Browsed by
Category: Mammalivet

Livet förändras med barn. Eller kanske snarare, jag är en annan människa nu.

Livet förändras med barn. Eller kanske snarare, jag är en annan människa nu.

Jag har faktiskt inte riktigt bestämt mig än om barnen ska synas i bloggen eller inte. Troligen får de göra det, men i lagom mängd. Jag har verkligen saknat att ha bloggen SÅ jäkla mycket, inser jag. Att dokumentera mitt liv, våra liv. Att skriva om vad vi gör och hur vi har det. Men precis innan jag slutade blogga blev det kanske lite FÖR mycket fokus på barnen, jag hade inte ork till något annat. Då var Isabella knappt 2 och Samuel knappt 3,5 och livet var ganska ofta kaotiskt. Men nu är Isabella 3,5 och Samuel 5,5 år. De blir mer och mer självgående. Det gör att jag också får mer tid och ork att faktiskt fokusera på mig själv, och det jag tycker om att göra, FÖRUTOM att vara med, och ta hand om barnen.

Något jag i alla fall vet med säkerhet är att livet inte är detsamma längre. Jag är inte samma person som innan barn. Det vet man ju förstås, alla säger att livet aldrig blir sig likt och så vidare. Men jag har kanske inte förrän nyligen insett hur stor skillnad det är för mig som människa, som Rebecka. Jag är inte längre den jag var 2013. Inte alls.

Sedan knappt ett år tillbaka har jag börjat göra vissa livsstilsförändringar. Jag började träna regelbundet i januari och har förutom vissa avbrott för sjukdom (och jobbaktiviteter) försökt styrketräna 3-4 gånger i veckan. Jag har successivt börjat äta mindre och mindre kött. Och nu känner jag så otroligt starkt att det finns fler förändringar jag vill göra. Saker som känns meningsfulla på riktigt för mig.

Jag återkommer till detta hela tiden – meningsfullheten. Att jag behöver leva mer meningsfullt. Det handlar inte nödvändigtvis om “lycka”. Lycka är nog i mina tankar något kortvarigt, ett ögonblick, en känsla under en kort period. Meningsfullhet däremot, det är något större. Och en del i allt det här är att börja blogga igen, ta mer foton på familjen och på mig själv, dokumentera livet. Så tills vidare får barnen hänga med. Men jag har tänkt att jag ska vara noggrann med att tagga alla blogginlägg som har bilder på dem med deras namn, så att det är enkelt att gömma alla inlägg i ett svep vid ett senare tillfälle.

Nu ska jag sova, så att den här kroppen får vila och bli frisk och stark!

Puh, vilken dag!

Puh, vilken dag!

Ahh, nu sover barnen och lugnet har lagt sig efter en intensiv påskafton.

Jag vet inte om det är för att jag haft ganska mycket på jobbet och inte riktigt hann varva ner innan ledigheten, men jag har haft svårt att njuta av dagen idag. Alltså det har varit jättemysigt, men jag har mest pustat och stönat och sagt “oj oj oj”… :) Båda barnen har varit väldigt uppspelta och uppe i varv idag, såklart. Det är kul att se hur spännande de tycker att allt är, det är ju mycket därför jag lägger massor tid på att pynta och göra fint. Deras glada och förtjusta utrop om allt – från att det är gula kuddar och handdukar nu till att det är massor roliga hängen och fjädrar i påskriset. De tittar på alla små kycklingar, tuppar, kaniner och vill pilla på allt allt allt :)

Jag har nog bara lite svårt att själv gå ner i varv och koppla av. Det är så mycket fokus på ungarna som har så mycket vilja och som vill ha så mycket uppmärksamhet, och som fortfarande behöver så mycket hjälp. Och inte lyssnar de heller. Ibland blir man ju bara helt matt. Efter påskmaten började Samuel plötsligt hälla vatten i en plastpåse och jag sa att “nä den vill jag inte att du leker med” (såg stora vattenpölar på vardagsrumsgolvet framför mig) och tog påsen ifrån honom. Samtidigt skrek Isabella “bajsa!!” och så började jag hjälpa henne på toaletten. Samuel kom då efter några sekunder direkt med en ny, identisk påse och började hälla vatten i den, medan jag torkade Isabella, och jag försökte igen säga “neej inte hälla vatten i den, det är ingen leksak..”. Men han fortsatte och ignorerade mig totalt och till slut fick jag spel och bara skrek; “NEJ SA JAG JU!!” och tog påsen och han började vråla och gråta (helt rimlig reaktion) och Isabella blev livrädd. Richard kom och tog Samuel och bar iväg honom skrikande – allt medan min mamma & pappa satt i vardagsrummet och försökte njuta av kaffet. Jag kom ut och sa förlåt till Samuel, att jag inte ville skrika på honom, och han kontrade med “DUMMA MAMMA!!”. Jaa-aaaa…

Det är verkligen ironiskt det här med att när ungarna är små vill man bara att de ska växa till sig lite, och sen när de är större kommer man säkert längta tillbaka och önska att tiden ska gå långsammare..

Våra barn verkar dessutom bli små monster när de får äta sötsaker. Det är klart att de varit extra uppspelta för att det är påskafton och mycket spännande saker skulle hända. Men man märker verkligen skillnaden i humör när de, eller ja, framför allt Samuel, fått något sött. Det blir som en berg-och-dalbana och dessutom verkar vanlig mat bli helt ointressant.

Nåja. Kanske hade jag kunnat njuta lite mer om jag haft mer tid, och bättre framförhållning. Jag hade ju kunnat pynta huset för en vecka sedan. Och visst var det skönt att få storstädningen gjord, men… antagligen hade det sett ungefär lika rent ut om jag struntat totalt i det ;) Ungarna stökar ju till så snabbt överallt att man nästan inte hinner märka att det var rent och undanplockat i ett par mikrosekunder. Men men. Det blev en väldigt mysig påskafton. Nu ska jag nog hälla upp lite påskmust, tända ljus, äta lite påskgodis och NJUTA!

Och kanske ladda över foton från systemkameran, jag tog en hel del fina bilder idag :)

Helgen slut

Helgen slut

God kväll.

Nu är helgen slut och vi är en dag närmre vår. Alltså, vi behöver vår nu! Richard och jag är ju verkligen mitt i småbarnsträsket och behöver SOL, värme och vin, ledighet utan barn, ja, lite ljusglimtar helt enkelt..

Well. Idag på morgonen tog vi iaf ungarna till Stadsparken i Lund där de med hjälp av en snökanon gjort ett skidspår. Tyvärr var inte snökanonen kvar, DET hade varit kul.. Men det blev iaf lite lek i snö, äta mellis framför massor ankor i isvak och lite lek på lekplats.

På eftermiddagen tog Richard ut kidsen en stund så att jag fick lite lugn och ro hemma. Plocka undan, dammsuga, städa köket.. var ungefär vad jag hann med. Men sen fikade vi med massor tända ljus och goda kakor, och efteråt var det som Samuel förstod hur mycket vi alla behövde lugn och ro. För han lekte på egen hand i lekrummet huuuur länge som helst, alltså säkert närmre 45 minuter..?! Galet. Vi fick kika in då och då för att se så att han levde, ungefär. Ja, vi går väl åt rätt håll i småbarnskaoset ändå :)

Guld, glitter och paljetter

Guld, glitter och paljetter

Jag älskar att Samuel älskar guld, silver, glitter och paljetter. Det nådde nya nivåer i och med nyårsafton. Den mörka tröjan med rosa hjärta som skymtar här fick han då. Så här kalasfin var han förra helgen på sitt allra första “förskole-kompis-kalas”. Rosa paljetter och guldpaljettjackan på samma gång. Och grå byxor med guldglittriga ränder på sidorna.

Samuel har aldrig varit med och köpt kläder till sig själv i klädbutik. Jag börjar undra vad han hade valt. Han vill ju både ha grävmaskiner och traktorer, katter och glitter… Han hade säkert velat ha ALLT i affären typ. Men om han fick välja en enda sak. Intressant!

Nåja. Jag är glad så länge han lyckas undvika rådande könsstereotypa normer. Det kommer ju sannolikt komma en dag då han “vill vara cool”. Det återstår att se vad det betyder. Jag tycker att han ser grymt cool ut nu ju! <3