte alls fram emot att vakna och gå till jobbet. Men men. Istället för bilder från vår utflykt till Manly Beach igår blir det några egobilder på mig som togs förra helgen. Godnatt.

Kategori: Sydney 2011-2012, Tankar