Jag tyckte att det här var ett fint inlägg av HanaPee om ångest. Jag fastnade för orden: “Men fortfarande, det är ju trots allt bara en känsla. Och en tanke är bara en tanke”. Om man ändå hade lyckats tänka på det så, just när man mådde dåligt, då hade man kanske inte mått lika dåligt?
Leave a Comment January 17, 2012
Nu gör jag så som jag sa att jag inte skulle göra. Sitter uppe halva natten vid datorn. Innan Richard gick sa jag skämtsamt “nä jag ska VERKLIGEN inte sitta uppe till klockan 03 i alla fall!”. Ack.
Efter en lång ledighet har nu Richard börjat jobba igen. Han jobbar ju natt tre dagar i veckan. Söndag, måndag, tisdag. När han begav sig vid 22:30 tänkte jag att jag ganska omgående skulle stänga av datorn och gå och lägga mig i tid. Få ordentligt med sömn. Men nej. Istället har jag läst och inspirerats av många fina blogginlägg hos Underbara Clara, och sedan fastnade jag i mitt eget bloggarkiv. Tittade tillbaka på förra sommaren, på mitt år ensam i Malmö utan Richard, på vardagen, på alla foton på mig, på lägenheten, på Ribersborgsstranden.. Och fick en väldig hemlängtan. Jag har det himla fint och härligt här i Sydney. Men det är inte hemma. Det är temporärt och snart ska vi vidare. Jag längtar efter stabilitet. Jag är så mycket upp och ner, svart och vitt. Jag behöver lugn och ro och balans. Jag längtar efter vår fina lägenhet. Att äta frukost på balkongen. Att fika med Helena. Att gå morgonpromenader med min syster. Att ta bilen ut i skogen. Åh.
När jag tittar tillbaka så känns det som att halva 2009 och halva 2010 var väldigt, väldigt bra. Kanske den bästa tiden i mitt liv hittills. Jag hade nytt fantastiskt roligt jobb, jag bakade mycket och lagade bra mat, jag tog körkort och vi köpte bil, vi flyttade till nya underbara lägenheten, och jag och Richard hade det väldigt fint tillsammans och tog vara på tiden innan han skulle flytta till Kina. Det var en fin period. Och stora delar av mitt ensamma år var också bra. Även om jag saknade Richard otroligt mycket så höll vi kontakten via Skype varje dag och tiden gick fort. Det var skönt att vara lite ensam också. Nu i efterhand förstår jag inte hur snabbt det faktiskt gick. Poff! Men egentligen är det likadant nu. Jag har bott i Sydney i över 5 månader. Overkligt!
Det är lätt hänt att fokusera på det som redan varit eller på det som komma skall. Men jag ska faktiskt påminna mig själv om att jag har det väldigt bra just nu. De senaste två veckorna har jag sett mycket av Sydney. Jag har verkligen varit ledig och njutit av dagarna. Vi har varit iväg någonstans nästan varje dag. Jag har bakat jättemycket så att vi har haft smaskig picknick med oss på våra utflykter. Pizzamuffins, chokladmuffins, bullar, pannkakor.. Istället för att fokusera på jobb har jag tagit mig tid att slöa, vara långsam, inte passar tider. Bara lata mig.
Så synd att jag har så svårt för att känna mig nöjd. Och att bara leva i nuet. Djup suck.
Känner att jag har ett stort behov av att få vara själv. Det har jag alltid haft. Jag älskar att vara med min Richard, det är inte det. Visst, vi tar verkligen igen för tiden i Kina, och umgås nästan dygnet runt. Men mitt behov av att vara ensam har alltid funnits där och kommer alltid att göra det. Jag drömmer fortfarande om ett sommarhus dit jag kan åka ensam för att få vara ifred med mina tankar. Pyssla. Skrota i trädgården. Sitta framför en eldstad. Det är något alldeles speciellt med att vara ensam. Ofta känner jag mig mycket mer kreativ och tankfull då. Kanske är det förvisso inte så konstigt att det bubblar upp extra mycket tankar när jag stannar uppe vaken halva natten. Men det är något särskilt med ett tomt hus. Att veta att man är helt för sig själv. Tankarna är annorlunda då.
Nåväl. Nu ska jag gå och lägga mig. Om några timmar kommer jag vakna till när min älskling kryper ner under lakanen och håller om mig. Det kommer att vara så härligt. Sedan kommer jag att smyga upp så tyst jag kan så att han får sova vidare. Mmm. Livet är ganska bra, eller?
1 Comment January 9, 2012
God kväll!
Jag har haft en bra födelsedag idag. Det känns helt OK att fylla 28. Siffran känns förvisso lite ovan, men det dröjer nog bara några månader tills jag vant mig. 27 lät inte så farligt, 28 låter lite värre, men samtidigt – fortfarande två år kvar till trettio ju! Ibland kallar jag mig själv skämtsamt för tant, för att jag somnar mitt i en film eller är för trött för att gå ut på klubb eller för att jag vill ha bekväma bomullstrosor. Men det är OK. Det är OK att förändras och det är OK att vilja andra saker än man ville tidigare.
Jag har aldrig haft någon riktig åldersnoja. Har nog alltid känt mig ganska bekväm i att bli äldre men mest varit orolig för om jag verkligen ska hinna göra allt jag vill göra. Innan man ska slå sig till ro och skaffa barn, volvo, villa, vovve och det där. Men just nu känns det bra, jag tycker faktiskt att jag hunnit med väldigt mycket för min ålder. Jag började plugga ganska tidigt, bodde utomlands vid flera tillfällen, började jobba heltid inom rätt bransch redan när jag var 22½, började tjäna pengar, träffade den stora kärleken, åkte på massor härliga semesterresor, bytte jobb, fick högre lön, tog körkort och köpte bil, bytte jobb igen, bytte till en finare lägenhet, reste mer.. Och nu är jag förlovad med en underbar människa, bor i Australien (som vi pratat om så länge!) och jobbar med coola projekt inom mobilutveckling. Om några månader ska vi bege oss ut på nya resor igen och sedan har vi ett helt liv som väntar hemma i Sverige. Idag är jag verkligen tacksam för allt jag har och glad för vilket fint liv jag lever.
Men sen får man ju vara lite löjlig också.. Imorse när jag hade stigit upp och gick förbi spegeln så tänkte jag att jag ju måste föreviga hur jag ser ut som 28-åring, både med och utan klänning. Kan vara roligt att titta tillbaka på om 10 år när magen släpar i marken av graviditeter och påsarna under ögonen av sömnbrist är allt man ser. Haha! Näääää, så illa får jag hoppas att det inte blir. Hoppas att jag fortfarande har någon form av blogg om 10 år. Kommer vara roligt att kunna se tillbaka på.
1 Comment November 28, 2011
Idag känner jag mig alldeles blä:ig.
Vet inte om det mest är jobbet som skapar frustration eller om det är något annat också. Kan inte riktigt sätta fingret på det. Men känner i återkommande omgångar att jag inte är helt nöjd med min tillvaro. Ibland känns det skitbra ett tag men sen så är jag tillbaka i en känsla av att jag vill göra något annorlunda. Det är väldigt ofta som jag känner att jag vill förändra saker. Min personlighet, min tillvaro, mitt jobb, mitt sätt att agera, saker jag gör, mina hobbies.. Aldrig riktigt nöjd så att jag bara kan slappna av och njuta. Trist.
Ett första steg är nog att sova mer. Varför, varför har jag så svårt att gå och lägga mig?! Men ja. Sova mer och trappa ner Internetberoendet tror jag vore vettigt.
Sovdags. Godnatt.
Leave a Comment November 15, 2011
Nu har jag spenderat kvällen med att läsa bloggar, ringa hem till mamma och pappa (så härligt att få prata på riktigt!) och till sist skrivit långa svar på kommentarer på bloggen. Hinner inte gå igenom foton från helgen och lägga upp som jag planerat.. Klockan är redan 00:45 och jag borde varit i säng för länge sedan. Suck. Jag är långsam. Jag är verkligen långsam. Och lite lat också? Fast nä, urgh, när jag skriver “jag är lat” så blir det direkt kortslutning och uppror inom mig. Jag vägrar erkänna att jag skulle kunna vara lat. Men tyvärr är det nog lite så. Jag skjuter på mycket saker hemma. Som att diska, eller plocka undan mina kläder som ligger utspridda över lägenheten. Eller plocka ihop mitt smink eller datorprylar som ligger och skräpar i varje hörn. Eller att svara på de där privata mailen med röd flagga i inboxen. Jag bara skjuter på det. Manãna, manãna. Usch, jag hatar det! Jag hatar att vara sån. Jag försöker intala mig att det är någon slags reaktion på hur min jobbsituation är. Jag tänker att jag blir så påverkad av mitt arbete och när det är stressigt på jobbet så blir jag som en snigel på min fritid. På jobbet måste jag vara väldigt organiserad och därför blir jag totalt tvärt om off work? Men när jag rannsakar mig själv så är det nog inte bara det. När jag har varit ledig och inte jobbat så har jag ändå skjutit på saker och varit lika lat med att städa eller plocka undan efter mig. Richard suckar kärleksfullt och säger att han vant sig. Men jag vägrar tro på att det är sån jag är innerst inne. Är det inte konstigt det där? När man kan ha en bild av sig själv och så vill man verkligen inte erkänna att bilden man har är felaktig. Jag har en bild av mig själv som driftig och engagerad och en som styr upp saker. Jag har alltid sagt att jag är “spontan och flexibel”. Jag brukar dra upp urgamla exempel som att jag när jag var tonåring och kom på att jag skulle börja möblera om så gjorde jag det direkt, även om klockan var 02 på natten. Och jag var länge stolt över mitt egenpåhittade motto “Om något ska göras, ska det göras NU!”. Men är det verkligen fortfarande sant?
Jag hatar tanken på att vara långsam och seg! Kanske är det därför som jag känner mig så jobbig när jag inte är “i balans”. Om jag har alldeles för mycket att göra blir jag stressad och börjar tvivla på meningen med livet, om jag har alldeles för lite att göra blir jag rastlös och börjar tvivla på meningen med livet. Det är en väldigt fin tråd där emellan som får mig nöjd och belåten med livet.
Just nu slog en sak mig. Kanske är jag långsam för att jag är noggrann? När jag bloggar så kan det ta mig en timma att skriva ett vanligt basic inlägg. Och även i mitt jobb som ofta kräver snabba beslut kan jag nog vara ganska långsam i vissa situationer, t.ex när jag ska formulera ett mail till en kund. Jag är väldigt mån om att det ska vara 100% rätt och korrekt formulerat. Hm.. Fast jag är långsam med att äta frukost, dricka kaffe och göra mig i ordning också. Hehe.
Jag gillar att fundera över min personlighet och mitt sätt att agera och tänka. Ja, det kanske ni märker ;) Tyvärr är jag bäst på att börja göra det sent på kvällen, helst sena nätter. Nu när Richard jobbar natt så fastnar jag uppe. Han försöker att få mig att ta det vettiga och vuxna beslutet att gå och sova i bra tid, men jag blir lite av en självplågare när jag är på det grubblande humöret och håller mig vaken trots att jag vet att det inte är det bästa valet. Men lite är nog i protest också. “JOHO, jag kan visst det vara uppe sent om JAG VILL!”.
Ack. Nu ska jag nog ändå sansa mig och gå och sova. Är så trött. Ser inte alls fram emot att vakna och gå till jobbet. Men men. Istället för bilder från vår utflykt till Manly Beach igår blir det några egobilder på mig som togs förra helgen. Godnatt.
Leave a Comment October 24, 2011
God kväll!
Allt är lite tråkigt just nu, jag väntar mest på att komma igång med livet här. Det är lite av en ond cirkel liksom. Att bo på hostel och inte ha något att göra är inte så spännande. Jag väntar på att få börja jobba, och innan jag börjar jobba vill jag inte riktigt binda upp mig vid en lägenhet som kostar en massa pengar. Samtidigt så är det jobbigt att bo på hostel och behöva gå till ett Internetcafé varje dag. Internet behöver man ju för att kolla upp lägenheter, jobb och en massa annat. Eftersom att jag inte jobbar har jag alldeles för mycket tid över och då grubblar jag bara och blir på dåligt humör. Ack och ve. Richard jobbar ju, så jag måste underhålla mig själv men det går inte så bra. Uscha. Känner mig inte alls sugen på sightseeing heller. Hm.
Det positiva är i alla fall att jag antagligen inte behöver vänta så länge. Byrån som jag ringde i fredags ska ju höra av sig. De ringde inte idag, men kanske imorgon eller onsdag. En annan byrå som jag sökt tidigare har också hört av sig och antagligen ska jag dit på intervju på onsdag. Och en byrå som jag aldrig riktigt hann tacka nej till (när jag valde stress-byrån) är fortfarande intresserade av mig och vi ska talas vid igen på onsdag. Så jag VET att det bara är en fråga om några dagar. I slutet av veckan bör jag alltså ha något nytt jobb på gång. Varför kan jag inte bara njuta nu? Jag vet inte! Jag blir rastlös så himla fort och vet inte riktigt vad jag ska göra för att hålla mig på gott humör.
Jag borde försöka skaffa lite kompisar när jag ändå inte har något bättre för mig. Att umgås med folk brukar ju vara trevligt :) Då hade jag inte behövt vara så rastlös. Det är ju fullt av folk på hostelet så egentligen är det väl bara att vara lite social och höra om någon vill hitta på nåt. Men jag har lite svårt för att bara “leva för dagen” och bli vän med männskor sådär på några minuter.. Oh well. Jag ska ge det ett försök när min datortid är slut här om en halvtimma.
Jag försöker trösta mig med att den här tillvaron är temporär och att det är lärorikt att leva såhär ett tag. Det ger perspektiv, jag tänker på hur bekvämt och tryggt jag haft det hemma i Sverige. Jag hade ett bra jobb, en bra lägenhet, nära till familj och vänner. Och massor av ”lyx” som jag tog för givet, som snabb och stabil Internetuppkoppling, mataffärer med mycket kravodlade/organiska produkter till OK priser, bara några minuter ner till havet, jag hade gymkort och det fanns roliga gruppträningspass, jag hade massor ägodelar som jag kunde spendera tid på osv. Det är mycket man tar för givet när man har en fast tillvaro. Samtidigt så är det också skönt och befriande att inte ha en massa prylar. Men ändå jobbigt att bo i en resväska och inte vilja packa upp för att man kanske ska flytta igen om några dagar. Aaah ja, jag återkommer till denna onda cirkel. Och mycket väntan.
Det är i alla fall skönt att kunna skriva av sig lite på bloggen :) Få gnälla lite!
Åh. Jag kände nu att jag verkligen saknar att fota och att kunna lägga upp bilder. Men det är så omständigt att göra det när jag sitter på Internetcafé. Att lägga in fotona från kameran eller mobilen tar tid, att försöka skala ner dem i något irriterande fotoprogram som jag inte är van vid tar tid och bilderna blir fulare än vanligt. Att ladda upp dem med detta slöa Internet tar tid. Haha. Förlåååt, jag bara gnäller. Men för att summera, du där hemma i Sverige, ta en stund och var TACKSAM för att du sitter vid din egen snabba dator med stabil Internetuppkoppling!
Nu har jag tröttnat på att gnälla i bloggen, så nu ska jag titta på några till lägenheter, sedan lämna Internetcafét och gå tillbaka till hostelet. Om ingen trevlig människa vill umgås med mig så ska jag titta på några avsnitt av Mad Men på iPaden.
Ha en bra dag kära vänner!
4 Comments August 15, 2011
Hej hej!
Idag träffade jag en av de ansvariga på byrån och försökte förklara vad som inte kändes bra och varför jag valde att bara lämna. Mötet i sig gick fint, kvinnan jag pratade med var förstående och hon bad verkligen om ursäkt och sa att det ju inte ska kännas så första dagen på sitt nya jobb. Hon sa att om jag ville försöka igen så var de villiga att göra vad de kunde för att få mig att trivas. Hon pratade om att jag kanske skulle kunna ta en annan roll på en annan avdelning osv om det mest var människorna på min avdelning som kändes fel. Men jag tror bara att det är fel ställe i allmänhet. Jag tror inte att jag vill försöka trivas.. Om det var det enda jobbet jag kunde få i världen så hade jag självklart ansträngt mig. Men det känns som att det skulle vara omöjligt att ändra på kulturen på ett sådant företag, det hade varit jag som hade varit tvungen att anpassa mig. Och även om det nog hade varit lärorikt och nyttigt så tror jag inte att jag hade mått bra av det. Jag är ändå här för att ha roligt också, ett fint namn på sitt CV är inte allt.
Jag måste säga att jag är på väldigt konstigt humör. Hemma i Sverige så hade jag mina rutiner och mitt sätt att leva och det var så självklart. Nu plötsligt känns allt annorlunda. Det är svårt att förklara. Det känns som att det är svårt att veta vad som är “meningen” i livet. Äsch, det här låter ju så fånigt och flummigt.. Hemma hade jag antagligen varit uppe i min vardag med tankar på smulorna på matbordet eller vattenläckan i taket eller funderat över när jag ska ha tid att organisera mina papper i mina pärmar. Nu vet jag inte riktigt vad jag ska tänka på. Förra veckan var jag så uppe i varv, sprang runt till reklambyråer i stan och försökte göra ett så gott intryck som möjligt. Sen blev det tvärstopp och jag insåg att oj, det är inte företagen som ska välja mig, det är jag som ska välja företag. Jag känner mig lyckligt lottad men också lite tom och lite hopplös.
Hm. Det är lärorikt att göra det här, att lämna livet hemma och påbörja ett helt nytt. Jag är glad att Richard är med mig, det känns som att vi kan göra vad som helst. Märklig känsla. Han är och jobbar just nu, kommer inte hem förrän ca 20:30. Vet inte riktigt vad jag ska göra tills dess. Nu sitter jag på vårt stammis-Internetcafe men har just kollat upp var man kan hitta gratis Internet och det verkar som att det ska finnas på biblioteken i stan. Och vi har ett precis här intill. Så när min tid är slut här ska jag gå över och fråga. Man känner sig minst sagt lite handikappad när man är van att ha tillgång till Internet hemma och här får kämpa (eller iaf betala dyrt) för att använda det.
Det blir mest text och inte så mycket foton på bloggen just nu. Själv tycker jag att det borde vara intressantare, med tankarna och inte bara den ytliga vardagen. Jag vet inte vad ni tycker. Undrar vad ni vill veta om mig och varför folk läser min blogg.. :) För mig är det i alla fall helt underbart att ha den här platsen där jag kan skriva av mig. Om allt möjligt. Utelämnande ibland, ytligt ibland. Mmm..
Nu ska jag väl fortsätta att leta lägenhet och fundera på livet.
Vi hörs!
2 Comments August 12, 2011
Usch.
Jag kände mig plötsligt så himla ensam och blev helt ledsen. Det känns som att alla är ute och njuter av solen och livet idag och jag bara… uh. Ja, jag vet inte. Det blev plötsligt så tomt här. Ensamt. Vet inte om det är resfeber eller att Richard är så långt borta eller vad.. Plötsligt kom bara tanken att jag verkligen ska åka bort. Och att det är så mycket. Mycket av allt. Jobbigt. Tänk om jag inte trivs, tänk om jag blir rastlös och tycker att jag gjort fel val. Hu…
Jag skulle egentligen ha åkt till Jonas & Caroline i Falsterbo ikväll. Men nu orkar jag nog inte. Åker hem till mamma och pappa igen tror jag.. Men först en dusch, jag ser ut som fan.
2 Comments April 24, 2011
Herregud, när jag sitter och kollar igenom min privatekonomi inser jag att jag hade utgifter på 19 500 kr i januari och 19 800 kr i februari?! Det blir nog ingen ny mobil! Haha. Snart har jag ju ingen inkomst alls. Vafan hände i januari och februari utöver det vanliga? Låt mig se… Januari: CSN för hela året, ny dammsugare, betalade domän. Februari: Köpte resa Köpenhamn-Japan och Japan-Guangzhou. Samt lite extra kläder. That’s it. Hmmmm. I augusti förra året hade jag 23000 i utgifter?! Men OK, då köpte jag julresan till Kina. Och besiktigade och försäkrade bilen. De andra månaderna var lite mer normala. Jahaja. Det är inte billigt att bo själv inte! Bara boende (hyra, el, bredband) går på över 6000 i månaden. Sen ca 2000 i mat. Med lite bilkostnader, a-kassa, hygiengrejer, nöjen och lite kläder på det så är man ju snabbt uppe i över 10 k. Köper man dessutom resor till andra sidan jordklotet eller något annat oväntat är det klart att det rinner iväg. Huhu.
Vad har ni bloggläsare för utgifter varje månad? Vad lägger ni mest och minst pengar på? :)
Det är ju lite ironiskt att medan Richard har varit i Kina och tjänat mer pengar än vanligt (högre lön, ingen hyra, billigare mat) har jag bott hemma och gjort av med mycket mer pengar än vanligt (dyrare hyra, dyrare med mat, el, bredband, bil osv). Fast Richard gav mig 10 000 när han åkte som bidrag till hyran. Alltså det är ju inte Richards fel! :) Det är inte så jag menar. Det hade ju bara varit bättre om vi hade fortsatt att bo ihop och delat på allt tills jag också skulle vilja åka utomlands. Nu har jag liksom inte kunnat spara så mycket till resan utan snarare gått back jämfört med tidigare. Oh well, sånt är livet.
Jag har ändå jobbat heltid i nästan fem år nu. Jag slutade skolan i juni 2006 och från augusti 2006 har jag nästan bara fokuserat på min karriär. Jobbat mycket, jobbat hårt, bytt jobb, höjt lönen osv. Jag har kunnat lägga undan så att jag har en hel del på sparkontot. Och vad ska jag göra med de pengarna egentligen? Köpa lägenhet eller hus, ja, men det kan ju faktiskt vänta. Så det är faktiskt helt OK att en del pengar kommer att gå åt. Men det kommer nog kännas, att gå från fast hög lön varje månad till INGET. Jag kommer få min sista lön i slutet av april. Sedan har jag ingen inkomst förrän i typ september i Australien. Och fram tills dess ska det bli en hel del resor, boende här och där, hyra att betala osv. Jaja. Det löser sig.
Nu skulle jag inte fastna i ekonomidravel. Jag bara råkade snubbla in på Nordea-kontot och fastnade lite i nörderiet. Men det är ju tur att jag har mer koll än tomtarna som är med i Lyxfällan iaf! ;)
Nu är jag sen i säng, igen. Men det är ju så mycket på jobbet just nu att jag kommer hem sent och då känns det liksom nödvändigt att sitta uppe länge för att få lite fritid. Skulle ha tränat idag kl 20, men orkade verkligen inte. Blä. Det måste bli mindre att göra nu snart, annars hinner jag inte göra någon bra överlämning heller. Tiden kommer verkligen rusa iväg nu! SNART kommer jag befinna mig med min älskling i Kina :)
Nighty night.
13 Comments March 23, 2011
God kväll.
Jag längtade inte alls efter måndag när jag vaknade i morse. Hade en så fin helg med härligt väder och trevligt umgänge. Mysigt att fika med familjen, umgås med brorsan och vara med Vega på lördagen. Superhärligt att vara med Sara nästan hela söndagen och få prata massa tjejsnack och vara upptagen och inte känna sig ensam. Det kändes väl därför extra tungt och ensamt att vakna denna morgon. Sitta stilla vid datorn och stressa hela dagen lockade inte alls. Var dock duktig och lyckades slita mig från jobbet i tid och hann till body combaten. Kände tyvärr att jag inte gjorde så bra ifrån mig idag, men men, huvudsaken är ju att träna över huvudtaget! Sen skyndade jag hem och väntade på att snickaren skulle komma förbi. Han tittade på mina golv och mätte upp hur stora rummen är.Verkar som att han skulle kunna börja fixa med golven redan i slutet av veckan eller början av nästa! Fantastiskt. Men måste såklart kolla så att allt är OK med hyresvärden först. Ska ringa i morgon. Mm. Sen gick snickaren och jag satte mig vid datorn. Och blev snabbt väldigt uttråkad.
Saknar Richard. Vardagen blir så tom och tråkig och meningslös utan honom. Jag visste ju att det skulle bli jobbigt med distansförhållande, och jag vet att vi kommer klara av det, men det är så jääääääääävla tråkigt. Blir galen. Känner att jag blir sådär destruktiv och negativ och jävlig emellanåt. Och kärlekskrank och saknar närhet och kramar. Varför kan inte alla mina vänner bo i samma hus? Det hade varit helt fantastiskt. Tänk om Helena, Vega och Sara bodde en trappa bort? Och Malin! Och Frida. Tur att syrran bor här i alla fall. Men hon är bortrest just nu. Det hade kanske varit jobbigt ibland att bo så tätt, men oftast bara roligt. Man hade ju inte varit tvungen att umgås varje dag. Men man hade aldrig känt sig ensam. Alltid hade det ju funnits någon att laga mat med, se en film med, ta ett glas vin med, mysa i soffan med.. Kanske borde jag flytta till ett kollektiv? :) Eller så får jag bli kompis med grannarna här. Killarna ovanpå är schyssta. Och killen nedanför. Men var är tjejerna?
Waah. Ska kanske gå och sova även om det känns astrist. Och det är bara måndag.
Leave a Comment March 7, 2011
Rebecka, 28 år. I normala fall är jag Malmöbo men nu har jag bosatt mig i Sydney, Australien för en tid framöver. Här jobbar jag som projektledare för utveckling av mobilapplikationer på en trevlig byrå.