Filed under: Amning

Slutar amma

De flesta vet kanske inte att jag har ammat tills i förrgår. Isabella är ju strax över 20 månader nu, och jag har på senaste tid känt att det mest varit jobbigt och begränsande att fortfarande amma. Jag har verkligen tyckt om det, amningen, och Samuel ammade jag ju också “länge”; tills han var ca 16-17 månader gammal. Men han slutade nästan av sig själv, när jag var gravid igen, det var odramatiskt och inte jobbigt. Jag trodde (och hoppades) faktiskt att amningen även denna gång skulle ta slut nästan av sig själv. Strax innan jul hade det nämligen blivit mindre och mindre amning, Isabella frågade inte efter tutte lika mycket och det gick att natta henne utan amning på kvällen. Under några veckor kunde vi t.o.m köra “nattning varannan kväll” då Richard kunde natta båda barnen utan större protester. Men så någon vecka eller två innan jag blev julledig så blev det tvärt om. Plötsligt fick Richard absolut inte natta Isabella, hon började skrika och gråta så mycket att hon snorade sig så snorig att hon kräktes upp hela kvällsmaten… Uh. Så då återgick vi till att jag nattade henne. Och plötsligt ville hon amma mer, ville somna till amning, ammade mycket mer på natten, ville helst inte släppa taget överhuvudtaget osv. Även nattning i vagn mitt på dagen blev lite problematiskt (fast sen har det återgått till det normala igen). Så nu efter cirka en månad av detta, med extra mycket nattamning och helst amning till sömns, kände jag att det var dags att ändra på det. Första dagen som jag var tillbaka på jobbet så var Isabella väldigt “mammig” och gnällig när hon var med Richard. Men sedan för varje dag som gick så blev allt mer och mer som vanligt och hon vande sig vid att mamma inte var hemma.

Så i fredags ammade jag när jag kom hem efter jobbet, och det var faktiskt den första riktigt mysiga amningen på länge. Isabella var så jäkla söt, låg och småpratade, log, busade och var allmänt jättesöt – samtidigt som vi ammade. Och då tänkte jag plötsligt att det är bäst att sluta med ett sånt fint minne. Så sedan blev det nattning utan amning. Hon blev ledsen och ropade “tutteeeee” men hon lugnade sig ganska fort, hon är ändå van att somna utan. Men däremot på natten, så har jag aldrig låtit bli att amma utan snarare snabbt som attan erbjudit bröstet för att det har alltid resulterat i tyst bebis och lugn och ro (förutom obekväma sovställningar för mig). Jag vet att det finns de som får bebisar som sover hela nätterna direkt, och att “man inte ska låta barnet somna till amning” osv osv (bullshit tycker jag) men jag har bara gjort det som varit naturligt för oss. Att alltid låta ungarna tanka den närhet de behövt på smidigaste, mysigaste sätt. Men natten till lördagen så vaknade hon 3-4 gånger och ropade efter tutte, men fick istället pussar och kramar och gos. Det var jobbigt, i alla fall för mig, men hon somnade om ganska fort trots allt, det var inte SÅ farligt som det kanske hade kunnat vara. Det var inte en timma av skrik utan kanske några minuter klagosång och gråt. Skitjobbigt för mammahjärtat. Men hur mycket “nära föräldraskap” (attachment parenting) jag än försöker utöva så har jag ju mina egna gränser. Som tur är gick det mycket bättre redan natt 2. Hon vaknade 2-3 ggr men ropade aldrig “tutte” utan verkade mest drömma och vara orolig och behövde få kramar. Bland annat upprepade hon “där under! där under!” typ tusen gånger, men jag vet inte om hon menade att tuttarna fanns nånstans där under tröjan, eller om det var något helt orelaterat, haha.

Men ja. Även jag har en gräns, nu behöver jag få min kropp tillbaka. Isabella har börjat bli så himla medveten och pratar otroligt mycket, jag känner att det är dags innan det blir ännu svårare att sluta. Så nu har jag inte ammat sedan i fredags. Det spänner och gör ont och jag hoppas verkligen att jag undviker mjölkstockning. Jag fick s.k “handmjölka” lite både igår och tidigare idag, för det har blivit hårda knölar och lite rodnande områden.. aj aj aj. Men jag masserade bort en del i varmt vatten och så hoppas jag att det lägger sig och går tillbaka snart. Jag trodde för övrigt inte att det skulle bli såhär, jag har ju inte ammat dagtid mellan ca 07:00 och 17:00 på många månader – trodde inte att mjölkproduktionen var så hög nu som den ändå verkar vara. Men kroppen är fantastiskt smart, den ställer ju in sig på de tider som barnet ammar och producerar därefter. Coolt.

Oj oj, vad långt inlägg det här blev om en så liten sak. Men det är faktiskt en aning ledsamt också. Sorgligt, eller vad man ska säga. Nu blir det ingen mer amning, kanske någonsin. Det är nog svårt att förstå om man inte själv ammat ett barn. Men man får en så stark fysiskt koppling, eller jag har fått det med mina barn iaf. Det är ju många saker i kroppen som fungerar smart, men det är verkligen så häftigt att det känns så väldigt tydligt och sticker/kittlar till ordentligt i brösten när utdrivningsreflexen drar igång, bara jag HÖR Isabella vara ledsen eller skrika t.ex. Richard verkar vara mycket mer “immun” mot barnskrik, men i mig kan det nästan göra fysiskt ont, så jag undviker det så mycket jag kan!

Men nåja. Nu ska jag inte vara alltför sentimental. Amningen har varit fin. Men nu är det dags att sluta. Det är ju fantastiskt roligt att Isabella blir äldre, och nu kan vi ju faktiskt mysa på andra sätt genom att pussas och kramas och gosa :) Såhär tjusig har jag i alla fall varit nattetid när jag sovit i polotröja de senaste två nätterna!

Leave a Comment January 14, 2018

Aj aj amning

Hallååå. Det har varit mycket annat än bloggfokus de senaste dagarna. Richard var ju bortrest måndag-tisdag och jag hade fullt upp. Måndagen med kidsen och nattningen gick ju fint men tisdagen var lite kämpigare. Samuel sov inte på dagen och var helt förstörd på eftermiddagen. Isabella sov bara förmiddag men vägrade somna på eftermiddagen och var vaken 8 timmar i sträck (från 11:20 till 19:10!!) så hon var också helt förstörd. Två övertrötta barn att hantera själv, fixa middag, natta osv, puh. Tur att Richard kom sen på kvällen. 

Isabella har varit ganska stökig de senaste dygnen och jag tror att hon har ont i munnen/käken, säkert några nya tänder på gång. För hon gör ett konstigt huvudskak då och då, gnager på sin egen knoge (och allt annat), är gnällig osv. Och tyvärr har detta också påverkat amningen. Plötsligt för några dagar sedan så började hon bita ihop jättehårt, nästan som om hon försöker amma med stängd mun genom tänderna. Och i förrgår råkade hon bita mig i bröstvårtan så hårt att det blev ett köttsår/hål…. det blöder inte men det är som ett jack rakt in och gör fruktansvärt ont. Varje gång jag ska amma blir jag stel som en pinne och sitter som på nålar. Försöker köra andra amningspositioner så att tänderna inte ska hamna på samma ställen men.. det är svårt.  Det är nämligen så att jag bara har en tutte som producerar någon ansenlig mängd mjölk, det andra hänger bara på och avger nån liten slurk. Och det är såklart i den välproducerande jag blev biten, så jag måste amma trots smärtan, för det dröjer ju bara typ fyra timmar så är det bröstet fullt och hårt. Jag har övervägt att pumpa istället och bara amma på andra bröstet men jag vet inte om det skulle funka. Kanske är detta slutet på amningen. På ett sätt är det kanske bara bra, jag börjar ju jobba nu om 1,5 vecka och kommer ganska omgående behöva vara borta hela dagar. Jag hade tänkt behålla amningen (morgon, kväll, nattning och vid behov nattamning) för jag tror verkligen att det är viktigt och bra både för anknytning och immunförsvar. Jag ammade ju Samuel tills han var 16 månader men vid 8,5 månad drog jag ner rejält pga jobbstarten. Och jag minns förresten att vi hade någon liknande period då han också bet.. men detta verkar vara värre. Både igår, inatt och idag har det blivit väldigt lite amning. Jag har ammat sällan, bara erbjudit ena bröstet osv. Gett många goda fruktsmoothies som Isabella älskar). Jag hade ju som tur är redan ett par s.k “mjölkuppsamlare” (liten hård plastcirkel som gör att bröstvårtan får luft och inte blir ihoptryckt i bh/tröja) vilket har gjort allt liiite mindre smärtsamt. 

Nåja.. jag ger det några dagar till av iaf lite amning och så får vi se… Hu hu hu.

Leave a Comment April 6, 2017

Tuttstund

Isabella sov en kort stund i sängen, sen skrek hon efter sällskap och somnade då genast om med tutte i mun. Mysigt. Jag ska inte klaga, det är helt ok att ligga och blogga lite i sängen med världens sötaste bebis intill. Min gulliga lilla tjej! Idag känner jag mig mer harmonisk. Vilken skillnad det gör att duscha, tvätta håret och sminka sig lite.. och att både Richard och jag är hemma så att vi kan ta hand om varsitt barn. 

Om en stund när Richard och Samuel kommer tillbaka från affären ska vi fika. Längtar efter kaffe :) 


Leave a Comment January 21, 2017

Det ska ju inte vara lätt..

Januarivinter med -6 grader. Blä. Jag är verkligen ovän med den här årstiden. Varje år pratar jag om att emigrera och att åka utomlands. Men just nu blir det inga resor för vi har spenderat så mycket pengar på att köpa hus och renovera, vilket såklart är jättehärligt. Älskar att bo här! Men det hjälper inte mot vinterdeppigheten. Ändå mår jag väldigt bra på det stora hela, alltså vissa vintrar har jag blivit riktigt deppig men jag tror att de senaste tre åren har kroppen varit skyddad av graviditetshormoner och amningshormoner. Oxytocin är fina grejer det! Så jag har nog mina barn att tacka för att humöret ändå är OK, hehe. Men jag känner mig lite som en björn, jag vill bara gå i ide… och det gör jag delvis, dvs blir mycket mindre social och bryr mig mindre om det mesta (som utseende, kläder, smink osv). Jag väntar mest på att få vakna till liv igen framåt mars-april..

Det är ju inte särskilt roligt med vardagen i det här vädret heller. Tillåt mig gnälla lite över morgonen. Bilens dörrar är fastlåsta av minusgraderna. Så jag preppade för att promenera med dubbelvagnen. 08:20 började jag klä på overall, fuskpolon, vantar, mössa osv osv på Samuel. När han var klar ammade jag Isabella och tog på henne fleeceoverallen. Redan innan jag hade satt henne i vagnen började hon bli ledsen. I vagnen försökte jag underhålla och busa massor men hon ville absolut inte. Idag försökte jag ändå en lång stund innan jag fick ge upp och ta upp henne i selen. Hon gnäller, gråter, skriker, går till slut upp i falsett och blir helt otröstlig. När hon hade fått komma upp i selen var hon upprörd en lång stund och satt och snyftade. Samuel som varit vaken sen 05:00 (…??!) var helt sliten och somnade i vagnen trots Isabellas skrik. När jag väckte honom vid förskolan blev han jätteledsen och lämningen var bara skrik och gråt, trots att jag gick med in en liten stund och försökte få igång honom i lek. På väg hem var Isabella nära att somna i selen och jag satte då ner henne i vagnen för jag vill inte ha henne sovande på mig i den enorma overallen. Trots att hon var jättetrött vägrade hon somna i vagnen. Väl hemma och inomhus igen var hon helt skriktrött och somnade snabbt i sängen till amning. Jag kunde lossa taget, gick ut och hann göra en kopp kaffe och vattna växterna, sen vaknade hon med skrik direkt. Då vet jag att hon inte är utvilad, och hon somnade mycket riktigt om direkt när jag kom in och halade fram tuttarna igen.. ;)

Så.. nu ligger jag här igen, fast i sängen. Klockan är redan 11:15. Om knappt 2,5 timmar ska jag påbörja processen att hämta på förskolan igen. Alltså det är ju ganska mysigt att få vila lite med sin bebis och ligga och blogga. Bara låta dagarna passera. Lite som att gå i ide för vintern. Men det gör att alla dagar är väldigt lika varandra och jag hinner inte göra nästan nånting. Hann inte ens dricka upp kaffet förrän ungen skulle ha mig här tätt intill. Puh. Det är verkligen inte helt lätt att ha barn som vägrar sova utan min kroppskontakt. Jag bär väldigt mycket redan, och även om det inte är SÅ jobbigt att bära 8,2 kg pga bra ergonomisk sele, så.. ja känner jag mig väldigt begränsad. Man kan göra mycket med bebis i sele men det är inte direkt bekvämt att försöka t.ex tömma diskmaskinen eller böja sig för att ta ut tvätt ur tvättmaskinen osv. Och ännu svårare är det att försöka ta tag i något riktigt projekt som att organisera garderoberna eller sortera i skänken.. Så allt blir framskjutet till senare.

Oh well… nu har jag fått gnälla av mig massor alla fall. Alltid skönt! 

3 Comments January 16, 2017

Mamma gå inte!

Tuttenuttan har ammat färdigt och sover i sängen, men appappapp, inte får mamman flytta sig många centimeter! Då lägger jag min hand på ditt bröst och ser till att du stannar i sängen med mig. Gulle :)

..men mamman försöker långsamt lirka sig loss för att få dricka en kopp kaffe i lugn och ro..

Leave a Comment October 21, 2016

Mjölkstockning!!

Ahhhh. Min första mjölkstockning! Det började igår kväll när jag kände att högra bröstet var lite ömt och knöligt. Nu på morgonen hade det även blivit varmt och en rodnad syns där det är knöligt. Har även en s.k white spot där mjölkgången har kleggat igen. Uh. Och helvete vad ont det gör! 

Jag är nu klädd i två ylletröjor för att hålla värmen men har även vitkålsblad (!) i bh:n, ett husmorsknep mot mjölkstockning tydligen. Annars är det inte så mycket att göra förutom att amma amma amma. Och det försöker jag, men det är inte lätt när Isabella hela tiden blir distraherad av högljudd Samuel. Sen verkar hon extra hungrig, som att det inte kommit tillräckligt med mjölk nu pga stockningen  och så blir det lite av en ond cirkel. Hon blir frustrerad och vill inte amma och tillslut verkar hon jättehungrig och jag får ge lite ersättning trots att jag verkligen behöver amma.. Och ersättningen gör ju att hon inte vill/behöver amma lika ofta. Waaah. Har gett mindre dos än vanligt på f.m och hon har ammat en hel del.. Men jag blir så otålig, kan hon inte amma och då bara poff går det ööööver?!

3 Comments October 7, 2016

Fridfullt

Barn som sover. Lugnet. Fridfullheten!

Ikväll efter ännu ett avsnitt av spännande brittisk miniserie konstaterade vi att vi har riktigt sköna kvällar, för att ha en 2-åring och en 3-månaders alltså. Samuel nattas av Richard mellan ca kl 19-20 och även om han kan stöka ibland är det hittills relativt smärtfria nattningar. Blöjbyte och pyjamas, äta gröt och borsta tänder i fåtöljen och så bokläsning tills han verkar trött, sen flytta över till sängen där han bufflar och bökar runt, pussas, snurrar lite till och vrider och vänder på huvudet innan han somnar. 

Samtidigt “nattar” jag Isabella genom att först amma och ge ersättning ca en timme innan jag tror att hon är redo att sova inför natten. Byter till pyjamas, ger d-droppar. Sen är det mest att försöka tajma när hon är lagom trött, och då erbjuda amning. Är hon inte tillräckligt trött brukar hon stöka och liksom amma, släppa, amma, släppa, inte komma till ro.. Då går jag runt med henne på armen en stund och provar att erbjuda amning igen efter ett tag. Brukar då också passa på att “rigga” sittplatsen i soffan för kvällen. Typ ta fram vatten, ev. ett glas vin, mina hörlurar, kanske datorn, varm tröja (vi sitter i uterummet) osv. Om jag tajmat fel och hon blivit “övertrött” eller verkar ha jättesvårt att komma till ro så tar jag henne i bärselen där hon oftast somnar efter lite promenad runt bordet i uterummet. Sen lägger jag ner henne på amningskudden (och erbjuder amning), för hittills har hon annars velat vakna och sträcka på sig efter ca 30-45 min i selen. Men när hon somnat så ligger hon och sover lugnt med tutte i munnen och ammar då och då hela kvällen. När vi vuxna ska sova, flyttar vi försiktigt över henne till Richard så att jag kan smita och borsta tänder etc. Sen bär Richard in henne i sovrummet och jag lägger ner henne tätt intill mig. Brukar gå smidigt utan uppvak. Så sover hon kloss intill mig, gärna med bröst-i-mun. Ammar några gånger under natten.

Och Samuel sover nästan alltid hela kvällarna utan uppvak eller sömnprat. Så skönt! Vi har babyvakten på (i och med att det är tre stängda dörrar mellan honom och oss). Så hämtar Richard godis, glass och dator – sen blir det tv-serier! Mysigt :)

Jag vet inte hur andra gör, men detta är det smidigaste och mest “nära” sätt som funkar fint för oss! Jag är fast i soffan alla kvällar i några månader till, men det gör inget. Så mycket kärlek med en liten ammande bebis, så det är det värt. 


Här sov hon för en gång skull i babynest mitt på dagen (jag ammade och la ner henne, men sen vaknade hon efter 15 min och ville sova vidare i selen!)


Sovande, ljuvliga lilla bebis!

Leave a Comment August 3, 2016

Isabella 2 månader!

Idag den 9 juli har vår lilla skrutt redan levt med oss i 2 månader. Oj vad tiden rusar förbi! Det är fortfarande ofattbart att vi har två barn nu.. En son och en dotter, så himla härligt! Och vi har inte legat på latsidan sedan hon kom.. Köpt hus, sålt lägenhet, sålt kolonistugan och hunnit flytta in i huset till och med!

Det har inte blivit lika mycket “bebisbubbla” som med Samuel, men det beror inte så mycket på nya boendet utan snarare det faktum att vi har en snart 2-åring som slukar tid och uppmärksamhet (och för att undvika svartsjuka så gullar vi inte så mycket med Isabella när han är vaken). Men det känns ändå så mycket enklare med andra barnet för vi är inte oroliga, nojiga eller överväldigade av vad en bebis innebär. Isabella hänger mest med liksom, hon sover alltid på mig och hon ammas vid minsta smack med läpparna eller pip, hon är i princip aldrig ledsen eller skrikig. När hon väl är missnöjd provar jag att amma/mata, byta blöja eller sätta henne i selen och något av de tre sakerna funkar nästan alltid. Hon är inte nöjd särskilt långa stunder i babynest eller babysitter, men med kroppskontakt i sele eller sjal är hon lugn. Lite kvällsoro uppstår runt kl 19-20 men det brukar gå att bota med amning, promenera runt lite, och sen mer amning och godnattsång :) 

Trots att vi ger ersättning som tillägg så ser jag ändå verkligen amningen som en räddare i nöden – det funkar ju alltid. Om Isabella vaknar precis när vi tänkt äta middag och hon är hungrig, ja då blir det att knyta på mig amningskudden som har små kulor inuti, så kan hon ligga och amma medan vi äter. Ibland är hon inte hungrig alls men vill helt enkelt bara ha tutte i munnen. Det finns ingen anledning att ifrågasätta bebis som ger tecken att de vill amma – det finns alltid en god anledning! Hunger, törst, trygghet, närhet, magknip.. Amning löser allt. Och så är det ju sååå mysigt :)

Hur som helst. Att det gått 2 månader redan, ja jisses. Denna lilla sötnos! Det ska bli så spännande att se vad detta blir för en liten människa. Samuel har ju verkligen börjat få en personlighet och det är så roligt nu när han “pratar” (mest obegripligt) och vill förklara saker för oss.  Jag ska verkligen försöka att njuta av föräldraledigheten och tiden med Isabella som bebis, för tiden går så himla fort. Och Richard vill bestämt bara ha två barn och inte fler, så jag får passa på nu! 

Alltså titta på gullungen, mwah..!






Leave a Comment July 9, 2016

Sova med bebis 

Ursäkta bröstflashen. Men ja såhär sover vi hela nätterna. Isabella med huvudet mot mitt bröst, jag blickstilla på sidan med en kudde bakom ryggen och stor amningskudde mellan benen. Jättebekvämt ;)

Jag ligger dessutom med armen konstigt böjd (aj!) tills Isabella verkligen somnat, då kan jag vrida upp armen igen och placera under min egen huvudkudde :)

Och här är förresten den rosa versionen av det randiga långärmade amningsnattlinnet jag nyss berättade om!

Leave a Comment July 4, 2016

Tips: Långärmat amningsnattlinne

Jag är frusen av mig och när man samsover med liten bebis ska man ju akta sig för att ha täcke för nära. Så jag har bara täcke från höften och nedåt. Då behöver jag långärmat för att inte frysa. Jag letade och letade efter långärmat amningsnattlinne och hittade till slut detta, som är från H&M. Det är inte något amningsnattlinne egentligen men det har knappar upptill som man kan knäppa upp. Så jag har en amningsbh under och knapparna på nattlinnet är alltid uppknäppta. Jag har ett till i samma modell fast rosa med svarta stjärnor :)

Leave a Comment June 30, 2016

Previous page


Hej!

Hej! Jag heter Rebecka. Becka.nu handlar om mitt liv - min vardag, min man Richard och våra barn Samuel och Isabella, om hus & trädgård och tvåbarnskaoset!

Till vardags arbetar jag med kommunikation och teknologi på en global digital byrå i centrala Malmö. Tidigare bestod mitt liv även av resor till världens alla hörn, men i juli 2014 föddes unge nr 1 och i maj 2016 damp nästa mirakel ner. Så nu handlar mitt liv och bloggen mest om kidsen och vår vardag som nyblivna husägare i fina Lomma :)

Kontakta mig på becka [at] becka.nu

Sök på Becka.nu

Följ Becka.nu

bloglovin

Senaste kommentarer

Kategorier

Arkiv

RSS

Statistik

Online nu:
Idag:
Denna vecka:
Denna månad:

Länkar