Filed under: Tankar
Richard håller på att bli lite galen på mig, med all rätt. Jag har så himla svårt för att göra något med måtta! Om det inte är att jobba över/jobba mycket så är det något annat. Som nu. Nu har jag ju den senaste veckan lagt många timmar på skyltdockor, vilket ju såklart varit roligt, men.. ja, lite mycket. Och att jag går och lägger mig i tid händer inte ofta nuförtiden.
Jag hade ju lika gärna kunnat bara säga “jaha ja det var ju kul att mitt foto blev uppmärksammat” och sen var det inte mycket mer med det. Men nä såklart ska jag även köpa en domän, bygga sajt, twittra, maila och fixa. Jag har så mycket engagemang. Men sen tappar jag också tålamodet, nu t.ex är jag ärligt talat lite trött på allt det här med ett jäkla uppmärksammad skyltdockefoto, haha :)
Men ändå har jag svårt att släppa det, och så är jag noggrann av naturen så jag vill göra allt så ambitiöst. Ikväll har jag rensat upp i mailen (hade missat att svara på några förfrågningar till tjejtidningar!), uppdaterat mediaarkivet med nya länkar och exakta datum för publicering, uppdaterat mina andra info-sidor, laddat upp högupplösta versioner av skyltdockor på imgur, nekat och messat till okända människor som lagt till mig på Facebook och istället informerat om Facebook-sidan etc.
Och varför gör jag allt detta?
Jag vet inte riktigt.. Det är roligt. Men det känns också som något jag borde göra. Ska bara hitta balans så att jag inte spenderar för mycket tid! Förhoppningsvis tar fix med stugan över snart :)
March 26, 2013
Varför sitter man ALLTID uppe till midnatt och stressar, testar, buggrapporterar, mailar etc inför ett viktigt kundmöte??
Imorgon ska vi presentera en större kampanjsite för en kund inför lansering och på mötet kommer alla viktiga top management-människor att närvara. Vi har som tur är fått “extra” tid för buggfix sedan vi försenade lanseringen på kundens begäran men ÄNDÅ är det inte klart. Jag blir helt galen. Det är klart att det är svårt att uppskatta hur mycket tid det tar att fixa buggar, men det är verkligen inget slut på det. Och ska det vara så svårt att uppdatera texterna på en sajt enligt ett Word-dokument? Jag har fått be om samma justering 3-4 gånger och till slut gjort en Powerpoint med printscreens, röda pilar och klistrat in nya copyn bredvid bilden för att det verkligen ska gå fram vad som måste ändras. Suuuck. Ja jag vet, såklart, ett riktigt bugghanteringssystem skulle vi haft i detta projekt och en testplan och vettig tidplan och vettig budget etc. Men projektets scope, ja omfattning alltså, formulerades av någon annan än mig och allt som utlovades till kunden etc i början var jag inte med på. När jag tog över efter en sjukskriven projektledare och fick läsa statement of work så frågade jag “OK.. och när ska vi TESTA sajten?”. Utvecklarna sa “well we will probably have time to test it a couple of hours before launch”. Det finns alltså inte ens med testning i budgeten. Och ändå har man utlovat att sajten ska funka i 4 webbläsare och optimeras för tablets/iPad (så vi snackar more or less responsive) och så en separat mobilversion på det. Samt ett superviktigt formulär för att samla in kunddata. Och bekräftelsemail som skickas ut. Men testning.. äsch, det behövs väl inte? ;) Snacka om feluppskattat!
Åh vad jag saknar en riktigt seriös projektprocess där kollegor använder samma offertmallar och ser till att saker dokumenteras och scope fastställs tydligt, en realistisk tidplan skapas osv. Men alla ni som jobbar med projektledning vet väl att det är extremt sällan projekt faktiskt görs on time and on budget. I så fall är kvaliteten kass :)
Jaja. Nu får jag sluta spy galla. Klockan är snart midnatt alltså och jag måste verkligen sova. Är så sjukt trött, har sovit typ 5 timmar per natt de senaste två nätterna. Inte bra. Att jag ska vara så jävla dålig på att SLÄPPA jobbet, inte ta med det hem. Inte tänka på jobb hela kvällen. Men det gååååååår inte. Jag vet att man borde arbeta med sig själv för att få bort det, läsa självhjälpsböcker om stress och “duktiga flickan”-syndromet, utveckla sitt sätt att hantera saker etc. Men jag har jobbat som projekt-/produktionsledare i 5-6 år nu och jag har fortfarande inte lyckats bemästrat detta. Det är något i min personlighet. Jag kan inte bara tänka “äh jaja det löser sig”. Jag vill verkligen, verkligen kunna tänka “äsch det är ju bara en sajt” och inte påverkas av stressen, deadlines och kundernas krav. Men jag blir så otroligt känslomässigt engagerad och tar jobbet på blodigaste allvar. Asjobbigt är det. Det är väl därför jag blir så hemskt frustrerad också. Och det är nog faktiskt inte en så bra egenskap i den här rollen, att bli frustrerad. Det gör inte jobbet roligt. Jag tror tyvärr inte att jag i slutändan kommer att kunna/vilja lära mig att koppla bort det känslomässiga för då kommer jobbet istället bli meningslöst och tråkigt och jag kommer bli ännu mer frustrerad. Så till slut kommer jag nog att byta roll. Även om jag faktiskt är bra på att göra det jag gör och duktig och får massa beröm etc, så känner jag mer och mer att jag borde ha en annan inriktning och en annan roll.
Får jobba på det. Men nu: sova.
December 11, 2012
När jag nyss bläddrade igenom bloggen för att leta upp gamla bilder från ställen vi bott i världen, så insåg jag hur lite egobilder det blivit på senaste tiden. Och när jag tittar igenom gamla inlägg så tycker jag faktiskt att det är absolut roligast med de foton på mig själv där man ser mig i vardagen. I soffan, när jag städar, rensar ut garderoben, har köpt blommor, i spegeln… Ja, alla dessa små snabba bilder som beskriver mig i mitt liv helt enkelt. Och visar mitt utseende, för det är så roligt att se vad jag har på mig och hur jag förändras och blir äldre. Att följa varje år som går. Jag letade upp den 28 november, år för år, för att se hur mina födelsedagar varit.
Den 28 november 2003 skrev jag inget, men dan-före-dan tyckte jag redan att jag skulle bli tant (när jag alltså skulle fylla 20.. ja herregud). Inte heller 2004 finns något skrivet, bloggandet det året har tyvärr försvunnit någon gång. År 2005 fyllde jag 22 år och bodde i London, men var hemma i Lund för födelsedagsfirande. 2006 var jag nyförälskad i Richard och väldigt lycklig. Samma dag 2007 var det snöigt och kallt och Richard tog mig på en överrasknings-skridskoafton! År 2008 fyllde jag 25 år, jag fick en fin prinsesstårta hemma hos mamma och pappa och på helgen hade Richard ordnat en riktig surprise-fest med alla mina vänner. År 2009 hade jag en fest med galen frisyr/hatt-tema och gästerna hade möjlighet att göra sin egen huvudbonad. År 2010 bodde Richard i Kina och då hade jag en ladies night på min födelsedag och hade gjort massor av snittar. År 2011 bodde vi i Sydney och då åt vi fin middag på en restaurang och jag insåg att jag inte hade några åldersnojor utan var väldigt nöjd med allt.
Imorgon fyller jag 29 år.
Jag har tagit ledigt från jobbet, för från och med i år och framåt tänker jag inte jobba på min födelsedag. Det är en tradition jag anammat av en kollega på mitt förrförra reklambyråjobb. Jag misstänker iofs att hon faktiskt hade lite åldersnojor och kanske mest lät bli att jobba för att hon inte ville bli firad av kollegor. Men det var en mycket god idé som jag tänker hålla fast vid. Själv basunerar jag gärna ut att jag fyller år och berättar att jag ska fira mig själv ordentligt. Jag har egentligen inget storslaget planerat, men det ska bli underbart skönt att vakna upp och inte behöva gå till jobbet. Jag ska äta fin frukost, dricka kaffe och bara njuta. Och jag ska hem till mina kära pensionerade föräldrar, som nu alltså är lediga dagtid, och äta lunch :) På kvällen blir det nog någon form av firande med Richard, oklart vad. Vi har ju redan lyxat ordentligt så jag tänker mig mer en lugn afton för att fira att jag blir 29 och har ett så fantastiskt liv!
Och för att återkomma till det jag började med, så vill jag att det kommande året ska innebära fler egobilder på bloggen. Mer Rebecka framför kameran. Jag har ju alltid älskat att ta bilder på mig själv och lägga upp dem på nätet. Ja, långt innan Facebook och kända bloggare gjorde det till en självklarhet. När jag pluggade 2004 tror jag att begreppet “egobilder” myntades bland mina klasskamrater och jag blev nästan hånad för mitt egofotobloggande :) Haha. Ofattbart långt från dagens värld då till och med 9-årigar äger en svindyr iPhone som de gladeligen fotograferar sig själva med. Vi lever i en spännande tid.
Nu måste jag smyga in i sovrummet och krypa ner bredvid min sovande man, som ju tyvärr inte är ledig imorgon. Godnatt, kära vänner!
/28-åringen
November 27, 2012
Vad skulle jag vilja göra just nu om jag inte sprang i det eviga jobbekorrhjulet?
Flytta ut och bo alldeles ensam i ett litet hus vid havet ett tag. Fotografera. Skriva en bok. Baka bröd. Leka med lera. Göra smycken. Sy. Sticka. Skriva vykort och posta i blommiga kuvert till nära och kära. Måla akvarell. Rita med blyerts. Blogga. Promenera. Bli träningsnarkoman. Dricka kaffe. Klippa och klistra med kollage. Läsa inredningsmagasin. Läsa böcker. Kladda med tuschpennor. Laga nya maträtter. Detoxa. Plocka blommor i naturen. Gå vid havet. Åka på loppmarknader. Sortera papper. Tända ljus. Dricka glögg. Baka lussekatter med mycket saffran. Tända i en öppen spis och sitta och värma mig framför elden. Skriva dagbok. Lyssna på bra musik. Sjunga för mig själv. Måla med akryl på panå uppställd på ett riktigt staffli. Baka kanelbullar. Dricka grönt te. Göra krasse som växer på fönsterbläcket. Så egna grapefruktkärnor i en kruka. Sy om kläder. Köpa färgglada tyger. Sminka upp mig. Måla tånaglarna och lägga en ansiktsmask. Bada i badkar. Titta igenom alla mina digitala foton. Skapa fotoböcker för mina resor. Skriva om mina resor. Göra en tavla av mina gamla visitkort. Skriva kärleksbrev till min man. Köpa hem rosor och ställa i vackra vaser överallt. Fotografera alla mina kläder. Rensa upp i mitt digitala liv och sluta missbruka sociala medier, minska användandet av mobiltelefon och dator. Fundera på affärsidéer. Samla på snäckor och slipade glasbitar. Cykla iväg på picknick med varm choklad i termos. Lägga pussel. Börja springa igen. Yoga på min ekologiska yogamatta. Ligga på min spikmatta. Använda min ljusterapilampa. Virka en mössa. Rosta egen hemmagjord müsli med honung.
Ja. Och fundera på meningen med livet.
October 31, 2012
Har varit så trött idag. Egentligen inte så fysiskt trött, mer psykiskt. Lite less liksom. Alltså jag har skitkul på jobbet och har egentligen inte det så stressigt eller för mycket att göra. Men det är information overflow i mitt huvud idag. Så uttröttad liksom. Ja, kan nog inte förklara det på något annat sätt just nu.
Är också irriterad på mig själv, tycker att jag borde använda min tid bättre, vara mer disciplinerad och göra saker som jag vet att jag mår bra av istället för att göra sånt som jag egentligen tycker är slöseri med tid. Och så blir jag sur för att jag inte bara kan släppa på kraven på mig själv, jag borde ju vara nöjd och glad och stolt över mig själv och “cut myself some slack” typ. Haha, fan. Har skitsvårt för det där. Jag vet att jag är duktig och bra men ändå är jag aldrig nöjd, vill alltid vara duktigare, bättre, effektivare…
Nä. Nu slutar jag grubbla och lägger istället upp två bilder på vår helt fantastiska rosenbukett i köket som stått i över en vecka. De har slagit ut så otroligt vackert!
August 16, 2012
Jag tyckte att det här var ett fint inlägg av HanaPee om ångest. Jag fastnade för orden: “Men fortfarande, det är ju trots allt bara en känsla. Och en tanke är bara en tanke”. Om man ändå hade lyckats tänka på det så, just när man mådde dåligt, då hade man kanske inte mått lika dåligt?
January 17, 2012
Nu gör jag så som jag sa att jag inte skulle göra. Sitter uppe halva natten vid datorn. Innan Richard gick sa jag skämtsamt “nä jag ska VERKLIGEN inte sitta uppe till klockan 03 i alla fall!”. Ack.
Efter en lång ledighet har nu Richard börjat jobba igen. Han jobbar ju natt tre dagar i veckan. Söndag, måndag, tisdag. När han begav sig vid 22:30 tänkte jag att jag ganska omgående skulle stänga av datorn och gå och lägga mig i tid. Få ordentligt med sömn. Men nej. Istället har jag läst och inspirerats av många fina blogginlägg hos Underbara Clara, och sedan fastnade jag i mitt eget bloggarkiv. Tittade tillbaka på förra sommaren, på mitt år ensam i Malmö utan Richard, på vardagen, på alla foton på mig, på lägenheten, på Ribersborgsstranden.. Och fick en väldig hemlängtan. Jag har det himla fint och härligt här i Sydney. Men det är inte hemma. Det är temporärt och snart ska vi vidare. Jag längtar efter stabilitet. Jag är så mycket upp och ner, svart och vitt. Jag behöver lugn och ro och balans. Jag längtar efter vår fina lägenhet. Att äta frukost på balkongen. Att fika med Helena. Att gå morgonpromenader med min syster. Att ta bilen ut i skogen. Åh.
När jag tittar tillbaka så känns det som att halva 2009 och halva 2010 var väldigt, väldigt bra. Kanske den bästa tiden i mitt liv hittills. Jag hade nytt fantastiskt roligt jobb, jag bakade mycket och lagade bra mat, jag tog körkort och vi köpte bil, vi flyttade till nya underbara lägenheten, och jag och Richard hade det väldigt fint tillsammans och tog vara på tiden innan han skulle flytta till Kina. Det var en fin period. Och stora delar av mitt ensamma år var också bra. Även om jag saknade Richard otroligt mycket så höll vi kontakten via Skype varje dag och tiden gick fort. Det var skönt att vara lite ensam också. Nu i efterhand förstår jag inte hur snabbt det faktiskt gick. Poff! Men egentligen är det likadant nu. Jag har bott i Sydney i över 5 månader. Overkligt!
Det är lätt hänt att fokusera på det som redan varit eller på det som komma skall. Men jag ska faktiskt påminna mig själv om att jag har det väldigt bra just nu. De senaste två veckorna har jag sett mycket av Sydney. Jag har verkligen varit ledig och njutit av dagarna. Vi har varit iväg någonstans nästan varje dag. Jag har bakat jättemycket så att vi har haft smaskig picknick med oss på våra utflykter. Pizzamuffins, chokladmuffins, bullar, pannkakor.. Istället för att fokusera på jobb har jag tagit mig tid att slöa, vara långsam, inte passar tider. Bara lata mig.
Så synd att jag har så svårt för att känna mig nöjd. Och att bara leva i nuet. Djup suck.
Känner att jag har ett stort behov av att få vara själv. Det har jag alltid haft. Jag älskar att vara med min Richard, det är inte det. Visst, vi tar verkligen igen för tiden i Kina, och umgås nästan dygnet runt. Men mitt behov av att vara ensam har alltid funnits där och kommer alltid att göra det. Jag drömmer fortfarande om ett sommarhus dit jag kan åka ensam för att få vara ifred med mina tankar. Pyssla. Skrota i trädgården. Sitta framför en eldstad. Det är något alldeles speciellt med att vara ensam. Ofta känner jag mig mycket mer kreativ och tankfull då. Kanske är det förvisso inte så konstigt att det bubblar upp extra mycket tankar när jag stannar uppe vaken halva natten. Men det är något särskilt med ett tomt hus. Att veta att man är helt för sig själv. Tankarna är annorlunda då.
Nåväl. Nu ska jag gå och lägga mig. Om några timmar kommer jag vakna till när min älskling kryper ner under lakanen och håller om mig. Det kommer att vara så härligt. Sedan kommer jag att smyga upp så tyst jag kan så att han får sova vidare. Mmm. Livet är ganska bra, eller?
January 9, 2012
God kväll!
Jag har haft en bra födelsedag idag. Det känns helt OK att fylla 28. Siffran känns förvisso lite ovan, men det dröjer nog bara några månader tills jag vant mig. 27 lät inte så farligt, 28 låter lite värre, men samtidigt – fortfarande två år kvar till trettio ju! Ibland kallar jag mig själv skämtsamt för tant, för att jag somnar mitt i en film eller är för trött för att gå ut på klubb eller för att jag vill ha bekväma bomullstrosor. Men det är OK. Det är OK att förändras och det är OK att vilja andra saker än man ville tidigare.
Jag har aldrig haft någon riktig åldersnoja. Har nog alltid känt mig ganska bekväm i att bli äldre men mest varit orolig för om jag verkligen ska hinna göra allt jag vill göra. Innan man ska slå sig till ro och skaffa barn, volvo, villa, vovve och det där. Men just nu känns det bra, jag tycker faktiskt att jag hunnit med väldigt mycket för min ålder. Jag började plugga ganska tidigt, bodde utomlands vid flera tillfällen, började jobba heltid inom rätt bransch redan när jag var 22½, började tjäna pengar, träffade den stora kärleken, åkte på massor härliga semesterresor, bytte jobb, fick högre lön, tog körkort och köpte bil, bytte jobb igen, bytte till en finare lägenhet, reste mer.. Och nu är jag förlovad med en underbar människa, bor i Australien (som vi pratat om så länge!) och jobbar med coola projekt inom mobilutveckling. Om några månader ska vi bege oss ut på nya resor igen och sedan har vi ett helt liv som väntar hemma i Sverige. Idag är jag verkligen tacksam för allt jag har och glad för vilket fint liv jag lever.
Men sen får man ju vara lite löjlig också.. Imorse när jag hade stigit upp och gick förbi spegeln så tänkte jag att jag ju måste föreviga hur jag ser ut som 28-åring, både med och utan klänning. Kan vara roligt att titta tillbaka på om 10 år när magen släpar i marken av graviditeter och påsarna under ögonen av sömnbrist är allt man ser. Haha! Näääää, så illa får jag hoppas att det inte blir. Hoppas att jag fortfarande har någon form av blogg om 10 år. Kommer vara roligt att kunna se tillbaka på.
November 28, 2011
Idag känner jag mig alldeles blä:ig.
Vet inte om det mest är jobbet som skapar frustration eller om det är något annat också. Kan inte riktigt sätta fingret på det. Men känner i återkommande omgångar att jag inte är helt nöjd med min tillvaro. Ibland känns det skitbra ett tag men sen så är jag tillbaka i en känsla av att jag vill göra något annorlunda. Det är väldigt ofta som jag känner att jag vill förändra saker. Min personlighet, min tillvaro, mitt jobb, mitt sätt att agera, saker jag gör, mina hobbies.. Aldrig riktigt nöjd så att jag bara kan slappna av och njuta. Trist.
Ett första steg är nog att sova mer. Varför, varför har jag så svårt att gå och lägga mig?! Men ja. Sova mer och trappa ner Internetberoendet tror jag vore vettigt.
Sovdags. Godnatt.
November 15, 2011
Nu har jag spenderat kvällen med att läsa bloggar, ringa hem till mamma och pappa (så härligt att få prata på riktigt!) och till sist skrivit långa svar på kommentarer på bloggen. Hinner inte gå igenom foton från helgen och lägga upp som jag planerat.. Klockan är redan 00:45 och jag borde varit i säng för länge sedan. Suck. Jag är långsam. Jag är verkligen långsam. Och lite lat också? Fast nä, urgh, när jag skriver “jag är lat” så blir det direkt kortslutning och uppror inom mig. Jag vägrar erkänna att jag skulle kunna vara lat. Men tyvärr är det nog lite så. Jag skjuter på mycket saker hemma. Som att diska, eller plocka undan mina kläder som ligger utspridda över lägenheten. Eller plocka ihop mitt smink eller datorprylar som ligger och skräpar i varje hörn. Eller att svara på de där privata mailen med röd flagga i inboxen. Jag bara skjuter på det. Manãna, manãna. Usch, jag hatar det! Jag hatar att vara sån. Jag försöker intala mig att det är någon slags reaktion på hur min jobbsituation är. Jag tänker att jag blir så påverkad av mitt arbete och när det är stressigt på jobbet så blir jag som en snigel på min fritid. På jobbet måste jag vara väldigt organiserad och därför blir jag totalt tvärt om off work? Men när jag rannsakar mig själv så är det nog inte bara det. När jag har varit ledig och inte jobbat så har jag ändå skjutit på saker och varit lika lat med att städa eller plocka undan efter mig. Richard suckar kärleksfullt och säger att han vant sig. Men jag vägrar tro på att det är sån jag är innerst inne. Är det inte konstigt det där? När man kan ha en bild av sig själv och så vill man verkligen inte erkänna att bilden man har är felaktig. Jag har en bild av mig själv som driftig och engagerad och en som styr upp saker. Jag har alltid sagt att jag är “spontan och flexibel”. Jag brukar dra upp urgamla exempel som att jag när jag var tonåring och kom på att jag skulle börja möblera om så gjorde jag det direkt, även om klockan var 02 på natten. Och jag var länge stolt över mitt egenpåhittade motto “Om något ska göras, ska det göras NU!”. Men är det verkligen fortfarande sant?
Jag hatar tanken på att vara långsam och seg! Kanske är det därför som jag känner mig så jobbig när jag inte är “i balans”. Om jag har alldeles för mycket att göra blir jag stressad och börjar tvivla på meningen med livet, om jag har alldeles för lite att göra blir jag rastlös och börjar tvivla på meningen med livet. Det är en väldigt fin tråd där emellan som får mig nöjd och belåten med livet.
Just nu slog en sak mig. Kanske är jag långsam för att jag är noggrann? När jag bloggar så kan det ta mig en timma att skriva ett vanligt basic inlägg. Och även i mitt jobb som ofta kräver snabba beslut kan jag nog vara ganska långsam i vissa situationer, t.ex när jag ska formulera ett mail till en kund. Jag är väldigt mån om att det ska vara 100% rätt och korrekt formulerat. Hm.. Fast jag är långsam med att äta frukost, dricka kaffe och göra mig i ordning också. Hehe.
Jag gillar att fundera över min personlighet och mitt sätt att agera och tänka. Ja, det kanske ni märker ;) Tyvärr är jag bäst på att börja göra det sent på kvällen, helst sena nätter. Nu när Richard jobbar natt så fastnar jag uppe. Han försöker att få mig att ta det vettiga och vuxna beslutet att gå och sova i bra tid, men jag blir lite av en självplågare när jag är på det grubblande humöret och håller mig vaken trots att jag vet att det inte är det bästa valet. Men lite är nog i protest också. “JOHO, jag kan visst det vara uppe sent om JAG VILL!”.
Ack. Nu ska jag nog ändå sansa mig och gå och sova. Är så trött. Ser inte alls fram emot att vakna och gå till jobbet. Men men. Istället för bilder från vår utflykt till Manly Beach igår blir det några egobilder på mig som togs förra helgen. Godnatt.
October 24, 2011
Previous page
Rebecka, 29 år. 
